Vad hände sen då?

Förra inlägget här skrevs i början av juni 2017, för lite mindre än 16 månader sen. En ny tid väntade, med satsning på Yoddla och en konsultkarriär. Så hur gick det då? Inte så bra. Inte så jäkla bra alls.

Konsultuppdragen uteblev mer eller mindre helt och som en konsekvens av att gå ner i tid på Panang så gick jag också ner i lön. Tiden som skulle fördelas mellan Panang och Yoddla räckte inte till, vilket gjorde att jag arbetade ca 140 % under hösten, med ca 30 % lön. Det slet.

Det slet och jag slet och om det är någon lärdom man kan dra från SaaS så är det att om man inte är en av de där lucky few så tar det tid. Det går framåt, men det går så långsamt att det är svårt att inte återinvestera varenda öre för att försöka öka takten. Att inte nå målen, och behöva stå inför Yoddlas styrelse och berätta om hur jag inte nådde dem, stressade.

Under julen kom jag inte ner i varv. Pulsen var förhöjd, jag hade svårt att sitta still och ville hela tiden aktivera mig. Behövde ju ingen sömn för vem har tid att sova?

I mellandagarna kom jag ner tillräckligt för att bli orolig. Kontaktade läkare, fick insomningshjälp och goda råd. En tuff tid, och tufft att behöva erkänna för mig själv och andra att jag inte är osårbar och tål hur mycket jobb som helst. Tuffast av allt var känslan av misslyckande. Fick påminna mig själv tio gånger om dagen att det är skillnad mellan att misslyckas och att vara misslyckad. Jag lät inte övertygande där och då.

Under våren släppte jag Yoddla mer och mer allteftersom det stod klart att bolaget inte skulle kunna få den storkund jag hade hoppats och satsat allt på under vintern. Det blev körigt i Panang och det krävde all min tid. Vi hittade en ny, bra VD och jag förstod att den där förändringsresan jag påbörjat ett år tidigare behövde fullföljas. I somras var jag ledig sju veckor.

Och nu är jag tillbaka.

Ny tid, ny riktning

Både här i livet och, som en konsekvens, här på bloggen. Bloggen har ju varit med ett tag och mestadels varit ganska personlig. Tanken framåt är att den ska fungera mer som en kunskaps- och inspirationskälla, tipsbank till bra material och innehåll, och ventil för mina tankar kring samhällsutveckling, trender och det jag arbetar med: digitalisering och ledarskap. Låt mig förklara varför.

Min byrå Panang står inför en spännande framtid med kraftig tillväxt. För att klara detta har vi gjort en del ganska stora förändringar i organisationen, i form av bland annat tillsättande av byråchef och styrelse. Vi gör också en rockad i ledningen, och min kollega Krister tar över rollen som VD medan jag får en friare roll, som det så vackert heter. Du kan också läsa mer om det här.

Denna friare roll innebär konkret att jag tar platsen som aktiv styrelseordförande (och därmed coach och bollplank till Krister), samt som utförare i projektgrupper i en roll som digital strateg och sökspecialist. Jag kommer också att fortsätta representera Panang, och man kan alltid ringa till mig om man vill mitt företag något. Hjärta, själ och tid finns kvar där utan någon som helst tvekan.

Detta kommer att frigöra en del tid (att vara VD är inte direkt något man gör med vänsterhanden), och en betydande del av denna tid kommer framåt att läggas i Panangs systerbolag Yoddla. Där har vi nu en helt fantastisk produkt, och behöver arbeta mer med marknadsföring, försäljning, onboarding och kundvård – sådant jag lyckligtvis vet en del om.

Men Yoddla är ännu inte i stadiet där jag kan ta lön (vi återinvesterar dessutom alla intäkter i att växa), och på Panang kommer jag troligen att ha en deltid. Därmed öppnar jag dörren för en tredje möjlighet: att själv hjälpa andra företag som konsult (och det är mycket det hela den här sajten går ut på att förklara).

Som rätt kunnig på mina områden, och med rätt lång praktisk erfarenhet, ser jag en möjlighet att kunna göra faktisk skillnad hos ett mindre antal kunder. Där kan jag gå in i organisationen och göra genomlysningen tillsammans med personalen, skruva på de rattar som krävs internt, forma strategi och taktik för extern kommunikation, och dessutom kunskapsöverföra medan jag får igång maskineriet. Självklart även bara göra punktinsatser om det är det som behövs. Samtidigt har jag hela Panangs arsenal och resurs i ryggen vid behov.

Hur det här går? Återstår att se. Jag är öppen för förslag och kikar gärna på möjliga uppdrag och samarbeten från och med juli. Önska mig lycka till.

