Våren hittills

Dags för ett grönt inlägg tror jag bestämt, ett välkommet avbrott från SEO, affiliatemarknadsföring, tuffa skrivuppdrag och annat som hör en webbyrå till.

Förra våren sattes det som nån kanske till och med kommer ihåg potatis i den grenfeldtska rabatten. Skälet var förstås att vi hade en rabatt, och en sådan är ju synd att försumma, i kombination med att jag inte är så mycket för blommor utan hellre odlar saker jag kan (äta) ha nytta av.

Även i år fick jag dock kompromissa en smula med det övriga hushållet som gillar saker som inte bidrar med något annat än lite ögongodis, så penséer fick återigen äntra jorden. Så här såg det ut för några veckor sen när allt hade satts och planterats. I lilla rabatten har grannens jordgubbar tagit sig över till oss, och det har man ju såklart inte jättemycket emot.

Rabatten 1.0 Jordgubbslandet

Klicka för större bild (gäller alla här under också för den delen)

Blasten som sticker upp bakom blommorna är vitlök som jag satte redan i höstas. Alla utom en överlevde vintern med bravur trots att de hade hunnit komma upp en bit, troligtvis var det det tjocka och konstanta snötäcket som räddade dem. Klyftorna plockade jag direkt från en färsk vitlök jag köpte hos torghandlaren, så länge de inte är besprutade eller bestrålade så fungerar det uppenbarligen utmärkt. Om man själv blir sugen så är det viktigaste att tänka på att man väljer så stora klyftor man bara kan – ju större klyfta desto större blir löken.

Årets grödor

Efter vinterns insomnade projekt som gick ut på att skapa ett forum för folk som ville byta fröer hade jag minst sagt en hel del att välja på inför årets säsong. Eftersom flickvännen lagt veto mot allt som växer ovan jord, typ sallad, spenat, majs etc. var jag återigen förvisad till rotfrukternas spännande (nåja) värld. Såhär blev årets plantering:

Vetet smög jag med, men efter en vinter i bilens handskfack med omväxlande +20/-20 verkar det inte gå så bra för det. Faktum är att jag hittills inte har en aning om hur det går för varken sockerrot, lök eller polkabeta – de är totalt omöjliga att skilja från ogräset som också passar på att spira. Tålamod är ju inte direkt en av mina största styrkor, snarare tvärtom, men i det här fallet är det nog bara att vänta och se… Något som däremot kommit upp är rödbetorna:

Bulls blood

De är av sorten Bulls Blood, och namnet har de dels fått för att roten fullkomligt dryper av mörkröd saft, dels för att bladen är vackert röda och kan liva upp vilken sallad som helst under sommaren. En extra fördel med de röda bladen är ju att man kan skilja dem från ogräset också. Något annat som också växer fint är de potatisar jag måste ha missat att ta upp i höstas. På bilden nedanför kan ni tex se några av blasten mellan väggen och vitlökarna. De har hamnat lite här, där och varstans, men eftersom jag inte vet hur det andra tar sig (och eftersom potatis är gott) så kommer de att få vara kvar.

I helgen var jag och tjejen på loppis, och lyckades hitta en schysst blomlåda för några tior. Självklart var det första helgen utan bil för oss men vi fick hjälp av bilburen släkt medan vi själva cyklade vidare ner på stan och köpte lite kryddor och en tomatplanta. En gammal kruka som spruckit i botten under vintern grävdes också ner i rabatten och kommer att få nån fin blomma i sig, och allt som allt kan man säga att vi för tillfället är rätt nöjda med hur baksidan ser ut (åtminstone växtmässigt). Det går – även i hyresrätt.

Örtlådan Rabatten 1.1

//J

 

Byt fröer i nytt forum

I skrivande stund är jag påväg ner till Stockholm medelst SJ för GFD-relaterat möte. Man kan säga att det har börjat rulla så smått. Uppdragen droppar in i trivsam takt, även om jag har kapacitet för mycket mer. Trots B-uppsats och allt…

B-uppsatsen kommer förmodligen handla om entreprenörskap och matproduktion. Energi och råvaror är ju som bekant ett intresse, och kan jag kombinera detta med skolans krav och önskemål kanske det gör uppsatsskrivandet lite enklare. Om någon annan har förslag på ämne är det bara att droppa det här. Jag ska skriva en idéskiss i eftermiddag så än är det inte för sent.

