Kategori: Digitalisering

  • När startar klimatrörelsen trollfabriker?

    När startar klimatrörelsen trollfabriker?

    Jag har slipat på det här inlägget ända sedan jag hade en diskussion med Frida HylanderBluesky (en Mycket Klok Person). Min tes där var att det vore fullt rimlig utveckling om Rebellmammorna själva startade trollfabriker (apropå att vi har ett riksdagsparti som använder skattepengar för att underblåsa hot och hat mot politiskt engagerade). Det är absolut inget jag förespråkar ska sägas, det här är bara min analys av varför det skulle kunna utvecklas åt det hållet. Jag ska försöka förklara:

    Arenan

    Om vi börjar kontextuellt så har vi en situation i Sverige idag där klimataktivister riskerar fängelsestraff för att de klättrar upp i lyktstolpar eller sätter sig ner på en bilväg. Åklagarna försöker nämligen pröva dessa aktioner av civil olydnad som det rättsliga begreppet Sabotage, som har fängelse på straffskalan. Konflikt i P1 har ett mycket lyssningsvärt program om det. Det potentiella priset för dessa aktioner är därmed mycket högt.

    I den andra vågskålen har vi våldsamma nazister som frias för hets mot folkgrupp, får arrangera demonstrationer utan tillstånd, och kan gå på reportrar utan att Polisen ingriper.

    I den tredje vågskålen (det här är en konstig vågskål men skit i det nu) har vi klimataktivister som målas upp som hot mot det demokratiska samtalet av ledande ministrar för att de deltar, fredligt men högljutt, i olika sammanhang.

    Och i den fjärde vågskålen har vi förstås SDs trollfabrik som i åratal har arbetat med mörk propaganda (propaganda utan, eller med falska, avsändare). På arbetstid, avlönat. Jag vet inte om subvergenter är en bra benämning eller ens ett ord egentligen men det är vad jag tänker. Dessa avfärdas helt som ett hot mot demokratin och så länge de inte ger sig på regeringsföreträdare så är det enligt personen som idag innehar ämbetet statsminister inget större problem alls. Vi vet också att risken för repressalier från ordningsmakten är obefintlig jämfört med att t.ex. hänga en banderoll från en bro.

    Sammantaget ger det en bild av att regeringen och ordningsmakten överlag har ett större problem med stickande mammor, högljudda ungdomar och fastlimmade förskollärare än de har med organiserad högerextremism. Ord är vackra men billiga, och i handling visar man att man upplever klimatrörelsen som ett större hot än extremhögern.

    Gemensamma drag och skillnader

    Så vad har Rebellmammorna, eller vi ska nog prata om klimatrörelsen i bredare bemärkelse från och med nu, gemensamt med dessa avlönade trollfabrikanter? Här vill jag för det första vara övertydlig med att de ideologiska likheterna inte ligger i själva innehållet. Bortsett från en pytteliten och jätteförvirrad grupp med klimatfascister och galningarna som tror på varenda konspirationsteori som finns, så sätter jag inga likhetstecken alls mellan nationalsocialism/fascism och de olika ideologiska riktningar som finns inom miljörörelsen.

    Men det finns andra likheter. Aktiva personer i båda rörelserna

    • vill förändra systemet (en hållbar värld/fascism),
    • upplever ett stort samhällshot som de försöker förhindra (klimatkollaps/invandring),
    • är starkt ideologiskt övertygade och drivna,
    • är i olika grader dogmatiska,
    • upplever att de är outsiders i minoritet,
    • får ta emot förakt och motstånd från etablerade samhällsgrupper vilket stärker en känsla av anti-etablissemang.

    Men i den här liknelsen som kommer nu gäller det verkligen att hålla två tankar i huvudet samtidigt: klimatrörelsens aktioner, vare sig helt harmlösa (sticka på ett torg) eller i någon mån samhällsstörande (limma fast sig på en väg) och om än inte våldsamma, liknar mer NMRs metodik (stå på torg med flaggor (manifestation), attackera möten (aktion)) än SDs. Observera att jag bara jämför metodik och syfte, NMRs våldsamma metoder är givetvis resor värre och ett riktigt hot mot demokratin till skillnad från köer på E4.

