Den senaste veckan har varit märklig. Med viss insyn i turerna i och kring Centerpartiet har jag parallellt följt ett mediaspinn som i lika delar rapporterat om, och självt drivit händelserna framåt.
Vissa har kallat det för en falangstrid mellan ultraliberaler som ska säkra vinster i välfärden och socialliberaler som ska säkra socialdemokratins styre. Förutom att det inte stämmer så visar det att man faktiskt inte riktigt förstår Centerpartiet.
C är intressant att vara medlem i. Som socialliberal småföretagare rör jag mig bland progressiva stadsliberaler, ideologiskt obrydda lantbrukare och antirasister som inte känner sig hemma till vänster. Vi är en bred kyrka med en bred mittgång: att leda en grupp liberaler är som att försöka valla katter.
Ungefär här blir det viktigt att vara tydlig: jag befinner mig i partiets periferi. Jag blev stödmedlem 2015 under flyktingkrisen, började engagera mig under pandemin och har idag en plats i Faluns kommunfullmäktige och den lokala kretsstyrelsen. Åsikterna här är helt och hållet mina egna.
Den klämmande skon är inte en falangstrid. Problemet är att vi tappat styrfart och riktning (förvisso ledarskapsfrågor). Idag äger vi inte narrativet på något av de 10 områden som väljarna rankar som viktigast. Vem ska rösta på C och varför?
Jag råkar arbeta med kommunikation. I mitt yrke sägs att en position behöver vara ledig, lönsam och logisk för att kunna bli långsiktig.
Så hur tar vi en position i svensk politik som är ledig (ingen annan är där), lönsam (den ger röster) och logisk (den går att förstå givet vår historia och politik)? Frågade någon mig, så skulle jag svara småföretagen.
Det är en löjligt bortglömd grupp i svensk politik. Vänstern är i bästa fall likgiltig, i värsta fall fientlig. S och Tidölaget har valt ”pro business” framför ”pro market” och regeringen har gång på gång torpederat näringslivets möjligheter att växa.
C skulle kunna prata om hur och varför(!) Sverige vinner som land på att lokala företag får möjlighet att bli delaktiga i stora satsningar, varför offentlig upphandling måste bli bättre och hur en företagare ska våga anställa sin första medarbetare.
Frågade någon mig, skulle jag säga att det finns rum för ett parti som på riktigt förstår villkoren för företagande. Som rakryggat kan säga ja till fri företagsamhet och friskolor drivna av engagerade lärare, men också rakryggat nej till rovkapitalism, skeva konkurrensvillkor och oansvariga koncerner i välfärden. Pro market framför pro business.
Frågade någon mig, skulle jag också säga att det är ett bra sätt att förena socialliberala entreprenörer i storstad med lantbrukande bondeförbundare på landsbygd. Ledigt, logiskt och rätt gjort också lönsamt.
Sverige behöver ett parti som står upp för entreprenörskap och innovation utan att bli gisslan åt lobbyism eller nationalromantisk protektionism, ett parti som förstår att stark välfärd och livskraftiga företag inte är motsatser utan förutsättningar för varandra. Jag tror fortfarande att C är det partiet.
Lämna ett svar