Kategori: Företagande & entreprenörskap

Glöm Tidö 2.0 – Här är listan som nystartar Sverige

Före detta liberala tankesmedjan Timbro och nationalistkonservativa Oikos (oklart om de kan kallas för tankesmedja ärligt talat, det känns mest som en ekonomisk struktur) har satt ihop en lista med 132 reformförslag för en ny Tidöregering. Knappast oväntat då Timbro har haft ett gott öga till SD sedan Uvell var vd, men förstås sorgligt.

Liberalkonservatism som idé kan man skriva mycket (negativt) om men det får bli en annan gång. Här är en motlista med socialliberala förslag som tryggar medborgarnas rättigheter och trygghet, får igång den gröna omställningen igen, och ger individen friheten att forma sitt eget liv. Mycket nöje :)

Miljö & klimat

  1. Grön skatteväxling: lägre skatt på arbete, högre på utsläpp.
  2. Höj gruvskatten, ge kommuner del av den.
  3. Höj flygskatten.
  4. Höj pendlingsavdraget för kollektivtrafik.
  5. Öka investeringarna i järnvägen.
  6. Snabba på utrullningen av termiska batterilager för fjärrvärme.
  7. Rikta om investeringar från kärnkraft till lagring.
  8. Solceller ska vara norm på alla offentliga byggnader.
  9. Förbud mot nya fossildrivna bilar 2030.
  10. Återinför elbilspremien.
  11. Återställ våtmarker för att skapa kolsänkor och stärka totalförsvaret.
  12. Flytta ut trålningsgränserna och stärk de småskaliga vattennäringarna.
  13. Generösa stöd till markägare för att återställa och bevara värdefull natur samtidigt som äganderätten värnas.
  14. Krav på Trafikverket att bara bygga med grönt stål och cement.
  15. Höjda straff för miljöbrott.
  16. Se över VA-lagstiftningen och öka investeringstakten samt betrakta vatten som en cirkulär resurs snarare än linjär.

Landsbygd & lokal demokrati

  1. Stärk föreningslivets ekonomiska villkor.
  2. Utbyggt bredband och mobilnät överallt.
  3. Regionala innovations- och energifonder.
  4. Medborgarberedning i kommunerna.
  5. Kommuner får del av naturresursskatter (exv. vind och gruvor).
  6. MEX-lots och medborgarlots på kommunal nivå.
  7. Utred konsekvenserna av ett system motsvarande ”Tysklandsbiljetten” för kollektivtrafik.
  8. Förbättra samarbetet mellan region, kommuner/kommunförbund och Trafikverket. Ta ett helhetsgrepp kring säkra cykel/skolvägar.
  9. Skriv av del av studielån för personer som flyttar till glesbygd enligt norsk modell.

Kultur & civilsamhälle

  1. Skatteavdrag för donationer till kultur.
  2. Armlängds avstånd görs till lag.
  3. Stärkt stöd till minoritetsspråk och lokaljournalistik.
  4. Stärk skolbiblioteken ekonomiskt utifrån de lagkrav som införts.
  5. Biblioteken garanteras långsiktig finansiering.
  6. Fritt inträde på statliga muséer.
  7. Ratificera ILO 169.

Socialt och familj

  1. Samma barnbidrag per barn oavsett antal barn.
  2. Indexuppräkning av försörjningsstödet.
  3. Se över avräkning från löneinkomst mot försörjningsstödet för att öka incitamenten att komma i arbete.
  4. Nollvision för hemlöshet bland barn.
  5. Lägg in tandvård och optik i högkostnadsskyddet.
  6. Gör det möjligt för personer med aktivitets/sjukersättning att studera på deltid utan att förlora hela sin ersättning.
  7. Stärk rätten för insatser inom LSS.

Bostäder & stadsutveckling

  1. Friare hyressättning i nyproduktion.
  2. Statlig bostadsbyggnadsfond för hemlösa efter finsk modell.
  3. Energieffektivt byggande får stöd.
  4. Blandade bostadsområden mot segregation.
  5. Inför norm för gemensamhetslokaler och skyddsrum i flerbostadshus.
  6. Tillåt balkongsolkraftverk.