    SDs metodik har istället varit att ”flood the zone” i sociala medier. Man trycker ut så mycket vinklad information (desinformation) att det snart är omöjligt att utan stor ansträngning bemöta och hålla isär fakta och propaganda. Man sprider och delar bara brott som begås av invandrare och skiter helt i att bemöta de som protesterar, annat än med hat förstås. Och genom att ge sken av att de är fler än de är, och genom att rikta ett oerhört tryck mot enskilda meningsmotståndare online, har de lyckats med att

    1. faktiskt bli fler genom att låtsas vara fler,
    2. tysta meningsmotståndare och
    3. skapa en post truth-miljö där lögner maskeras till åsikter och även fakta.

    Och det har fungerat, det ser vi i opinionsundersökningarna.

    Färdigt blueprint

    Och jag säger verkligen inte att klimatrörelsen ska börja trakassera Lars Beckman på Twitter. I värsta fall skulle det, likt hur SD underblåst en ideologiskt våldsam nätmiljö, kunna leda till våldsam klimataktivism. Men det skulle i teorin finnas något att lära för en grupp som brann så starkt för att i sina ögon rädda samhället att man ansåg att ändamålen helgade medlen. Jag tycker inte att man ska sänka sig till sådana nivåer, men skulle som sagt inte bli förvånad om man gjorde det.

    För nu finns det en färdig instruktionsbok, skriven av SDs kommunikationsavdelning, till hur man kan skapa bilden av att klimatengagerade finns precis överallt.

    Det finns en instruktion för hur man kan rikta ett syntetiskt tryck mot exempelvis oljebolag eller för den delen politiska partier och deras företrädare i sociala medier.

    Och finns en instruktion för hur man vinklar nyhetsflödet till att handla om klimatkatastrofer (vilken katastrof eller konflikt som helst kan vinklas till klimatkatastrof med lite vilja, det har vi ju sett SD göra fast med invandring).

    Den psykologiska effekten över tid skulle kunna bli ungefär densamma: klimatförnekare upplever sig alltmer isolerade och tystade, medan de som i någon mån sympatiserar med klimatrörelsen skulle känna sig stärkta av att så många andra verkar tycka som de.

    Det skulle inte vara vackert, och det skulle förstöra det nyanserade samtalet ännu mer, men det skulle nog fungera i en tid och värld som denna.

  • Hur kommer Dalarna att stå sig om 10 år?

    Hur kommer Dalarna att stå sig om 10 år?

    Förra veckan besökte jag Luleå och Piteå för att se hur Norrbotten rustar för de hundratals miljarder som ska investeras i regionen. 100 000 människor kommer att behöva flytta norrut de kommande 15 åren.

    Och det är inte lätt att förstå vad det innebär när man sitter hemma i Falun och läser om det: det blir något helt annat när man faktiskt besöker företag som SSAB, eller får prata med småföretagare och kommunpolitiker i Piteå.

    Klart är att Norrbotten står inför en potentiell strukturomvandling som snudd på saknar motstycke i svensk historia. Det närmaste vi kommer är troligen etableringen av vattenkraft och järnväg i Norrbotten för ett sekel sedan, när 25 % av Sveriges BNP investerades i malmfälten och kringliggande logistik. Jag hoppas att det lyckas: det är viktigt för klimatomställningen och något vi kommer kunna få tillbaka under decennier.

    Och det är förvisso så att Norrbotten verkligen inte saknar utmaningar. 4 av 10 storstadsbor kan enligt WSP tänka sig att flytta norrut, men de kommer att vilja ha bättre boenden och högre livskvalitet. Inte bo i tillfälliga byggbaracker. De kräver också goda kommunikationer, något Norrbotten överlag har utmaningar med.

    Och det finns mycket annat vi lärde oss och som egentligen är värt att diskutera, som t.ex. Länsstyrelsernas roll och ansvar. Koordinering och planering verkar saknas och matchningen mellan företagens behov och skolans utbildningar har nog aldrig varit större. Men jag vill lyfta ett lokalt och regionalt perspektiv idag.

    LKAB, SSAB, H2GS, Northvolt. Industrijättar i absolut teknologisk framkant, som investerar på nivåer som kommer att innebära en elkonsumtion motsvarande mer än hälften av all el som produceras i Sverige idag (även det är värt ett separat inlägg).

    Hur löser vi elförsörjningen?

    Min fråga är: vad gör det här med Dalarna? SSAB, Stora Enso, Boliden, Northvolt, ABB. Industrijättar i teknologisk framkant. Dalarna importerar idag 42 % av sin elförbrukning: vi är inte självförsörjande. Vindkraftspark efter vindkraftspark blockeras. Är det inte försvarsintressen så är det naturintressen eller politisk rädsla för att stöta sig med de som vill ha obruten horisont. Den som säger nej till detta är svaret skyldig hur vi ska lösa problematiken! Nu verkar till och med Moderaterna mjukna (valet är ju över). Kanske måste vi drabbas av än högre priser och elbrist, innan vi inser att vindkraftverk i horisonten är ett pris vi lär betala för det moderna, miljövänliga samhället?

    Vilka ska komma hit? Och var ska de bo?

    Elförsörjningen är viktig, oerhört viktig. Men kanske ännu viktigare på sikt är kompetensförsörjningen. Northvolt ska anställa 1000 personer, ABB 700. Vi vet att runt varje storskalig industrisatsning så skapas det också jobb i småföretagen. Varifrån ska de här personerna komma?

    Med invandring på så låga nivåer som idag, ställs vi inför ett nollsummespel. För att vi i Dalarna, eller Norrbotten, ska nå sådana nivåer av befolkningstillväxt, krävs att andra kommuner blir av med invånare. Vilka blir det?

    Ett mardömsscenario är att Dalarna tappar invånare upp till Norrbotten. För vi konkurrerar nu med dessa län om högkvalificerad arbetskraft. Vårt län är lika naturskönt som de norrländska (om man frågar mig), och vi har en annan närhet till Stockholm och södra Sverige. Det är ett bra utgångsläge, men om vi inte bygger bostäder och släpper upp mark, så riskerar det här fönstret att stängas.

    Vilket län ska Dalarna vara om 10 år? Hur ska vårt näringsliv se ut? Turismen är vansinnigt viktig, men kommer inte ensam att rädda oss.

    Här behövs först och främst politisk insikt. Därefter politisk handling. Börja planera offensivt för tusentals inflyttade, lobba för infrastrukturfrågor som Dalabanan och elförsörjningen, lyft visionen om ett framtidens Dalarna och börja kavla upp ärmarna! Kroka arm med högskolan, med Science Park och med företagen. Planera och dimensionera förskola, skola och vård. Se över strandskydd och tillståndsprocesser och bygg ihop stora orter och nav. Våga!

    Mycket av det här står i Dalastrategi 2030 som klubbades för i juni 2021. Den är bra, även om den redan börjar kännas gammal med tanke på vad som sker norrut. Och som alla strategier är den bred och abstrakt. Lösningarna behöver byggas ute i verksamheterna, och de behöver byggas snabbt. Framför allt kommunerna har stora möjligheter här, och den kommun som agerar snabbt och beslutsamt tror jag har mycket att vinna på sikt. Att börja investera och planera för den ljusnande framtid inför en stundande lågkonjunktur kräver sitt mod. Men det ordnar vi, det är jag säker på.

  • Ny intressant rapport om AI och jobben

    Ny intressant rapport om AI och jobben

    I dagarna har Entreprenörskapsforum släppt en intressant rapport om AI och robotiseringens påverkan på arbetsmarknaden framåt. Till skillnad från den numera smått berömda rapporten från Stiftelsen för strategisk framtidsforskning, menar författaren Joakim Wernberg att utslagningen kommer att bli betydligt mindre.

    I stora drag säger den ungefär det man redan kan gissa sig till, nämligen att digitaliseringen påverkar eller kommer påverka i princip alla jobb som finns idag. Men också att det kanske inte behöver bli så blodigt som man trott.

    Kärnan i rapporten är att såna studier ofta utgår från att om AI och robotar kan ta över en arbetsuppgift så kommer dom att göra det. Wernberg menar snarare att arbetet kommer att omorganiseras runt den nya tekniken.

    Istället för att fem personer blir av med jobbet för att företaget köpt in en AI som gör samma sak som de (lika snabbt och bra, snabbare och bättre eller sämre men godtagbart och billigare), så tolkar jag Wernberg som att kanske 1-2 förlorar sitt jobb och att de andras uppgifter struktureras om för att dra nytta av, eller komplettera, det nya verktyget.

    En konsekvens Wernberg drar är att vi gissningsvis kommer att gå mot en mer polariserad arbetsmarknad, där AI utgör arbetskraft i ett mittensegment av jobb som består av repetitiva men inte särskilt kreativa arbetsuppgifter. Ovanför dem arbetar människor med komplexa/kreativa jobb (tänk strategi och ledarskap) som är högavlönade. Under mittensegmentet arbetar människor med komplexa/kreativa (tänk trädgårdsskötsel) jobb som då tfa konkurrens på arbetsmarknaden blir lönepressade.

