1962 var 1 346 000 svenskar medlemmar i ett politiskt parti. Idag är det 247 000. källa
Om du är frustrerad över politiken så kan en del av svaret ligga här. Med en mindre bas blir inte bara idéerna färre och kanske ibland också sämre (den ”kollektiva intelligensen” går ner). Färre ska göra också göra mer. Det blir lättare för ”fel” personer att ta sig fram. Förståelsen för det politiska systemet och hantverket blir mindre utbredd och fördomar kan slå rot. Det upplevda avståndet till politiker blir också större. Kort sagt: demokratin dör sotdöden.
Inom marknadsföring pratar vi ofta om ”funnels” och illustrerar det med en tratt. I den här man de som är intresserade men långt ifrån ett engagemang (ofta köp) högt upp i en bred tratt. Går vi nedåt smalnar tratten av allteftersom antalet personer som kan tänka sig att gå vidare naturligt sjunker. Längst ner har vi de som blir kunder.
Ju bredare topp (i politikens fall väljare) desto bredare mitt (medlemmar) och desto bättre kan urvalet bli längst ner (förtroendevalda).
Trenden i Sverige är ganska tydlig: vi upplever att vi har mindre tid trots att vi har mer, och väljer att köpa oss fria från eget engagemang. Exempelvis genom att vi accepterar en högre medlemsavgift i fotbollslaget för att kunna ta in arvoderade tränare, istället för att själva dra på oss mjukisbyxorna och träna laget.
Så här är en till marknadsföringsterm från mig, en ”call to action”. Vad jag vill att du ska göra när du har läst det här. Bli medlem i ett parti.
Du behöver inte hålla med om allt, för det finns inget sånt parti. Du behöver hitta det där dina viktiga frågor linjerar med partiets politik. Där det inte finns någon röd linje som överträds.
Det kostar typ 100-300 kronor per år. Du köper dig fri från engagemang, i alla fall om du vill. Jag gick med i ett parti 2015 och gjorde -ingenting- mer i fem år än att betala medlemsavgiften. För jag ville visa mitt stöd genom ett blygsamt ekonomiskt bidrag och genom att bli en pinne i statistiken. Jag slängde all post jag fick, gick inte på ett enda medlemsmöte. Det var okej för alla.
Sen, när barnet hade blivit lite äldre och jag ville byta riktning på mitt samhällsengagemang, gick jag på några möten. Digitalt då, för det var pandemi. Och så tog jag på mig nån enkel uppgift här och där. Doppade tårna. Närsomhelst kunde jag hoppa av, gå tillbaka.
Sen växte engagemanget och igår blev jag vald till tredjeplats på kommunlistan. Jag kandiderar också till region och riksdag. Det är inte för alla och behöver definitivt inte vara det för dig.
Men jag vet att jag med några skrivna motioner till det första årsmötet jag deltog på påverkade falupolitiken mer än jag hade lyckats göra under fem års ideellt engagemang i lokalstyrelsen för Företagarna Falun. Ens agens är större på insidan än utsidan. Och insidans dörrar står öppna och välkomnande.
Så om du bryr dig om demokrati och kvalitén på politik i din kommun, eller i det här fina, fina landet vi delar. Googla lite. Gå med i ett parti. Det är inte vansinnigt mycket begärt.
