Jonas Grenfeldt

Etikett: utbildning

  • Den viktigaste frågan

    Sitter här och följer utvecklingen kring Högskolan Dalarna och Mehran Mahmoudi som fick ett minst sagt stötande svar från sin kursansvarige lärare Hans-Erik Hellborg. Ni har säkert läst det redan, men Hans-Erik Hellborg som skulle vidarebefordra mailet men istället råkade klicka på svara, skrev ” Kan du hjälpa Mohammed – han kommer nog direkt från Mecka/ mvh he.”

    Mehran postade svaret på Facebook, och bilden har i skrivande stund drygt 2500 delningar. Även media har plockat upp det, och DT har intervjuat Hellborg som förstås ångrar sig. Högskolan Dalarna har agerat snabbt, men jag vet inte om det är tillräckligt att man tar ett allvarligt samtal om det här.

    Till saken hör, tycker åtminstone jag, att Hans-Erik Hellborg också är kommunpolitiker för (c) i Rättvik. Jag har frågat centerpartiet i Dalarna vad de tycker om saken och de skriver att ”Det är absolut inte okej med främlingsfientlighet, vare sig det är i högskolans värld eller någon annanstans.” men har ännu inte svarat på om det är okej i kommunpolitikens värld.

    Som en parentes har jag faktiskt haft Hellborg som lärare, och jag var inte ensam i den klassen om att känna mig mycket arrogant bemött (via just mail), ironiskt nog också anklagad för att gå bakom ryggen på Hellborg via mail och att ”det är säkert roligt att skicka mail om man har tiden därtill” (efter att vi upprepade gånger aldrig fick svar ang orättade tentor eller otydliga instruktioner gick vi vidare till akademichefen).

    Hursom, det är egentligen inte poängen. Frågan vi borde ställa oss är: är det här första och enda gången Hans-Erik Hellborg uttryckt sig rasistiskt i mail ämnade för kollegor?

    Förhoppningsvis är det det. Men är det inte det, så är det djupt olyckligt att Högskolan Dalarna har en organisation där sådant beteende inte bemöts internt.

    //J

  • Sen då?

    Om ett par veckor är det terminsstart igen. Efter den här terminen kommer jag att ha en högskoleexamen i Entreprenörskap och innovationsteknik med inriktning på entreprenöriellt företagande, som det så vackert heter. Räknar man med de extrakurser jag läst kommer jag att ha 165 hp.

    Men vad är det värt?

    Egentligen?

    På mitt papper kommer det ju faktiskt att stå högskoleexamen, inte kandidatexamen eller Master’s degree. Och mitt papper kommer att ha Högskolan Dalarnas logga i hörnet, inte KTHs, Chalmers, Lunds eller Handels. Så vad är det då värt? Inte mycket inbillar jag mig.

    Enligt rykte finns det bemanningsföretag och rekryterare där ute som per automatik sållar bort alla som inte kommer från någon av ovanstående skolor. Inte ens Uppsala får vara med, högrankande Umeå ska vi inte tala om och en högskoleexamen från Högskolan Dalarna (som hamnar på en föga smickrande 19e plats av 30 i Handelskammarens högskoleranking) är nog värd ungefär lika mycket eller något mindre än pappret den är skriven på.

    Men vad ska de göra? Tiderna är inte de bästa, och får man tvåtusen ansökningar till en tjänst kan man inte ta in alla på intervju för att se om det finns något outbildat guldkorn bland de 1800 som inte har en Master’s från Lund. Kanske kunde man göra som Stenbeck, dela upp högen i två delar och slänga den ena med motiveringen att ”för att jobba för mig måste man ha tur också”.

    Förr, när våra föräldrar var unga, var en universitetsutbildning i princip detsamma som jobbgaranti. Akademiker var eliten. Idag är värdet av en utbildning så devalverat att man måste ha en högskoleexamen för att ha en chans att få bli assistent.

    Så vad har jag egentligen för möjligheter när jag i januari avslutar en två-årig högskoleutbildning med höga betyg och 100.000 i studieskuld? Om vi ska vara ärliga, menar jag.

    Mitt företag går visserligen plus, men intäkterna är långt ifrån något jag kan leva på. Det har varit en resa i sig, som inneburit att jag svängt av från en affärsidé som är beroende av Falu Kommun, till att skriva och producera digitalt innehåll. Det är en verksamhet med små utgifter (utöver min tid), men till en början också små inkomster: i januari är jag tvungen att ha ett jobb, vilket för oss tillbaka till ruta ett.

    Vad är min utbildning värd?

    Den som lever får se.