Kategori: Samhälle & politik

  • Hur kommer Dalarna att stå sig om 10 år?

    Hur kommer Dalarna att stå sig om 10 år?

    Förra veckan besökte jag Luleå och Piteå för att se hur Norrbotten rustar för de hundratals miljarder som ska investeras i regionen. 100 000 människor kommer att behöva flytta norrut de kommande 15 åren.

    Och det är inte lätt att förstå vad det innebär när man sitter hemma i Falun och läser om det: det blir något helt annat när man faktiskt besöker företag som SSAB, eller får prata med småföretagare och kommunpolitiker i Piteå.

    Klart är att Norrbotten står inför en potentiell strukturomvandling som snudd på saknar motstycke i svensk historia. Det närmaste vi kommer är troligen etableringen av vattenkraft och järnväg i Norrbotten för ett sekel sedan, när 25 % av Sveriges BNP investerades i malmfälten och kringliggande logistik. Jag hoppas att det lyckas: det är viktigt för klimatomställningen och något vi kommer kunna få tillbaka under decennier.

    Och det är förvisso så att Norrbotten verkligen inte saknar utmaningar. 4 av 10 storstadsbor kan enligt WSP tänka sig att flytta norrut, men de kommer att vilja ha bättre boenden och högre livskvalitet. Inte bo i tillfälliga byggbaracker. De kräver också goda kommunikationer, något Norrbotten överlag har utmaningar med.

    Och det finns mycket annat vi lärde oss och som egentligen är värt att diskutera, som t.ex. Länsstyrelsernas roll och ansvar. Koordinering och planering verkar saknas och matchningen mellan företagens behov och skolans utbildningar har nog aldrig varit större. Men jag vill lyfta ett lokalt och regionalt perspektiv idag.

    LKAB, SSAB, H2GS, Northvolt. Industrijättar i absolut teknologisk framkant, som investerar på nivåer som kommer att innebära en elkonsumtion motsvarande mer än hälften av all el som produceras i Sverige idag (även det är värt ett separat inlägg).

    Hur löser vi elförsörjningen?

    Min fråga är: vad gör det här med Dalarna? SSAB, Stora Enso, Boliden, Northvolt, ABB. Industrijättar i teknologisk framkant. Dalarna importerar idag 42 % av sin elförbrukning: vi är inte självförsörjande. Vindkraftspark efter vindkraftspark blockeras. Är det inte försvarsintressen så är det naturintressen eller politisk rädsla för att stöta sig med de som vill ha obruten horisont. Den som säger nej till detta är svaret skyldig hur vi ska lösa problematiken! Nu verkar till och med Moderaterna mjukna (valet är ju över). Kanske måste vi drabbas av än högre priser och elbrist, innan vi inser att vindkraftverk i horisonten är ett pris vi lär betala för det moderna, miljövänliga samhället?

    Vilka ska komma hit? Och var ska de bo?

    Elförsörjningen är viktig, oerhört viktig. Men kanske ännu viktigare på sikt är kompetensförsörjningen. Northvolt ska anställa 1000 personer, ABB 700. Vi vet att runt varje storskalig industrisatsning så skapas det också jobb i småföretagen. Varifrån ska de här personerna komma?

    Med invandring på så låga nivåer som idag, ställs vi inför ett nollsummespel. För att vi i Dalarna, eller Norrbotten, ska nå sådana nivåer av befolkningstillväxt, krävs att andra kommuner blir av med invånare. Vilka blir det?

    Ett mardömsscenario är att Dalarna tappar invånare upp till Norrbotten. För vi konkurrerar nu med dessa län om högkvalificerad arbetskraft. Vårt län är lika naturskönt som de norrländska (om man frågar mig), och vi har en annan närhet till Stockholm och södra Sverige. Det är ett bra utgångsläge, men om vi inte bygger bostäder och släpper upp mark, så riskerar det här fönstret att stängas.

    Vilket län ska Dalarna vara om 10 år? Hur ska vårt näringsliv se ut? Turismen är vansinnigt viktig, men kommer inte ensam att rädda oss.

    Här behövs först och främst politisk insikt. Därefter politisk handling. Börja planera offensivt för tusentals inflyttade, lobba för infrastrukturfrågor som Dalabanan och elförsörjningen, lyft visionen om ett framtidens Dalarna och börja kavla upp ärmarna! Kroka arm med högskolan, med Science Park och med företagen. Planera och dimensionera förskola, skola och vård. Se över strandskydd och tillståndsprocesser och bygg ihop stora orter och nav. Våga!