På tal om mat. De som läser bloggen Cornucopia? har nog inte undgått att Jordbruksverket vid årsskiftet vill implementera ett EU-direktiv gällande fröer. Den som vill veta mer kan läsa här, men i korthet går det ut på att man vill belägga småföretagare som säljer lite ovanligare fröer med straffavgifter.

År 1 kommer det att kosta 5000 att registrera ett frö (krävs för att få sälja det), därefter 2000 kr per år. Jämför det med de 200 kronor som krävs för att registrera en genmanipulerad GMO-gröda så är det ganska tydligt att man vill fasa ut oberoende småodlare och ersätta dem med storskalig massproduktion av besprutade och genmanipulerade grödor.

Helt sjukt är det förstås, och det tände faktiskt en eld i mig. Jag tycker, i likhet med den amerikanska självständighetsförklaringen, att om något är fel så har de som har möjligheten att göra något även skyldigheten att göra det.

Så jag har startat ett forum. Och jag tycker att alla ni borde gå med. Om du så bara har en risig pelargon hemma så tycker jag att du borde gå med. Kanske kan du hitta ett nytt intresse? I värsta fall har du bidragit till en nyttig civil olydnad.

Bara en sån sak.

//J

Äger du en skrivare? Läs det här.

Alla som äger en skrivare, både företag och privatpersoner, har förmodligen behövt byta bläckpatron eller toner någon gång. Och alla som behövt byta bläckpatron eller toner någon gång vet att det inte är billiga saker vi pratar om.

En halvvetenskaplig (och kanske något ålderstigen) undersökning från idg visar att det är få saker som kan mäta sig med skrivarbläck när det gäller pris per liter. Exklusiva märkesparfymer, Bolagets dyraste champagne och gotländsk tryffel är alla billiga om man jämför med vad vi stoppar i vår skrivare: man kan räkna med ett literpris på 15-20 000 kronor!

Vad få känner till är också att tillverkning av skrivarbläck är en ganska smutsig process ur ett miljöperspektiv. Mycket koldioxid skapas, och behållare, förpackningar och transporter tär också på miljön.

Ett sätt att spara både pengar och miljö är att använda ecofont. Det är en programvara som helt enkelt gör små hål i bokstäverna vi skriver. Hålen är små och knappt märkbara, och på detta sätt är det faktiskt möjligt att spara 25 % av det bläck eller den toner som används vid utskrifter. Se exempel:

ecofont

Ovanstående är skrivet med den gratisfont som finns att ladda ner på företagetshemsida, Vera Sans. Det är kanske inte den snyggaste fonten, men kanske kan du övertyga din chef om att köpa in ecofont-paketet? 150 kronor inkl. moms för tre års licens är inte så farligt, och borde kunna betala sig på mindre än ett halvår om ditt företag skriver ut normala mängder kopior.

Ecofont rekommenderar en maximal storlek på 11 punkter, annars kan det bli jobbigt att läsa – en inställning gör också att all text större än 11 punkter automatiskt återgår till det vanliga teckensnittet. Ett enkelt sätt att spara både pengar och miljö alltså.

//J

Laxar att tjäna på laxar?

I dagens pappersupplaga av DI kan man som ett resultat av ett nytt nordiskt samarbete läsa Thor Christian Jensens artikel om laxodlingen i Norge. Fokus ligger på det norska företaget Marine Harvest som är en av sju laxodlare på den norska börsen.

Jensen skriver att det är mycket glädjande att så gott som alla chilenska laxodlingar har drabbats av ILA, infektiös laxanemi, vilket har lett till att laxodlingen i landet har halverats på ett år. Vad Jensen anser glädjande i denna massdöd är förstås att norska farmar inte har drabbats, och att höjda världsmarknadspriser ger extra tillskott i kassan. Särskilt lyrisk är man till just Marine Harvest som har branschens högsta direktavkastning på mellan 4-6%.

