Jonas Grenfeldt

Kategori: Företagande & entreprenörskap

  • Ge dig själv jobbgaranti

    Ge dig själv jobbgaranti

    Fast i din nuvarande anställning och vill byta riktning? Eller har du svårt att få in en fot på arbetsmarknaden? Att byta riktning mitt i karriären är inte det enklaste: tre års studier med tillhörande lån och därtill risken med lägre ingångslön än man har idag, stoppar många från att ta klivet. Och att stå utanför arbetsmarknaden för att man inte har de kompetenser som råkar efterfrågas just nu är såklart ingen rolig situation för någon.

    Men det finns en karriärmöjlighet som de flesta verkar ha förbisett, som jag tänkte tipsa om nu. Jag tror att det här fungerar i mer eller mindre hela landet, och jag tror också att löneläget är relativt gott över hela landet. Jag pratar om Google Ads.

    Google Ads, tidigare AdWords, är de annonser som dyker upp i Googles sökresultat eller tittar på klipp på Youtube. Det är ofta de annonser som visas för dig när du besökt en webbplats och sedan får reklam från just den sidan. Det är de annonser som visas i din Gmail och det är annonser för appar i Google Play-butiken för dig som har en Android-telefon.

    Och vill du veta en hemlighet? Det är extremt få i Sverige som verkligen är duktiga på det här. Och bara genom att bara halvbra, är du bättre än nästan alla kommunikatörer och marknadsförare som är satta av sin chef på att också sköta Ads-kontot för företaget. Duktiga frilansare står högt i kurs och blir ofta norpade av antingen byråer eller storföretag.

    En till hemlis? Det kostar dig inget utöver tid och intresse att bli bra på det. Om du nöter så tar det kanske 2-3 veckor eller motsvarande att köra igenom hela Googles Academy for Ads, deras egen plattform för att utbilda marknadsförare i Ads. Kostnadsfritt. Där kan du också bli en hejare på Googles statistikverktyg Analytics.

    Samtidigt som du gör det här, så öppnar du ett eget Ads-konto och börjar experimentera. Se till att hitta något sådant där erbjudande som ger dig 750 kronor extra när du stoppar in några hundralappar själv. Bygg kampanjer, skapa annonsgrupper, hitta sökord och skriv annonser. Testa dig fram medan du lär dig nya saker, mät resultaten och utvärdera vad som skett. Du kan inte göra fel, inget kan gå sönder. I bästa fall kan du bekräfta dina teser och få direkt feedback på att du gör rätt. Det värsta som händer är att du lär dig något nytt.

    När du känner dig tillräckligt säker erbjuder du ett företag att göra det här jobbet gratis i utbyte mot en referens, och att du får mäta skillnaderna före dig och efter dig. Kanske två eller tre företag till och med. Har du ett jobb idag men vill byta bana? Bra! Gör det här på kvällarna och helgerna.

    Det är inte osannolikt att något av dem erbjuder dig jobb eftersom de ser vad du kan göra för att förbättra deras lönsamhet genom sänkta kostnader och ökad försäljning (för Google Ads fungerar, och det går att mäta!).

    Beväpnad med dina referenser och din data skickar du nu ansökningar till alla byråer och större företag (de måste ha råd att ha någon med din kompetens som specialist på heltid, och det har sällan små företag). Du kommer få napp.

    Om du dessutom kompletterar det här med att lära dig antingen SEO eller annonsering i sociala medier (t.ex. Business Manager och Ads Manager i Facebook, båda två kostnadsfria att använda och båda två med kostnadsfria manualer och utbildningar) så är du värd din vikt i guld för företag som förstått vikten av digital marknadsföring. I storstäderna är löneläget bra och på landsbygden kommer du att vara så sällsynt att lönen blir förhandlingsbar även där.

    Men vad gör du fortfarande här? Sätt igång, och berätta för mig hur det gick.

  • En tanke om arbetsgivaravgifter

    Arbetsgivaravgiften på unga ska höjas, vilket innebär att Falu kommun står inför ökade kostnader på cirka 7,5 miljoner kronor under 2015 och på 15 miljoner kronor 2016. Men Jonny Gahnshag är inte orolig – kommunerna ska kompenseras genom ökade statsbidrag, säger han i en artikel publicerad i DT 14-11-03.

    Som företagare hade jag kunnat tycka att det är lite magstarkt att kommuner ska kompenseras för en skattehöjning som regeringen menar ska ha liten påverkan på företag. Jag hade också kunnat tycka att det är en ganska grov form av dubbelmoral, när regeringen glatt ger till sina kommuner men menar att jag ska klara mig på egen hand för att… Ja, varför?