    Mycket av det här står i Dalastrategi 2030 som klubbades för i juni 2021. Den är bra, även om den redan börjar kännas gammal med tanke på vad som sker norrut. Och som alla strategier är den bred och abstrakt. Lösningarna behöver byggas ute i verksamheterna, och de behöver byggas snabbt. Framför allt kommunerna har stora möjligheter här, och den kommun som agerar snabbt och beslutsamt tror jag har mycket att vinna på sikt. Att börja investera och planera för den ljusnande framtid inför en stundande lågkonjunktur kräver sitt mod. Men det ordnar vi, det är jag säker på.

  • Vi behöver en bättre högeropposition

    Vi behöver en bättre högeropposition

    Jag sitter och ser på Magdalena Anderssons regeringsförklaring. Det är verkligen världens längsta tal. Fullt av pekpinnar, så som ett socialdemokratiskt tal ju ska vara. Absolut inte dåligt! Men kanske inget man springer och ställer sig på barrikader för. Historiskt är det hur som helst tveklöst.

    Vi har nu tio månader fram till valet, och jag vill tro att S ska kunna regera hjälpligt fram till dess. Det är ett kompetent parti, vant att regera och navigera i svåra miljöer.

    Vad jag dock hoppas, men inte direkt tror på, är en opposition som gör sitt till för att svensk politik ska kunna styra landet ansvarsfullt. En konstruktiv opposition.

    För om det är något det blåbruna blocket tyvärr har visat, så är det en fäbless för destruktiv oppositionspolitik. SD förstås, med rasismen som hela tiden ventileras från partiledningen och den acceptans som finns för rasism inom partiet. MKD i den bemärkelsen, som accepterar, välkomnar och ursäktar ett parti som drabbas av otroliga skandaler på i princip veckobasis.

    Det finns mycket att skriva om SD, men jag nöjer mig med att konstatera att destruktiv oppositionspolitik helt enkelt är kärnan i deras politiska strategi. Söndra och härska. Skapa otrygghet – skyll den sedan på andra. Ställ grupper mot varandra, presentera förenklade lösningar. Osv.

    Men utöver MKD-vurmen för ett rasistiskt parti med fascistoida tendenser (ja, vi måste faktiskt våga kalla det för vad det är), så saknar de en konstruktiv oppositionspolitik. Det fäktas vilt om energiförsörjning och elpriser – men när det kommer till kritan skriver man inte in ett öre till kärnkraftsutveckling i sin budget, och säger dessutom nej till havsbaserad vindkraft där man kan. Det är destruktivt att klaga på förd politik utan att presentera egna lösningar. Det är – gnäll.

    Sedan har vi gnället över vården, som i vissa delar och vissa landsdelar tveklöst är misskött, felstyrd och underbemannad. Att som Ebba Busch gå ut och skylla det på nuvarande regering, när det krävs en myggas förstånd för att se att hennes eget parti som styrande i flertalet regioner bär ett stort eget ansvar, är inget annat än destruktivt.

    I invandrings- och integrationsfrågan har M svängt från en arbetslinje till att dels inte vilja ha arbetskraftsinvandring till okvalificerade jobb (något som sågades vid fotknölarna av ett enigt näringsliv), dels gjort sig känt för att vilja utvisa afghanska ensamkommande bara dagar innan Kabul föll. Det är destruktiv politik som vill skjuta ifrån sig problem istället för att lösa dem.

    Men lag och ordning då, där är väl det nationalistkonservativa blocket ändå bra? Och hårdare tag-politiken behövs absolut här och var. Luckor som gängen har hittat behöver täppas till (ungdomsfängelser och slopad ungdomsrabatt vid grov brottslighet är t.ex. bra idéer). Men hårdare övervakning är ett dubbeleggat svärd, och högern ska (borde) vara den sida av skalan som försvarar individens rättigheter gentemot staten – inte reducerar dem.

    Sist men inte minst miljöpolitiken. Sänkt bränsleskatt under en pågående klimatkris, när utredningar visar att det främst gynnar storstadsbor och vi dessutom har sett en ökad köpkraft kontra bensinpriser över tid – är destruktivt. Det löser framför allt exakt ingenting, och kan därför knappast ses som konstruktiv oppositionspolitik.

    Tänk om, gör rätt, är min uppmaning. Tyvärr tror jag inte att den kommer att hörsammas under det kommande året.

  • En tredje väg

    En tredje väg

    Twittrade en tråd igår kring pro market vs pro business. Den ska tas för vad den här: jag är en lokal medlem i Centerpartiet utan ambition att ”driva en linje” kring det här, som tänkte högt. För tydlighet och kontext: jag har varit stödmedlem i C sedan 2015 men har under det senaste året utforskat mitt engagemang mer aktivt som en del av min utbildning i Stiftelsen Höj Röstens Politikerskola. Jag står till förfogande till kommunlistan i Falun 2022.