Marine Harvest är kanske en bra investering. Och effekterna av katastrofen (för det är en katastrof) i Chile kanske håller i sig i tre år. Men innan man investerar i företaget tycker jag man ska läsa klart det här inlägget.

Laxodling och hållbar utveckling

70-90% av all lax som säljs i Sverige är odlad. Att spannet är så stort beror på fusk med medveten felmärkning, problem med spårning osv. Vad som är klart är att 100% av den lax som ligger i frysdisken är odlad, vill man ha vildfångad lär man bege sig till närmsta saluhall och vara beredd av öppna plånboken på vid gavel.

Jag kan börja med att säga att laxen är det enda rovdjur som vi håller som boskap, som vi föder upp för att sedan äta. Och eftersom den är ett rovdjur befinner den sig högre upp i näringskedjan. Den som kan sin näringskedja vet också att för varje “nivå” man rör sig uppåt i den, sker en förlust av biomassa motsvarande ca 90 %. Enkelt sagt innebär det att för varje kilo nötkött vi får ut krävs det 10 kilo bete/foder. 9 av dessa kilon omvandlas till energi och utsöndras tillslut som värme eller kiss och bajs.

Eftersom laxen är köttätare kan man förstå att det krävs stora mängder foder för att odla den, och detta foder måste tas från relativt höga nivåer i näringskedjan. Vi hade alltså fått mycket bättre energiutväxling om vi hade ätit laxens foder (som består av fisk och skaldjur) istället för laxen själv. Laxodling är alltså inte en ekologiskt sund investering.

Utöver det gillar man ju som företagare att maximera sin avkastning. Inom laxodling görs detta bäst genom att hela tiden tillhandahålla ett överflöd av näring. Odlade laxar växer faktiskt så snabbt tack vare allt foder, att deras näringsinnehåll blir sämre än vilda laxars. Jämför det med snabbväxande träd som ofta är av sämre kvalitet än t.ex. långsamväxande ekar.

Men den största nackdelen med detta överflöd är att det leder till övergödning. Bottnen under en laxodling förblir steril i minst tio år tack vare övergödning, utöver den massiva störning själva odlingen utgör på ekosystemet. Och på tal om störningar, så är ett annat sätt att maximera avkastningen ett överflöd av antibiotika. Sjuka och döda laxar är minus i kassan, så då är det lika bra att stämma i bäcken och ge en konstant antibiotikakur.

Förutom att detta gör att odlade laxar sprider parasiter och sjukdomar som kan slå ut vilda bestånd, gör det ju också att vi människor som slutkonsumenter får i oss mer antibiotiska ämnen än nödvändigt. Huruvida det påverkar bakterieresistens och annat lämnar jag till proffsen, men personligen kan jag tycka att det är dumt att chansa.

Summan av kardemumman

Ja, Marine Harvest är ett högutdelande och framgångsrikt företag, som förmodligen har tre riktigt fina år framför sig. Men en investering i dem är en investering i ohållbar utveckling. Och det är inget som mitt samvete tillåter. I grund och botten tycker jag att laxodling är ett smutsigt och oansvarigt sätt att tjäna pengar på, efter att ha fiskat så smutsigt och oansvarigt att den vilda fisken i princip tagit slut. Ät kyckling och spara pengar istället.

Två filmsnuttar om det:

//J

En odyssé i rotfrukt

Det har skördats framgångar i det Grenfeldtska hemmet. Framgångar i form av potatis. Jag har tidigare snuddat vid det här med odling som ett fantastiskt sätt att få tillbaka på en investering, och eftersom jag försöker leva som jag lär tog jag i våras beslutet att utnyttja vår sorgliga lilla rabatt till något annat än en fristad för ogräs.

