Vi tröttnar inte. Men kanske borde vi.

Håll i er för här kommer en rant om hur det känns att vara företagare i årets valrörelse.

Jag kommer att utelämna Vänsterpartiet för vi vet alla var de står i såna här frågor och det är Socialdemokraterna som, som Sveriges största parti, också står för det i mina ögon största sveket mot svenska företagare. Vänsterpartiet är i alla fall ärligt. De gillar inte min världsbild, jag gillar inte deras (även om jag röstade på dem i min ungdom!) och det är ok för man får tycka olika.

Men sossarna (har röstat på dem med!). Sossar träffas och pratar gärna, och det kan ta ganska lång tid innan man inser att det mest bara är för att de ska kunna säga att “jag har minsann varit ute hos företagen”, och inte för att de på något sätt bryr sig. För när vi träffats så har jag sagt ungefär såhär:

Jag gör mitt bästa för att behandla min personal med den respekt och de förmåner de förtjänar, att ge dem förutsättningarna att växa i sina roller. Jag vill göra vinst, absolut. Och ju bättre vi alla mår desto bättre tror jag att vi jobbar (därav t.ex. vårt system med pauspoäng). Jag förstår att de är i beroendeställning till mig, men de förstår också att jag är i beroendeställning till dem. Vi jobbar tillsammans. Hela poängen med en organisation, ju, att en och en kan bli tre. Vi är bättre tillsammans än var och en för sig.

Och de hör mig, men de lyssnar inte. För problemet är att Socialdemokraterna inte ser samma “tillsammans” som jag. För dem är det de anställda som är “tillsammans”. Vi arbetsgivare får inte plats i deras gemenskap. Och jag förstår det inte. Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå hur man så aktivt väljer att ignorera den ena parten i en anställning. Hur man blir så förblindad av sin ideologi att man inte inser risken en företagare tar när den blir arbetsgivare. Hur man är så principstyv att man på allvar verkar tycka att höjda avgifter på att anställa kan stimulera fram fler anställningar.

Jag vet företagare som fått välja mellan att lägga ner sitt företag och börja om utan vissa anställda som de inte kunnat säga upp pga LAS (trots misskött jobb, hot på arbetsplatsen och andra riktigt allvarliga saker), och att lägga ner helt. De uppmanas att anställa, men behöver de krympa kostymen så har de både lag och fack emot sig.

Och det här är den socialdemokratiska politik som ska ge fler jobb:

– Man vill höja arbetsgivaravgifterna för unga och fördyra anställningar
– Man vill höja restaurangmomsen
– Man vill ta bort undantaget från turordningsreglerna för småföretag
– Man vill försvåra för vård- och utbildningsföretag att gå med vinst
– Man vill halvera RUT-avdraget

Det man vill ge till företagen i form av innovationsstöd, klimatinitiativ mm (och sen när blev staten bra på att driva företag?) är en bråkdel, en droppe i havet, jämfört med de miljarder man får in. Newsflash Löfven: jag behöver inte era pengar. Vill inte ha dem. Däremot vill jag ha de pengar jag gjort mig förtjänt av i mitt företag (och självklart betalar jag mer än gärna en del av dem till välfärden varje månad men det är mina pengar från början – inte statens).

Under tiden växer mitt lilla företag vidare, men det är inte tack vare statliga incitament, utan trots dem. Och kanske är det det som är problemet. Vi företagare kämpar på genom politiska minfält och över de hinder som läggs ut framför oss. Vi klagar visserligen ibland, men de enda som verkligen lyssnar är de som redan håller med. Så vi gnetar vidare, ibland med lön, ibland utan, och alltid med den där klumpen i magen som kommer med ansvar för anställda, för den egna familjen, för Skatteverket, för att kunna sätta mat på bordet. Vi tröttnar inte.

Men kanske borde vi.

5 thoughts on “Vi tröttnar inte. Men kanske borde vi.

  1. Väl skrivet! Får hoppas att bloggposten gör att någon röstar annorlunda än de tänkt och att fler sen hakar på trenden.

  2. Fantastiskt bra skrivet! Det bästa jag läst på länge under denna valrörelse faktiskt. Nu är mitt företag bara en liten skit i rymden och utan anställda, men känner ändå redan skräcken av att behöva anställa i framtiden.

  3. Tack för att du formulerar det många av oss företagare säkert känner, tänker och tycker! Delar din känsla och upplever att politikerna nu mer än någonsin har tappat fotfästet med verkligheten. De punkter du pekar på visar det på ett allt för tydligt vis. Som egenföretagare har jag alltid känt mig jagad, haft en oro i kroppen men samtidigt (tack och lov) är min vilja att skapa något större. Fortsätt kämpa för det tänker jag göra! / Håkan Liljeqvist

  4. Det var ingen ljus framtid du ritade upp. Det var väldigt bra skrivet, man känner med dig. Jag kan också tänka mig att betala skatt i viss mån. Har mycket att betala tillbaka till samhället. Jag vill dock bestämma själv över detta och jag vill definitivt inte att det ska hämma mitt företags utveckling och tillväxt.

    Sossarna har kommit tillbaka till makten igen. Har inte läst på riktigt, men när jag tittade på att anställa unga så var det inte riktigt lika dyrt som att anställa någon äldre person. Jag hoppas de inte få igenom alla idiotiska förslag de fick till val med… De har ju dock lyckats bryta ett antal vallöften redan, så de kanske bryter dessa med.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *