Fördelningspolitik för nån slags jämlikhet och nån slags rättvisa

Socialdemokraterna släppte nyligen en underlagsrapport från partiets arbetsgrupp för fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa, och den är stark tobak för en småföretagare. Rapporten går att finna här: socialdemokraterna.se/download/18.3a… för den som är nyfiken, och släpptes den 18 maj.

I rapporten nämns företag 25 gånger i följande breda sammanhang:
1) det ofrivilliga egenföretagandet (STORT rött skynke)
2) de sjunkande fackliga anslutningsgraderna är småföretagens fel
3) problematisk arbetskraftsinvandring
4) det problematiska välfärdsföretagandet 5) Företag måste följa LAS
6) 3:12 måste reformeras
7) RUT-företag är av ondo
8) Kommunala bostadsbolag hämmas i konkurrens med privata eftersom de, listen to this, måste följa LOU som är kostnadsdrivande (!). Bara det i sig är ju egentligen värt ett eget inlägg men det är inte därför vi är här idag.

Det närmsta jag kommer nåt positivt är meningen

”För att fler ska få ett tryggt arbete krävs både starkare facklig organisering, livskraftiga företag och politisk uppslutning för en tryggare arbetsmarknad.”

Hur dessa företag ska vara livskraftiga kan nog inte antas vara socialdemokratins problem. Däremot går man hårt åt 3:12, eller entreprenörsskatten som den också kallats.

3:12 har vissa inbyggda problem åt båda håll kan man säga, men för (s) är problemet enkelriktat. Den ska stramas till och höjas. Företagarna slogs länge som en av få organisationer mot det senaste försöket att försämra den, och vann då. Dags att rusta igen antar jag.

Sen finns det andra konstigheter som tex att höja pensionerna men höja kapitalbeskattningen (handen ger, handen tar), men jag vill bara stanna liite till vid företagen.

För det är ett faktum att Sveriges småföretag skapat 4 av 5 jobb sedan 1990. Det är där tillväxten skett. Det är de som drabbats hårdast under pandemin. Det är de som pga socialdemokratiska beslut inte kunnat söka eller få stöd (visste du tex att andra, betydligt hårdare, regler gäller för permittering om du inte är kollektivansluten?). Det är de som gått under. Ingenstans, inte på en fläck, nämns ens småföretagen i rapporten. I 20 av 25 omnämnanden är företag onda, fuskare/utnyttjare eller onödiga. I ett enda exempel anses de, tillsammans med starka fackföreningar, vara viktiga. Det är en sån otacksamhet och en så uppenbar tystnad att den måste vara medveten: man kan inte bortse från småföretagens roll i en fördelningspolitisk rapport om man inte verkligen försöker.

Och det säger lite om dagens socialdemokrati tänker jag. Vilka som är viktiga i den. I två av tre svenska kommuner är småföretagarna och deras anställda den största källan till skatteintäkter. Enda gången vi ens kommer på tal hos Socialdemokraterna är som en orsak till låg facklig anslutningsgrad.

Och jag vet. Ingen är förvånad. Det är en öppen dörr osv. Men det måste fram i ljuset ibland, hur småföretagsfientlig socialdemokratin är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.