JG

Det kan bli värre än vi tror, fortare än vi tror

Det går fort i USA nu. Nya försök att förvirra, blanda bort korten och få folk att tröttna görs varje dag, och då och då (ett par gånger i veckan eller så) så försöker man sig på något värre. Det här är en post som förstås bygger på spekulation, men som tyvärr inte är helt osannolik. Medan jag skriver det här kommer också rapporter om att US Marshalls inte lyder order från de juridiska grenarna av USAs regering, utan sällar sig till de myndigheter som är trogna presidenten.

Och vi får se hur det går framåt. Jag skulle vara ganska nervös om jag var del av en minoritet i USA idag. Kanske till och med så nervös att jag började undersöka mina alternativ för att flytta någon annanstans (vilket såklart också är målet för Trump).

Kan det här hända i Sverige? Jag är rädd för att vi underskattar riskerna. Nu vill jag absolut inte ropa varg: vi har en lång tradition av stark demokrati, låg korruption och fristående rättsväsende och press. Men kanske är det just därför lätt att underskatta hur sårbart vårt system också är.

För allt i en demokrati bygger på överenskommelser. Precis som våra pengar bara är värda något för att vi är överens om deras köpkraft, är saker som regeringsform och andra grundlagar också bara värda något, för att vi är överens om att de är det. Om vi får en regering som helt enkelt vägrar erkänna demokratiska principer – vad gör vi då? Ted Ekeroth, Kents läskiga brorsa, säger öppet på Twitter att ”Dagens polischefer ska bort när vi tar makten. Varenda en ska väck och ersättas med riktiga poliser.” Hans i sin tur ännu läskigare brorsa Kent har sagt medierna ska stoppas i sinom tid. Tro inte att de inte menar det!

Av den här anledningen så tror jag att Moderaternas senaste u-sväng är mycket oroväckande. De vill nog väl, de flesta av dem. Några vill nog åt makten. Men att vägra erkänna att ett samarbete kräver eftergifter, är att dumförklara sina väljare (något som kanske också visas i att förtroendet för AKB sjunker över alla väljargrupper). Och att förklara sin u-sväng med att omvärlden förändrats sedan Hanif Bali 2011 anklagade Juholt för det som hans eget parti gör idag, är inte pragmatism. Det är kappvänderi.

Världens har ju alltid förändrats mycket ”de senaste fem åren”, oavsett vilket år det är när man påstår det. Det är ingen giltig anledning till att överge sina principer – om man nu hade sådana. Och om moderaterna tror att de ska kunna tämja SD, så får de hemskt gärna ta av våra skattepengar och åka på studieresa till USA och GOP – som var säkra på att de kunde tämja Donald Trump.

//J

Hello, world!

Plockar upp den här stafettpinnen igen så får vi se vart det tar oss. Ju längre man låter bli att blogga, desto svårare är det att komma igång igen. Det är inte second nature längre, inte rutin. Och varje gång man tänker att man borde börja så känner man att de ämnen man kommer att tänka på inte tillnärmelsevis kan vara tillräckligt bra för att förtjäna att återöppna strömmen av inlägg med igen.

Det kanske är så att man helt enkelt bara måste börja. Inte tro det blir sommar ifall man inte sätter fart. Och det kommer väl gissningsvis att bli både sött och surt de här första inläggen, en del blir säkert okej medan annat borde ha hamnat i papperskorgen. Det är okej, det måste få vara så medan man blir varm i kläderna.

Jag tror också, såhär på förhand, att jag kanske blir glad över mitt bloggande längre fram. Att det kan hjälpa mig att komma ihåg olika händelser, hur jag mådde, tänkte och kände vid olika tidpunkter. Ett arkiv över mina missgärningar, snedsteg och motgångar.

Så… en sån där sak som passar alldeles utmärkt att ta upp i ett arkiv är att jag börjat lära mig koda (igen). Tänker att det är en färdighet som man nästan garanterat kan ha nytta av oavsett var man hamnar i livet. Återstår att se hur länge jag orkar hålla i, för kodning är, åtminstone hittills, definitivt inte något jag har en fallenhet för. Om inte annat ska jag åtminstone lära mig tillräckligt för att kunna fulhacka den här sidan till något snyggt.

Ganska kul egentligen. Hur jag startade en webbyrå för fem år sedan och fortfarande inte kan skriva mer än ett par rader kod. Det gäller att göra det man är bäst på, och låta andra göra det som de är bäst på.

Har jag sagt att vi söker utvecklare och designers?

//J