Ekonomi & näringsliv

  1. Sänk bolagsskatten till 10 %, höj skatten på utdelning till att motsvara löneskatt.
  2. Progressiv inkomstskatt och höjt grundavdrag.
  3. Lägre arbetsgivaravgifter för småföretag.
  4. Skattelättnader för reparationer och delningsekonomi.
  5. Sänk regelbördan för småföretagen.
  6. Snäva ner RUT och definitionen av hushållsnära tjänster.
  7. Avskaffa ROT-avdraget för insatser utomlands.
  8. Långsam utfasning av ränteavdraget.
  9. Bred översyn av skattesystemet med ingången att skatteväxla löneskatt mot kapitalskatt, men ha med digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden.
  10. Enhetlig moms.
  11. Utred konsekvenserna av UBI inklusive testpilot.
  12. Inför beslutsgaranti: om en myndighet inte kan ge besked eller tillstånd inom utsatt tid ges ett automatiskt godkännande.

Arbetsmarknad & utbildning

  1. Stärk kopplingen skola – näringsliv.
  2. Stärk folkhögskolorna.
  3. Säkra högskolornas självbestämmande.
  4. Stärkta yrkesutbildningar och lärarlöner.
  5. Förbjud koncernupplägg i friskolor, tillåt personalledda verksamheter.
  6. Försök med kortare arbetsvecka.
  7. Slopa karensdagen.
  8. Sänk sjuklönedagarna från 14 till 7, därefter går staten in.
  9. Avskaffa sjuklöneansvaret för företag med färre än sex anställda.
  10. Avskaffa den allmänna löneavgiften i arbetsgivaravgifterna.
  11. Sänk a-kassan till 75 % men förläng dagarna från 300 till 365.

Försvar

  1. Räkna in totalförsvarsperspektivet vid våtmarksåterställning och skogsavverkning.
  2. Investera i inlandsbanan.
  3. Se över en reform av försvarsmakten för att klara den nya tidens krav.
  4. Normera köp av europeiska försvarssystem.
  5. Investera i egen vapentillverkning.
  6. Särskilda medel till civilförsvarsorganisationer.
  7. Stärk vårt digitala försvar och kartlägg hot mot samhällsviktig infrastruktur.
  8. Snabba på omställningen till europeiska IT-system för att minska beroendet av amerikanska leverantörer.

Rättspolitik & migration

  1. Säkra domstolarnas självbestämmande.
  2. Snabbare och mer rättssäkra asylprocesser med PUT som norm.
  3. Rätt att arbeta från dag 1 för asylsökande, inklusive bankkonto och skattekonto.
  4. Samhällstjänst istället för fängelse vid mindre brott.
  5. Fokus på förebyggande arbete mot gängkriminalitet.
  6. Sänk lönekrav för arbetskraftsinvandring till kollektivt förhandlad ingångslönenivå.
  7. Öka resurser till bekämpning av ekonomisk brottslighet för att komma åt både gäng och skattesmitare.
  8. Säkra rätten till privatliv också digitalt.
  9. Rulla tillbaka lagarna om hemliga tvångsmedel.
  10. Förseningar hos Migrationsverket blir automatiskt positivt utfall för den enskilde.

Demokrati & förvaltning

  1. Stärk remissinstansernas och Lagrådets ställning i lagstiftningen.
  2. Lobbyregister och full transparens i partifinansiering.
  3. Förbjud aktiva lobbyister från att leda utredningar.
  4. Rösträtt från 16 år i kommunval.
  5. Ge bättre förutsättningar för medborgarberedning på kommunal och regional nivå.
  6. Förstatliga sjukvården.
  7. Inkludera privata aktörer i välfärden, och SKR, i offentlighetsprincipen.
  8. Förenkla samarbetsmöjligheter och systemdelning mellan kommun och region.
  9. Förbud för rikspolitiker att äga enskilda noterade aktier och värdepapper.
  10. Utred karenstid mellan uppdrag som rikspolitiker och vissa yrken.
  11. Ta bort möjligheten att lägga pengar på hög i företag och ta ut som utdelning samtidigt som man lyfter riksdagspension.
  12. Öka förutsägbarheten för projekt genom att kunna låsa budgetsatsningar över flerårsperioder.
  13. Öka möjligheterna för offentlig sektor att fondera medel över kalendergränser för att bättre hantera snöröjning, VA-investeringar och stora investeringsprojekt.

Internationell politik & bistånd

  1. Sluta med ”gold plating” som norm vid implementering av EU-direktiv.
  2. Sverige ska stå upp som global röst för frihet och hållbarhet.
  3. Minst 1 % av BNP i bistånd, med resultatfokus.
  4. Prioritera flickors utbildning.
  5. Avskaffa bistånd till diktaturer.
  6. Se över möjligheterna för kommuner och regioner att bojkotta krigförande stater.
  7. Gör det enklare att skänka överbliven materiel till biståndsprojekt.
  8. Avbryt importen av ryska naturresurser.
  9. Förläng giltighetstiden på pass till 10 år.