    Men det finns ju alltid två sidor av mynt och skattekronor, så jag väljer att vara stolt. Varsågod, Falu kommun. Den extra skatt jag får betala in för mina två unga anställda betalar ju på ett ganska direkt sätt för den ökade kostnaden för två av era unga. Jag gör det så gärna, för det är sällan man ser en så direkt nytta av skatten man betalar in!

    Det känns skönt att kunna bidra så direkt – jag och andra företagare med mig ser ju till att vår kommun slipper drabbas av den skattehöjning som drabbar oss. Vi får jobba lite hårdare, lite smartare, lite längre in på kvällen bara, så ska vi nog kunna klara oss ändå 2015. Väl bekomme, Jonny.

    //J

  • Vi tröttnar inte. Men kanske borde vi.

    Håll i er för här kommer en rant om hur det känns att vara företagare i årets valrörelse.

    Jag kommer att utelämna Vänsterpartiet för vi vet alla var de står i såna här frågor och det är Socialdemokraterna som, som Sveriges största parti, också står för det i mina ögon största sveket mot svenska företagare. Vänsterpartiet är i alla fall ärligt. De gillar inte min världsbild, jag gillar inte deras (även om jag röstade på dem i min ungdom!) och det är ok för man får tycka olika.

    Men sossarna (har röstat på dem med!). Sossar träffas och pratar gärna, och det kan ta ganska lång tid innan man inser att det mest bara är för att de ska kunna säga att ”jag har minsann varit ute hos företagen”, och inte för att de på något sätt bryr sig. För när vi träffats så har jag sagt ungefär såhär:

    Jag gör mitt bästa för att behandla min personal med den respekt och de förmåner de förtjänar, att ge dem förutsättningarna att växa i sina roller. Jag vill göra vinst, absolut. Och ju bättre vi alla mår desto bättre tror jag att vi jobbar (därav t.ex. vårt system med pauspoäng). Jag förstår att de är i beroendeställning till mig, men de förstår också att jag är i beroendeställning till dem. Vi jobbar tillsammans. Hela poängen med en organisation, ju, är att en och en kan bli tre. Vi är bättre tillsammans än var och en för sig.

    Och de hör mig, men de lyssnar inte. För problemet är att Socialdemokraterna inte ser samma ”tillsammans” som jag. För dem är det de anställda som är ”tillsammans”. Vi arbetsgivare får inte plats i deras gemenskap. Och jag förstår det inte. Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå hur man så aktivt väljer att ignorera den ena parten i en anställning. Hur man blir så förblindad av sin ideologi att man inte inser risken en företagare tar när den blir arbetsgivare. Hur man är så principstyv att man på allvar verkar tycka att höjda avgifter på att anställa kan stimulera fram fler anställningar.

    Jag vet företagare som fått välja mellan att lägga ner sitt företag och börja om utan vissa anställda som de inte kunnat säga upp pga LAS (trots misskött jobb, hot på arbetsplatsen och andra riktigt allvarliga saker), och att lägga ner helt. De uppmanas att anställa, men behöver de krympa kostymen så har de både lag och fack emot sig.

    Och det här är den socialdemokratiska politik som ska ge fler jobb:

    – Man vill höja arbetsgivaravgifterna för unga och fördyra anställningar
    – Man vill höja restaurangmomsen
    – Man vill ta bort undantaget från turordningsreglerna för småföretag
    – Man vill försvåra för vård- och utbildningsföretag att gå med vinst
    – Man vill halvera RUT-avdraget

    Det man vill ge till företagen i form av innovationsstöd, klimatinitiativ mm (och sen när blev staten bra på att driva företag?) är en bråkdel, en droppe i havet, jämfört med de miljarder man får in. Newsflash Löfven: jag behöver inte era pengar. Vill inte ha dem. Däremot vill jag ha de pengar jag gjort mig förtjänt av i mitt företag (och självklart betalar jag mer än gärna en del av dem till välfärden varje månad men det är mina pengar från början – inte statens).

    Under tiden växer mitt lilla företag vidare, men det är inte tack vare statliga incitament, utan trots dem. Och kanske är det det som är problemet. Vi företagare kämpar på genom politiska minfält och över de hinder som läggs ut framför oss. Vi klagar visserligen ibland, men de enda som verkligen lyssnar är de som redan håller med. Så vi gnetar vidare, ibland med lön, ibland utan, och alltid med den där klumpen i magen som kommer med ansvar för anställda, för den egna familjen, för Skatteverket, för att kunna sätta mat på bordet. Vi tröttnar inte.

    Men kanske borde vi.

  • Är du den vi söker?

    Du är redo att ta itu med allt. Och då menar vi allt. Från att köpa kopieringspapper, städa och administrera, till att ta tuffa strategiska beslut. Du har en enorm drivkraft och räds inte att arbeta sena nätter om det behövs, men vi kan tyvärr inte garantera övertidsersättning.

