Skillnaden mellan offentlig och privat verksamhet kan enkelt beskrivas såhär:
Offentlig verksamhet – shit happens
I offentlig verksamhet kan du åka till Cannes och köpa, säg, en klänning som du drar av som restaurangrepresentation genom att ta klänningskvittot och skriva dit ett dricksbelopp på det. Du kan också köpa crémant och delikatesser som du drar av utan att ha kvitto, och få igenom att du hyrt en bil i 10 dagar fast affärsbesöket bara vara 4 dagar långt.
Du handlar med skattepengar, eller kort och gott andras pengar.
När detta sedan uppdagas kan du säga att det har skett misstag, att det var mycket tråkigt och att du ska jobba för att det inte ska hända igen.
Privat verksamhet – sayonara
I privat verksamhet kan du också åka till Cannes och köpa, säg, en klänning som du drar av som restaurangrepresentation genom att ta klänningskvittot och skriva dit ett dricksbelopp på det. Du kan också köpa crémant och delikatesser som du drar av utan att ha kvitto, och få igenom att du hyrt en bil i 10 dagar fast affärsbesöket bara vara 4 dagar långt.
Du handlar med företagets pengar.
När detta sedan uppdagas väntar rättegång för trolöshet mot huvudman och återbetalningsskyldighet om du är anställd, alternativt grovt bokföringsbrott och näringsförbud om du är ägare.
Accountability
Accountability är ett himla fint ord som inte riktigt låter sig översättas från engelskan. Att härleda en handling till en person, att kunna ställa någon till svars, att man kort och gott ta sitt ansvar.
Det är när det inte finns någon accountability som vi får finanskriser och kommunmygel. Där misstag dyker upp från tomma intet och det var ju tråkigt och vi ska göra vårt bästa…
Som företagare har man alltid, oavsett vem som gjort vad, full accountability. Det är mig du ska prata med när något gått snett och jag kommer att ta mitt ansvar och fixa det – inte lägga på luren som Mats Andersson.
Så förlåt mig om jag ibland har lite svårt för det kommunala.
Lämna ett svar