    Vad jag tror

    Jag tror inte att Wernberg är ute och cyklar: det är rimligt att vi under en överskådlig tid kommer att ha AI-funktioner mer som verktyg och resursoptimering (tänk granskning av röntgenbilder som AI redan idag gör lika bra som läkare men många gånger snabbare, vilket frigör tid för dessa att vara med patient).

    Något som också talar för att jobben inte försvinner i en handvändning är den politiska oviljan att göra upp med arbetslinjen och det nuvarande skattesystemet. Samhället drivs i viss mån runt av ”bullshit jobs”, marknaden är långt ifrån perfekt och bara för att människor kan rationaliseras bort ekonomiskt så gör man inte det såfort det går. Det enda som kan tvinga fram det är att vi når en tipping point där arbetslinjen överges och skattesystemet görs om eftersom det inte finns något annat val. Den dagen ligger ganska långt fram.

    Det som talar emot Wernberg är människors vilja och förmåga att inte bara kompetensutveckla sig, utan att kompetensväxla. Hur sugen (och kapabel) är en metallarbetare från Arboga på att bli robotförare? Eller en läkare på att sluta ställa diagnoser och istället mest leverera dem, för den delen? Eller en jurist på att bli språkrör och administratör snarare än sakkunnig expert?

    Det här är stora frågor som inte låter sig besvaras så lätt. Jag tror att vi med intresse för digitaliseringen lätt springer för fort fram och underskattar systemets tröghet. Samtidigt tror jag att många mindre insatta underskattar hur omvälvande utvecklingen faktiskt är och blir.

  • Ge dig själv jobbgaranti

    Ge dig själv jobbgaranti

    Fast i din nuvarande anställning och vill byta riktning? Eller har du svårt att få in en fot på arbetsmarknaden? Att byta riktning mitt i karriären är inte det enklaste: tre års studier med tillhörande lån och därtill risken med lägre ingångslön än man har idag, stoppar många från att ta klivet. Och att stå utanför arbetsmarknaden för att man inte har de kompetenser som råkar efterfrågas just nu är såklart ingen rolig situation för någon.

    Men det finns en karriärmöjlighet som de flesta verkar ha förbisett, som jag tänkte tipsa om nu. Jag tror att det här fungerar i mer eller mindre hela landet, och jag tror också att löneläget är relativt gott över hela landet. Jag pratar om Google Ads.

    Google Ads, tidigare AdWords, är de annonser som dyker upp i Googles sökresultat eller tittar på klipp på Youtube. Det är ofta de annonser som visas för dig när du besökt en webbplats och sedan får reklam från just den sidan. Det är de annonser som visas i din Gmail och det är annonser för appar i Google Play-butiken för dig som har en Android-telefon.

    Och vill du veta en hemlighet? Det är extremt få i Sverige som verkligen är duktiga på det här. Och bara genom att bara halvbra, är du bättre än nästan alla kommunikatörer och marknadsförare som är satta av sin chef på att också sköta Ads-kontot för företaget. Duktiga frilansare står högt i kurs och blir ofta norpade av antingen byråer eller storföretag.

    En till hemlis? Det kostar dig inget utöver tid och intresse att bli bra på det. Om du nöter så tar det kanske 2-3 veckor eller motsvarande att köra igenom hela Googles Academy for Ads, deras egen plattform för att utbilda marknadsförare i Ads. Kostnadsfritt. Där kan du också bli en hejare på Googles statistikverktyg Analytics.

    Samtidigt som du gör det här, så öppnar du ett eget Ads-konto och börjar experimentera. Se till att hitta något sådant där erbjudande som ger dig 750 kronor extra när du stoppar in några hundralappar själv. Bygg kampanjer, skapa annonsgrupper, hitta sökord och skriv annonser. Testa dig fram medan du lär dig nya saker, mät resultaten och utvärdera vad som skett. Du kan inte göra fel, inget kan gå sönder. I bästa fall kan du bekräfta dina teser och få direkt feedback på att du gör rätt. Det värsta som händer är att du lär dig något nytt.

    När du känner dig tillräckligt säker erbjuder du ett företag att göra det här jobbet gratis i utbyte mot en referens, och att du får mäta skillnaderna före dig och efter dig. Kanske två eller tre företag till och med. Har du ett jobb idag men vill byta bana? Bra! Gör det här på kvällarna och helgerna.

    Det är inte osannolikt att något av dem erbjuder dig jobb eftersom de ser vad du kan göra för att förbättra deras lönsamhet genom sänkta kostnader och ökad försäljning (för Google Ads fungerar, och det går att mäta!).