    Du har ingen självklar semester utan ser helt enkelt till att jobba när kunderna kräver det – och det är dessutom ditt fulla ansvar att hela tiden skaffa fler.

    Arbetar du tillräckligt bra kan vi eventuellt underlätta arbetsbelastningen med ytterligare personal. Vi har tyvärr ingen möjlighet att hjälpa dig att hitta rätt person, det är något vi anser ingår i dina arbetsuppgifter. Det är också ditt ansvar att se till att personen i fråga kommer igång med sitt jobb och blir lönsam. Vi har tyvärr ingen möjlighet att betala för den här anställningen, det är de pengar du genererar som måste betala personens lön, sjukförsäkringar, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter, skatter och eventuella andra utgifter. Det är även ditt ansvar att se till att moms, skatt och räkningar betalas in i rätt tid varje månad för att slippa onödiga juridiska följder – sköter du inte detta riskerar du inte bara ditt jobb – du blir av med det.

    Tyvärr kan vi heller inte garantera att du får full lön om du inte lyckas med ditt arbete under en månad. Vi räknar också med att du i princip aldrig är sjuk, det blir tyvärr för olönsamt för oss och i förlängningen riskerar vi att tappa kunder, något vi inte kan acceptera.

    Vi ser även att du har goda kunskaper kring ekonomi, marknadsföring, sälj och samhället i stort. Stor vikt läggs vid personlighet och förmåga att bygga nätverk.

    Välkommen med din ansökan!

    Gästinlägget är skrivet av Lina Skandevall. Vad hade du krävt för lön från en arbetsgivare för den här tjänsten? Dela den lönen med fem så är du nog hyggligt nära ingångslönen för många företagare. Tack för dina ord Lina!

    //J

  • Signerat Lars Ohly

    ”Jag tycker att företagare borde arbeta med lägsta ingångslön i branscher där ingen bryr sig om vad de tycker.”

    Orden är Lars Ohlys, f.d. partiledare för Vänsterpartiet, till svar på Lina Skandevalls tweet: ”Jag tycker att @OhlyLars borde skaffa sig ett företag. Gärna med några anställda. Driva det i några år. Och sen ge sig in i debatten igen.”

    Nyheter för dig kanske Lars, men det gör vi redan.

    Det är svårt att tolka det på något annat sätt än att företagare (läs: alla företagare, vi företagare) ger våra anställda dåligt betalt och skiter i vad de tycker.

    Det här är en sådan öppen dörr att sparka in att det inte är sant, jag vet, men är det verkligen för mycket begärt med ens en vilja att förstå företagares situation från politikers håll? De politiker (främst på kommunal nivå såklart då jag är en alldeles för liten fjärt i rymden för att spela någon roll för riksdags- och regeringspolitiker) jag försökt tala med lyssnar vänligt och glömmer snabbt.

    Lars Ohly fortsätter med att hänvisa till statistik från SCB som visar att de flesta företagare tjänar över 20000 i månaden. Fine, så är det säkert. Men att de troligtvis arbetar mer än 40 timmar i veckan, och att merparten garanterat inte hade den ingångslönen när de startade, är nog mindre viktigt för Lars.

    Som sagt. En vidöppen dörr. Men jag hatar att det är såhär. Att det är så tydligt och accepterat att bara dra alla företagare över samma kam och stämpla oss som en girig bunt kapitalister som utnyttjar rättslösa och röstlösa arbetare. Det är sorgligt.

    Det är sorgligt, inte av den anledningen att jag har större skyldigheter, sämre rättigheter, lägre lön och längre arbetstider än mina anställda. De gör ett förbannat bra jobb, jag betalar dem gladeligen för det och mitt företagande är ingen annans val än mitt. Nej, det är sorgligt av den anledningen att jag ständigt måste försvara att jag gör det.

    Parasit, fascist, arbetarhatare, misslyckande. Bara några av de glada tillrop man får från allmänheten när man varje dag kämpar för att skapa värde (tydligen med enda motivet att sko sig på andras bekostnad), anställer folk ur arbetslöshet (tydligen med enda motivet att kunna utnyttja dem) och betalar sig själv sist och sämst varje månad (tydligen med enda orsaken att man är misslyckad).

    Och från politiskt håll: tystnad. Kanske ska man vara tacksam för att vi åtminstone inte är ett särintresse längre i de flestas ögon. Kanske kunde man begära lite mer.

    Så Lars, jag tycker faktiskt att du borde göra som Lina föreslog, och våga dig ut på vår sida av myntet. Kanske kan det leda till lite perspektiv och förståelse.

    //J