Varför startar inte vänstern sina egna bolag?

Det är inte svårt att hitta förändringsfaktorer i Sverige under 1800-talet. Innovationer och utveckling från kontinenten nådde oss samtidigt som en outsinlig efterfrågan på järn och trä. Frihandel med Storbritannien sparkade igång exporten på allvar, samtidigt som 1848 års aktiebolagslag stimulerade företagandet.

(Man kan förstås gå mycket, mycket bredare och prata om tillgången på arbetskraft som konsekvens av innovationer inom jordbruket tillsammans med klimatförändringar, men låt oss välja ett individualistiskt perspektiv i dagens inlägg.)

1864 års näringsförordning förändrade Sverige i grunden. Först då avskaffades den obligatoriska skråtillhörigheten helt och hållet, och fri etableringsrätt för handlare och fabriksanläggningar upprättades på landsbygden. Innan dess var man alltså dömd att som hantverkare ”bliva vid sin läst”. En bondson kunde bli fabriksarbetare, men aldrig äga fabriken.

Det ska sedan sägas, att under arbetarrörelsens framväxt och uppbyggnad, var möjligheterna att äga en fabrik alltjämt små. Att finansiera stora, kapitalintensiva verksamheter krävde generellt banklån eller aktiekapital från de redan rika, och ur det perspektivet var de marxistiska rörelsernas mål att ta kontroll över produktionsmedlen (med våld vid behov) inte ologiskt.

Visst kunde en arbetare från 1864 och kanske hundra år framåt starta ett eget företag, men då i form av något som inte krävde ett stort insatskapital. Generellt var den tidens tjänste- eller kunskapsföretag också små och byggde på någon speciell utbildning som ägaren hade (tänk bokföring, juridik). Det som återstod var handel, och det saknas inte köpmän och grosshandlare som gjorde sig namn under perioden.

(Vi hoppar här över innovatörerna som under 1800-talets slut grundade flera av Sveriges största bolag och ekonomiska lokomotiv till följd av näringsfriheten och aktiebolagslagen.)

Och efter den här historiska inflygningen börjar vi närma oss kontexten kring den poäng jag vill göra. Flera demokratiserande lagändringar vad gäller företagande, inträde i EU och en omfattande digitalisering har sedan åtminstone 90-talet helt ritat om förutsättningarna. Uttrycket ”det har aldrig varit lättare att starta företag än idag” har fortsatt vara sant under åtminstone 30 år.

Givet det (nu kommer poängen) så är det för mig ett fullständigt mysterium varför vänstern envisas med analysen att makten över produktionsmedlen måste tas politiskt (eller politiskt utomparlamentariskt), istället för att bara starta egna företag och visa att deras föredragna typ av organisering är bättre än den vedertagna.

Å ena sidan har vi att på något magiskt sätt mobilisera det svenska folket i en sådan utsträckning att Vänsterpartiet ges tungt regeringsinflytande, något de aldrig haft, och det i en värld som är långt ifrån 1970-talets vänstermiljö med löntagarfonder och whatnot. Alternativt genomföra en socialistisk revolution mot en statsapparat som idag är högerlutande och backad av den största medelklass det här landet har sett.

Å andra sidan har vi att ”spränga systemet inifrån” och ”frigöra” arbetarna en arbetsplats i taget genom att de själva tar ägarskap över den helt lagligt och okontroversiellt genom ett aktiebolag eller ekonomisk förening. I tillräcklig skala väcks debatten om organisering garanterat, och snöbollen är i rullning.

Det kapitalistiska, liberala systemet erbjuder helt enkelt medlen till sin egen reformation helt öppet och utan skyddsvallar. Ändå väljs det konfliktfokuserade narrativet att arbetarna står i ett omöjligt underläge mot kapitalägarna inom det rådande systemet.

På ett sätt ska jag väl som liberal, företagare och ekonomiskt högersinnad vara glad över att vänstern aldrig går från ord till handling. På ett annat sätt är det tröttsamt att varje diskussion stannar av eller spårar ur när jag försynt nämner möjligheten att faktiskt göra något åt orättvisorna som finns på arbetsmarknaden.