    Här är tråden i något förtydligad form:

    Ni är inga som bett mig om den här analysen, men ni ska få den ändå. Jag tror att C behöver göra upp med valda delar av marknadsliberalismen, och helst i god tid före valet, av två skäl. Det första är att det helt enkelt inte är populärt. Det är politiskt oklokt att driva en politik som skrämmer väljare som annars hade kunnat tänka sig att rösta på C. Folket vill ha valfrihet utan rovkapitalism. Det andra är att det är dålig politik. IES-ägarnystanet, Attendo-skandalen och Doktorsgruppen är tydliga bevis på att systemet inte fungerar som det var tänkt. Det är dåligt för Sverige. Gör om, gör rätt, släpp prestigen.

    Om C ska undvika att uppfattas som ett parti som går storkapitalets ärenden, så behöver vi göra upp med det här. Hur gör vi det, utan att uppfattas som vindflöjlar och kappvändare? Jag ser svaret i en ännu tydligare småföretagarpolitik. Att värna småföretagen är att värna de som skapar 4/5 jobb, inklusive de som driver små vårdcentraler och skolor.

    Jag känner för många som startat sin egen skola, riskerat allt och hoppat för att man var så trött på det kommunala och visste att man kunde göra bättre. Det vill jag aldrig ta ifrån dem. De gör det också bättre än kommunen. Och de går med vinst. Och det måste de få göra för allt annat är oansvarigt i en välskött verksamhet, oavsett vad diverse kommunpolitiker försöker lura i oss.

    Undantaget små fifflare, verkar dock de stora problemen alltid uppstå när de små köps upp av de stora. Hamnar i ägarstrukturer. När besluten tas allt längre från elever eller patienter, och blir mer ekonomiska än värdedrivna.

    Gör elevpengen jämlik och rättvis, reglera nätläkarna och deras ersättning hårdare och ge både IVA och Skolinspektionen mer resurser och större mandat. Jag är för allt detta. En välreglerad marknad är en välfungerande marknad. Men låt Eva som driver den fantastiska förskola min son gick på fortsätta. Låt Henrik som driver Faluns bästa gymnasium fortsätta. Låt Mats jobba kvar på den privata vårdcentralen. De ser och tar hand om våra barn. De är hjältar.

    Så hur kan C göra upp med koncernerna? Jag tror på tydlighet. Låt M fortsätta kroka arm med SNL och vara storföretagens parti. Vi är småföretagarpartiet som står upp för de små – ibland mot de stora. Det gör att vi kan sätta tryck. Vi kan bevara och slå värn om principerna vi står för, slå vakt om en viktig väljargrupp – jobbskaparna, och positionera oss tydligt gentemot både S och M som älskar storföretagen. Vi fortsätter att ta ansvar. Det finns ingen konflikt mellan att vara företagsvänlig och att sätta tryck på koncerner som agerar mot eller bredvid regelverket för att det går. För fortsätter vi såhär, så hotar deras existens själva marknaden de verkar på och vi säger oss värna.

    En sådan positionering skulle också möjliggöra, om man vill, att ta position för de små skogsägarna som vill bruka med alternativa/hållbara metoder och sätta press på de stora skogsbolagen. Det finns ingen motsättning till tex stark äganderätt där.

    Obs! Jag är inte emot koncerner i välfärden per se, men upplever att C har en position som gör det svårt att sätta tryck på dem. Analysen att det finns problem på området känns ganska okontroversiell, men lösningen – att tala mer till småföretagarna och därmed individerna för att ta en position som gör att vi kan bevara marknaden utan att släppa fram de ”värsta” exemplen, har jag inte sett tidigare.

  • Generös arbetskraftsinvandring borde vara självklart

    Generös arbetskraftsinvandring borde vara självklart

    Ok då kör vi en rant om arbetskraftsinvandring då. Bakgrunden är givetvis https://twitter.com/kdriks/status/1402541937501118464?s=20 där ”invandrare tar svenskarnas jobb” (förutom när de är arbetslösa och en börda då får vi anta). Tidigare har (m) lagt fram ett förslag som skulle innebära att 2 av 3 arb.kraftsinvandrare skulle utvisas.

    Det som gör mig mest deppig i det här, är att frågan är förvisso är komplex, men i grunden glasklar. Nittio procent av arbetskraftsinvandringen går till yrken som Arbetsförmedlingen klassar som bristyrken. Där svenskar med tillräcklig kompetens inte finns i tillräcklig utsträckning. Redan här borde diskussionen vara nedstängd.

    Argument två är att anhöriga till arbetskraftsinvandrare behöver bidrag innan de etablerar sig på arbetsmarknaden, och att det därför är en ekonomiskt dålig affär för Sverige. Nu stämmer ju inte det, utan det är fastslaget att Sverige tjänar på detta. Att även svenska arbetare har anhöriga som behöver bidrag under ca 20 år (deras barn) behövs inte som argument utan mer som illustration av dubbla måttstockar.