    Beväpnad med dina referenser och din data skickar du nu ansökningar till alla byråer och större företag (de måste ha råd att ha någon med din kompetens som specialist på heltid, och det har sällan små företag). Du kommer få napp.

    Om du dessutom kompletterar det här med att lära dig antingen SEO eller annonsering i sociala medier (t.ex. Business Manager och Ads Manager i Facebook, båda två kostnadsfria att använda och båda två med kostnadsfria manualer och utbildningar) så är du värd din vikt i guld för företag som förstått vikten av digital marknadsföring. I storstäderna är löneläget bra och på landsbygden kommer du att vara så sällsynt att lönen blir förhandlingsbar även där.

    Men vad gör du fortfarande här? Sätt igång, och berätta för mig hur det gick.

  • Kan vi börja ta IT-säkerhet på allvar i år?

    Kan vi börja ta IT-säkerhet på allvar i år?

    Det dröjde inte många minuter efter att jag levererat måndagens Digikoll i P4 Dalarna, innan nyheten om det största IT-haveriet någonsin i Sverige, klart allvarligare än Transportstyrelsens katastrof, briserade. Computer Sweden avslöjade då att 2,7 miljoner samtal till 1177 sedan 2013 lagrats på en öppen och oskyddad server. Det följdes upp med ett avslöjande om samtal för sjuktransporter som spelats in och lagrats öppet.

    Vilka som bär ansvar är ganska uppenbart: det finns en tydlig ansvarskedja som börjar med Regionerna och slutar med MediCall i Thailand. Men det är skillnad på att ha ansvar och att ta ansvar, och här är det uppenbarligen många i kedjan som inte tagit det ansvar de borde.

    Klart är att patientsäkerhet och konfidentialitet inom vården väger mycket tungt i svensk lagstiftning, med eller utan GDPR. Landstingen och Regionerna har ofta bra koll internt både på processer, riskanalys och användarbeteende. Däremot verkar de mycket svaga när det kommer till att säkerställa, bortom en upphandling med skall-krav, att underleverantörer (och underleverantörers underleverantörer) har samma koll.

    Klart är också att vi är alldeles för naiva när det kommer till IT-säkerhet i Sverige. Det räcker med att läsa på i två timmar för att bli fullständigt paranoid kring vad som kan göras mot individer, organisationer och stater till följd av dålig säkerhet – ändå är det en fråga som inte tas på allvar.

    På många sätt liknar det hanteringen av naturkatastrofer: ingen vill betala för dyra vattenbombningsplan förrän vi har en stor skogsbrand – då är plötsligt alla arga för att vi inte hade resurserna på plats. På samma sätt är det ingen som får en löneförhöjning för att man lägger timmar på att förebygga IT-fuckups som kanske aldrig uppstår (särskilt som de ju då är förebyggda) – och när de händer letar alla någon att hänga. Det är mänskligt, antar jag.

    I Digikollen 18/2 pratade jag bland annat om hur kylrum och kyldiskar på ICA och Hemköp har kunnat fjärrkontrolleras och saboteras i flera år, tills dess att en outsider kontrollerar säkerheten. Nu var det en välvillig sådan, men föreställ dig en agent för främmande makt som genom hybridkrigsföring vill störa livsmedelstillgången i ett land. Vad bättre än att förstöra livsmedel vid sista distributionspunkt?

    Jag tog också upp fjärrhackade elscootrar, och det finns gott om exempel på hur samhällsviktig infrastruktur kan hackas. Du minns kanske störningar under förra året som berörde flera banker, Swish och tågnätet.

    Det gör onekligen lite ont i magen när man inser hur lätt det är att störa viktiga delar av vårt samhälle idag. Man behöver inte anordna en brand-REA för att skapa rejäl oreda, och om man ville så skulle det troligen gå nästan bara genom att attackera system som knappt är skyddade.

    (En brand-REA kallas så för att ”allt måste bort” och är en koordinerad IT-attack där man slår ut transportsystem (tåg, flyg, väg, hamn), finansiella system (banker, korthantering) och infrastruktur (telefon, internet, elektricitet). Du kan använda det här som argument för att Die Hard 4 inte bara är fantastisk action utan också samhällsinformation, när det är din tur att välja film hemma.)

    Ju mer digitaliserade vi blir desto mer sårbara blir vi helt enkelt. Då håller det inte att lagra patientdata på oskyddade servrar, eller hasta igenom upphandlingar som lägger känslig data i händerna på tjeckiska IT-tekniker.

    Och don’t get me started on konsekvenserna av uppkopplade hem och IoT, men det får bli ett separat inlägg.