Är det enkelt och riskfritt att starta eget och börja konkurrera med sin kompetens mot forna arbetsgivare? Nej. Men det är det inte för någon oavsett politisk färg.

Går det i exakt varje bransch? Nej. Men i många! Två av tre företag i Sverige är tjänsteföretag.

Går det att skola om sig på fritiden kostnadsfritt idag? Ja. MOOCS, Udemys, fristående distanskurser på svenska universitet står till vårt förfogande.

Är det möjligt för en grupp människor att gå ihop och spara ihop eller få låna 25 000 kronor till aktiekapital? Ja. Och inte ens det behövs för en ekonomisk förening.

De reella hinder som står i vägen för att själv/a ta makten över produktionsmedlen är avskaffade. Det betyder inte att det är lätt att starta och driva ett framgångsrikt företag – men det är det ju inte för någon. Är det bristande självförtroende som håller en tillbaka? Ovilja att ta risk och arbeta många underbetalda timmar under ett par år för att bygga upp något eget? Ointresse om företagandes förutsättningar och villkor?

Jag vet inte, och lägger faktiskt ingen värdering i det. Däremot köper jag inte argumentet att man är ointresserad av att förändra systemet inifrån för att man inte tycker om systemet. Ni får gärna hjälpa mig att reda ut det här fullständiga mysteriet i kommentarsfältet!

Ett tack till företagarna

Igår var det kommunfullmäktige i Falun, budgeten skulle tas. Helt enligt tradition är det en långdragen tillställning: eftersom nästan allt i kommunen på något sätt kan härledas till den övergripande budgeten är det också fritt fram att prata om nästan vad som helst. Det blev en rätt spänstig debatt om allt från arbetsskor för omsorgspersonal till vad Falu kommun egentligen har för kärnverksamhet.

En viktig fråga som diskuterades var uppräkning: det är vanligt överallt i landet att uppräkningar maskeras till satsningar. ”Skolan får såhär många miljoner mer”, ”vi skjuter till såhär mycket pengar till omvårdnad” men när inflationsjusteringar är gjorda och man räknar in löneökningar så är det i många fall faktiskt neddragningar som görs. Jag hoppas att vi nästa år kan ha en bättre diskussion med sådan information som underlag.

Många tackade kommunens personal som många gånger drar ett tungt lass. Jag passade på att gå upp i talarstolen och också tacka de som står för 42 av 100 skattekronor i Falun, företagarna. För utan möjlighet till jobb så kommer man inte att flytta hit, och jobben – de skapas av småföretagen.

Vill man läsa mer om småföretagens betydelse för vår kommun så rekommenderar jag den här rapporten.

Därför deltar jag inte på Företagarnas kongress

Imorgon, den 23 maj, går Företagarnas kongress av stapeln, denna gång i Gävle. För mig är det min sista kongress, jag har avböjt omval som ledamot i Riksstyrelsen av två skäl. Det första är att jag känner mig klar: jag har suttit i Riksstyrelsen i sex år.

Det andra skälet är att jag vill undvika alla misstankar om att jag sitter på dubbla stolar. Företagarna är en partipolitiskt obunden organisation och jag är trots allt politiskt förtroendevald, om än på kommunnivå. Att jag därmed har gjort min sista mandatperiod i Företagarna känns naturligt, och jag har också gått ur styrelsen i Företagarnas lokalförening här i Falun.

Men det är inte därför jag inte kommer att närvara under kongressen (det hade säkert varit en trevlig sak, och kongressen i sig är både lärorik och rolig).

Jag har länge varit tveksam och skeptisk till hur Företagarna förhållit oss gentemot Sverigedemokraterna. Jag har sett rimligheten i att vi för en dialog med dem och försöker påverka deras politik i frågor som är viktiga för oss, samtidigt som det länge varit uppenbart att deras övergripande politik är skadlig för Sverige, hotfull mot våra demokratiska institutioner och därmed också det fria företagande vi är satta att värna.

Den senaste granskningen från Kalla fakta visade det som vi som funnits på Twitter länge redan vetat: det som pågår är organiserat. I Sverige har vi ett riksdagsparti som använder skattemedel, från arbetare och företag, för att underblåsa hot och hat mot politiskt engagerade, inklusive mot vår regering. Den meningen tåls sannerligen att läsas igen.

För mig är det droppen. Det här är nu bortom allt tvivel ett parti som nyttjar våra politiska och demokratiska system för att försvaga dem med målet att avveckla dem. Som organisation må Företagarna vara partipolitiskt obundna men vi sysslar i högsta grad med politiska frågor. Och ingen kan säga sig vara opolitisk dessa dagar, man känner sig på sin höjd bara bekväm i rådande politiskt klimat.

