och bloggen som vägrade dö
Så Jonas, vad har hänt sen sist? undrar du mellan det nyfikna läsandet och impulserna att plocka upp telefonen och hitta något roligare. Tackar som frågar. Sen sist har jag hunnit vända i dörren på Landstinget (vi var nog inte så gjorda för varandra visade det sig snabbt), klippt mig flera gånger och skaffat ett Läs mer…
Inte vet jag. Orkade inte hitta ett bättre tema. Du ska ändå läsa orden här, inte sitta och beundra designen.
Plockar upp den här stafettpinnen igen så får vi se vart det tar oss. Ju längre man låter bli att blogga, desto svårare är det att komma igång igen. Det är inte second nature längre, inte rutin. Och varje gång man tänker att man borde börja så känner man att de ämnen man kommer att Läs mer…
Lät bloggen driva vind för våg i något (några) år, uppdaterade sporadiskt av säkerhetsskäl men utan någon större ambition. Så blev hela alltet hackat, sidan stängdes ner. Nu är den migrerad till en bättre och betydligt säkrare miljö, men alla bilder är borta. Lika bra, de gav nog inget större mervärde i de flesta fall.
Det tog mig flera år, in i vuxen ålder, att förstå mig på konstens storhet. Att förstå inte bara nyanserna och det kreativa geni som skapat de stora verken, utan kanske framför allt att förstå det mäktiga i att lämna någonting efter sig. Ett bevis på att någon en gång strävade efter något mer, något Läs mer…