Cementerade väljarblock

Sju av tio svenskar är kritiska till SDs trollfabriker enligt en färsk undersökning, sex av tio är mycket kritiska. En majoritet (53 %) tycker också att det här borde påverka hur regeringen samarbetar med SD. Man kan också nämna att gruppen på ca 20 % som inte bryr sig går ganska i linje med både SDs väljarstöd och den andel av befolkningen som troligen har slutat bry sig och tycker att all politik och alla politiker är skit. Nämnvärt är också att konservativa väljare är bekymrade, men inte tycker att det här ska påverka Tidö-samarbetet.

En slutsats man kan gissa sig till är att en stor andel konservativa väljare fortfarande ser det som ett värre alternativ att utlösa regeringskris och få ett nyval som skulle ge en vänsterseger, än att fortsätta med en regering som de facto är marionetter till SD. The lesser of two evils, typ.

Men något jag reagerade på är att väljarstödet för de olika partierna är i princip oförändrat. SD har inte förlorat något alls i opinionen av den här skandalen, och överlag ligger alla partier kvar ungefär där de låg innan trollfabriksavslöjandet. Det är anmärkningsvärt att den kanske största politiska skandalen under 2000-talet gör så lite för vilket parti man vill rösta på.

Jag jobbar ju med kommunikation till vardags, och där använder vi ofta en modell som kallas Effektkedjan. KOMM har skapat en utmärkt guide för hur man kan tänka där, men övergripande ser den ut såhär:

Källa: KOMMs Effektprincciper

Kedjan visualiserar vägen från kommunikationsinsats till affärseffekt och ska alltid göras baklänges: man börjar med att definiera önskad affärseffekt (tex mer försäljning eller, i det här fallet, fler röster). Det kan också röra sig om indirekta effekter som tex ökad lojalitet, prispremium eller i det här fallet tex ökad makt på den mediala eller parlamentariska arenan (och inte bara väljararenan).

För att skapa en effekt måste vi förändra ett existerande beteende i målgruppen (här: väljarna). Vi vill styra beteendet till att rösta på oss. För att ändra ett beteende behöver man ofta (men inte alltid när det kommer till små förändringar) ändra en attityd. Attityd är egentligen ett samlingsnamn för saker som kännedom, kunskap, intresse, associationer, känslor, åsikter, intentioner etc. Vilka av dessa attityder man vill förändra styr sedan kommunikationsinsatserna (exponering/bearbetning osv).

I fallet Trollfabriken ser vi tydligt en grupp väljare med oförändrat intresse (vet ej-gruppen), men stor en grupp med både kännedom, intresse och åtminstone åsikter om inte känslor. Men intentionerna, dvs vilja att förändra något, är helt opåverkade. Sveriges kanske största politiska skandal under 2000-talet ändrar inte intentioner! Och utan förändrade intentioner får man sällan ett förändrat beteende. Konservativa väljare ser det här som djupt problematiskt, men är ändå inte beredda att rösta annorlunda.

Och med en sådan obryddhet hos väljarna finns inga incitament hos regeringen att ändra sakernas tillstånd. Åtminstone inte utifrån den här skandalen. Det långsamt och över tid urgröpta förtroendet för MLKD verkar regeringen inte riktigt veta hur de ska hantera. De kopplar det iaf inte till Tidö är min gissning, för partipolitiska analyser kommer nästan aldrig fram till att man själva gjort något fel, det är bara omvärldsfaktorer man inte lyckats förhålla sig till.

Med en sån här cementering i väljarkåren är jag skeptisk till att något kommer att förändras till nästa val, tyvärr. Det här glappet mellan attitydeffekter och beteendeeffekter är något vi har sett vuxit fram under 2000-talet. Vi blir arga på något, men orkar inte riktigt reagera på det. Varför det är så, är kanske stoff för ett annat inlägg eller rentav upp till mer kvalificerade än jag att besvara.

Det lilla hopp vi kan ha, är att attityder ofta tar tid att påverka. Det som talar emot det är att SD drabbats av frekventa skandaler i 20 år utan att det påverkat beteendet emot dem negativt. Men att det inte genererar mer än rynkade ögonbryn att vi har ett riksdagsparti som med skattemedel underblåser hot och hat mot politiskt engagerade, bådar sannerligen inte gott.