Man må ibland behöva föra sakdiskussioner med SD, det är som det är. Men vi väljer själva om vi ska bjuda in dem till det finaste, viktigaste och största vi har, vår kongress. Oscar Sjöstedt, kanske mest känd för grova skämt om judar, har ett förflutet som skinhead, har gått på vit maktspelning och har också hamnat i blåsväder för att ha skrivit sig i sin sommarstuga samtidigt som han säger sig vilja ”stoppa skatteslöseriet”. Imorgon ska han tala inför kongressen och delta på middagen.

Jag kan inte stå bakom det. En inbjudan till kongressen är en legitimering. Av Sjöstedt, hans parti och den politik de för.

Hur känner förtroendevalda och anställda med annan bakgrund, hudfärg eller politisk åskådning än den av SD godkända inför det här? För mig kommer privilegiet att ännu inte ha drabbats av nuvarande politiska förflyttning med ett ansvar.

Det här visade sig vara min röda linje. Vänner och bekanta som jag har rådfrågat har pekat på möjligheten att påverka inifrån, men när det uppenbarligen inte går behöver jag för mitt eget samvetes skull markera. Om (när) någon frågar hur vi kunde bjuda in Sverigedemokraterna till vårt högsta beslutande organ, behöver jag kunna säga att jag tog och höll avstånd.

”Vi vill kunna överlämna ett land och ett samhälle till våra barn och barnbarn som är i bättre skick än det land vi fick till skänks av tidigare generationer.” Så lyder Företagarnas vision. Och det finns inget med det här vägvalet som tar oss dit, det har vi om inte annat lärt oss av historien.

Företagarna har givit mig otroligt mycket under de här sex åren. Jag är så, så tacksam för chansen att under en tid ha fått vara med och styra organisationen. Jag hoppas att ni får en givande kongress, och må ni orka hålla er på den smala vägen när jag nu lämnar över stafettpinnen.

Säg att du inte förstår företagande utan att säga att du inte förstår företagande

Det var ord och inga visor i den senaste debattartikeln från majoriteten gällande det nu uppskjutna köpet av innebandyarenan.

Värst för dem nu verkar vara risken för att näringslivet ska ha tappat förtroende för kommunen efter att en relativt samlad opposition har ifrågasatt:

– köpeskillingen baserad på en värdering där en arena som läcker in anges vara i gott skick och där turerna kring värderingsunderlag och nuvärdesberäkningar varit anmärkningsvärt många,
– att förskott ska betalas ut till säljaren innan beslutet är fattat (något som klädsamt togs bort ur handlingarna efter att det gjorts känt) och
– de alltigenom svaga argumenten kring rådighet och fler bokningsbara tider som legat till grund för köpet.

Men nu behövs nya argument och då är det näringslivets tur. Jag är själv företagare i den här kommunen sedan femton år och kan lugna Liza Lundberg och Anders Lindh: det är mer privatpersonen i mig som är orolig för att nya äventyr på Lugnet baserade på svajiga kalkyler ska kosta mig som skattebetalare mer än det smakar.

I min roll som företagare är jag mer brydd av saker som infrastrukturfrågor, offentlig upphandling, kopplingen mellan skola och näringsliv, kompetensförsörjning och dialogen med tjänstemän. Här vet jag att jag inte är ensam för jag både tog initiativ till, och satt med i referensgruppen för, den näringslivsstrategi som är beslutad för kommunen.

Som företagare ser jag fram emot att ni, när ni nu har lyft in Näringslivskontoret direkt under Kommunstyrelsen, ser till att strategin efterlevs. Måhända är det bättre investerad tid än att knyta ihop halmdockor om näringslivets förtroende på debattsidorna (föreningslivets förtroende vore lämpligare att lyfta!).

Falu kommun ligger klart under rikssnittet när det kommer till hur företagen upplever kommunens service och bemötande vid upphandling, handläggning, tillsyn och dialog. Jag vågar drista mig till åsikten att det är viktigare för våra företagare än hur ni, och även vi i oppositionen, hanterat arena-affären.

Och slutligen, i min roll som politiker, är det min uppgift att värna skattebetalarnas pengar och se till att de går till kommunal kärnverksamhet och dit de gör mest nytta. Att ta över centralt belägna innebandyhallar är inte det första jag tänker på i det sammanhanget.