    Argument tre är att om (invandrade) människor som gör arbeten bara försvann, så skulle de ersättas av (svenska) människor som då slipper vara arbetslösa. Det fungerar givetvis inte så, vilket alla vet men vissa märkligt nog väljer att ignorera. Inte ens enkla jobb i yrken utan brist fylls, svenskar vill inte plocka bär eller sätta granplantor – åtminstone inte i den takt som krävs.

    Och här nånstans kommer såklart komplexiteten in. Att vi skapat marknader där låg lön och högt tempo är ett krav för lönsamhet, eftersom output inte värderas högre. Förtjänar då dessa produkter att ens existera inom dagens ekonomiska, politiska och juridiska ramar? Det är en annan diskussion. Men i grunden är det samma sak som att företag flyttat produktion till låglöneländer: det här är produktion som inte kunde flyttas och därför blev kvar – då fick låglöneländerna komma till oss.

    Att det fuskas råder det inget tvivel om. Där har myndigheterna ansvar för att stävja så mycket som möjligt av det i första led, upptäcka så mycket som möjligt i andra led, och straffa så förebyggande som möjligt i tredje. Precis som alltid.

    Oavsett – moderaternas och kristdemokraternas tankar (som också delas av många protektionister till vänster) kastar ut barnet med badvattnet. Man vill hantera fusk genom att stänga ner arenan där fusket sker. Det skulle sätta en enorm hämsko på utvecklingen av svenskt näringsliv, och tvinga otaliga företag till nedläggning. Att det konservativa blocket går fram på sådana grunder är anmärkningsvärt.

  • Fördelningspolitik för nån slags jämlikhet och nån slags rättvisa

    Fördelningspolitik för nån slags jämlikhet och nån slags rättvisa

    Socialdemokraterna släppte nyligen en underlagsrapport från partiets arbetsgrupp för fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa, och den är stark tobak för en småföretagare. Rapporten  släpptes den 18 maj.

    I rapporten nämns företag 25 gånger i följande breda sammanhang:
    1) det ofrivilliga egenföretagandet (STORT rött skynke)
    2) de sjunkande fackliga anslutningsgraderna är småföretagens fel
    3) problematisk arbetskraftsinvandring
    4) det problematiska välfärdsföretagandet
    5) Företag måste följa LAS
    6) 3:12 måste reformeras
    7) RUT-företag är av ondo
    8) Kommunala bostadsbolag hämmas i konkurrens med privata eftersom de, listen to this, måste följa LOU som är kostnadsdrivande (!). Bara det i sig är ju egentligen värt ett eget inlägg men det är inte därför vi är här idag.

    Det närmsta jag kommer nåt positivt är meningen

    ”För att fler ska få ett tryggt arbete krävs både starkare facklig organisering, livskraftiga företag och politisk uppslutning för en tryggare arbetsmarknad.”

    Hur dessa företag ska vara livskraftiga kan nog inte antas vara socialdemokratins problem. Däremot går man hårt åt 3:12, eller entreprenörsskatten som den också kallats.

    3:12 har vissa inbyggda problem åt båda håll kan man säga, men för (s) är problemet enkelriktat. Den ska stramas till och höjas. Företagarna slogs länge som en av få organisationer mot det senaste försöket att försämra den, och vann då. Dags att rusta igen antar jag.

    Sen finns det andra konstigheter som tex att höja pensionerna men höja kapitalbeskattningen (handen ger, handen tar), men jag vill bara stanna liite till vid företagen.

    För det är ett faktum att Sveriges småföretag skapat 4 av 5 jobb sedan 1990. Det är där tillväxten skett. Det är de som drabbats hårdast under pandemin. Det är de som pga socialdemokratiska beslut inte kunnat söka eller få stöd (visste du tex att andra, betydligt hårdare, regler gäller för permittering om du inte är kollektivansluten?). Det är de som gått under. Ingenstans, inte på en fläck, nämns ens småföretagen i rapporten. I 20 av 25 omnämnanden är företag onda, fuskare/utnyttjare eller onödiga. I ett enda exempel anses de, tillsammans med starka fackföreningar, vara viktiga. Det är en sån otacksamhet och en så uppenbar tystnad att den måste vara medveten: man kan inte bortse från småföretagens roll i en fördelningspolitisk rapport om man inte verkligen försöker.

    Och det säger lite om dagens socialdemokrati tänker jag. Vilka som är viktiga i den. I två av tre svenska kommuner är småföretagarna och deras anställda den största källan till skatteintäkter. Enda gången vi ens kommer på tal hos Socialdemokraterna är som en orsak till låg facklig anslutningsgrad.

    Och jag vet. Ingen är förvånad. Det är en öppen dörr osv. Men det måste fram i ljuset ibland, hur småföretagsfientlig socialdemokratin är.