Sagt och gjort, jag rotade fram spaden och började vända jord, rensa bort en miljon rötter ner till en meters djup och allmänt luckra upp hela klabbet. För att slippa få in så förbannat mycket rötter från gräsmattan promenerade jag förbi en byggarbetsplats och råkade visst få med mig några gamla tegelpannor de slängt i en container. Dessa sattes upp som barriär och har faktiskt fungerat som förväntat. Tjejen, som förhåller sig något reserverat till det här med matodling (men gärna äter resultatet), fick en liten ruta med lullull på.

potatisrabbaten

Klicka för större bild

naturo potatisSedan var det dags att sätta lite potäter. Varför potäter? Dels för att tjejen lagt veto mot allt som växer ovan jord då det ränner både kissande katter och kissande tonåringar här på nätterna, dels för att potatis är bra på att hålla ogräset nere. Valet föll på en sort med rött skal som heter Naturo. Den skulle tydligen ha goda chanser mot både röta och skorv, men den största anledning till att den valdes var att allt annat var slut uppe på Plantagen.

Klumparna åkte i jorden och tyvärr kom inte alla upp av någon anledning. Någon som är bättre på potatisodling kanske kan förklara varför? Men skit samma, för nio av tolv gick det iaf bra.

potatisskott potatisblad potatisplantor

Klicka klicka klicka

Så under sommaren har jag vattnat och kupat plantorna efter bästa förmåga och nu har det alltså skördats. Då mitt tålamod som ni vet är något av en bristvara ibland orkade jag inte ta bara de stora knölarna och lämna de små på tillväxt, så hela rubbet åkte med upp. Per planta var det kanske 5-7 stora klumpar och lika många småttingar. Riktigt fina och goda saker om jag får säga det själv, som avnjöts tillsammans med fisk igår och ska avnjutas tillsammans med falukorv idag. Gourmet på min ära, gourmet.

potatis i rabatten röd naturo potatis

Innan och efter skörd

Nästa år blir det andra bullar i rabatten. Vi promenerade nämligen förbi ett stort fält här om dagen och jag råkade visst få med mig lite vetekorn därifrån. Utöver det blir det lök för hela slanten: vitlök, rödlök och schalottenlök. Det om det.

//J

Ny trust i portföljen

För någon vecka sedan sålde jag mitt innehav i EnQuest efter stigande kurs som hittills verkat varit orsakad av hälften rykte och hälften missförstånd kryddat med stora köp ifrån Merrill Lynch. När jag igår sålde mitt innehav av Bull Olja-certifikat efter en vinst på 12% låg jag plötsligt likvid med över 30% av aktieportföljen, för första gången på mycket länge.

Så kan vi naturligtvis inte ha det, att ha arbetslösa pengar som ligger och skvalpar gör ingen glad. Så idag gick jag in i Enerplus Resources Fund (TSE:ERF.UN) med ungefär hälften av likviden. Det blir min andra kanadensiska energitrust, och liksom Peyto sysslar man med olja och gas.

Enerplus grundades 1986 och är Kanadas första royalty trust. Man har stora reserver spridda över nordöstra Kanada med intressen både i den välutforskade Bakkenformationen och den något nyare Marcellusformationen. 2009 tog man upp nära 90.000 BOE (Barrels of Oil Equivalent) per dag, varav 59% var gas.

Gas är ju inget som direkt har rosat marknaden de senaste åren rent prismässigt, och 59% är väl egentligen i högsta laget för mig. Men samtidigt får man inte glömma bort att fossila bränslen är ändliga och när oljan blir för dyr så kommer folk att vara beredda att betala mer för gas. Det är helt enkelt en framtidsprodukt, även om den används i vansinnigt stor utsträckning redan idag.

Hursom, alla kanadensiska truster har eller kommer till följd av en lag som implementeras vid årsskiftet att ombildas till bolag. Detta gäller inte amerikanska truster då reglerna för dessa ser annorlunda ut. Detta har lett till en mindre konsolideringsvåg av truster och några har valt att redan nu ombilda. De flesta har sagt att de iom. ombildningen inte kommer att kunna dela ut lika mycket som de gjort tidigare eftersom skatteupplägget är annorlunda. Enerplus är en av få truster som klart och tydligt sagt att man räknar med att upprätthålla sina utdelningar åtminstone fram till 2014 tack vare periodiseringsfonder.

Bolaget är välskött och direktavkastningen ligger vid dagskursen kring finfina 9% (7,65% efter källskatt) vilket får anses som klart godkänt ställt mot den låga risken. Tror man dessutom på högre priser för olja och gas de närmsta åren kan det vara värt någon timme av ens tid att syna trusterna lite närmare.

//J