Som det slumpade sig, har jag blivit att följa en budgivning på en villa i närheten av oss här i Falun. Den ligger i Krondiket med utsikt över världsarvet och Falun, vilket såklart bidrar, men 111 kvm lades ut för 2.875.000 och är i skrivande stund uppe i 4.680.000 och det är nog inte klart där. Och det fick mig att börja tänka, vilket sen fick mig att skriva det här.
Vi befinner oss sedan flera år tillbaka i en exceptionell situation. Finanskrisen ledde till negativa eller åtminstone låga räntor som aldrig hängde med upp i återhämtningen. Räntevapnet är avfyrat, som det heter. Sen kom pandemin, men inte ens den kunde hindra bostadsmarknaden från att stiga. Här i Dalarna eldades marknaden på av höginkomsttagare som plötsligt inte kunde flyga på semester och istället hade pengar över till att köpa ett fritidshus (Malung Sälen har sett ganska vansinniga uppgångar, Älvdalen med, tex.). Hemvändare som hängt med i Stockholms bostadsmarknad kan driva upp priset på villor, vilket fått bostadsrätter att följa med och Falun är en av de kommuner i länet där priserna stigit mest.
Medellönen i Dalarnas län är 284’000 kr per år (vilket sätter oss på plats 16/21 län) vilket också är i nivå med våra villapriser (16/21). I Falun är medelinkomsten högre än i Dalarna: 304’000. Istället för genomsnittliga 2.058.000 kr får man här betala 3.330.000 kr för en villa. Så lönerna är 7 % högre medan villapriserna är 62 % högre. Svettigt.
Och vi ponerar att man är två arbetande vuxna när man köper en villa för 5 mkr (banken kräver ju nästan alltid det då). Då är disponibel inkomst någonstans kring 33.000 kr beroende på ev. barnbidrag, medlemskap i kyrkan etc. Vi kan också ponera att åtminstone en av de vuxna tjänar över snittet för, tja, det brukar de som köper villor helt enkelt göra. Vi sätter disponibel inkomst till 38’000 vilket råkar vara exakt vad jag och min fru har.
Den genomsnittliga belåningsgraden på nya bolån var i snitt 72 % 2020 enligt FI, varav ca 5 % av låntagarna låg på över 85 % (dvs. de använde blancolån som (del)finansiering av kontantinsatsen).
I nuvarande miljö är amorteringskravet tillfälligt slopat. Det innebär att paret som köpt hus för 5 mkr och har kanske 1,30 % ränta, behöver betala 5400 kr till banken varje månad ovanpå en driftkostnad på, säg, 4000 kr/månad.
9400 kr, av 38’000. Det är ett ganska gott liv och billigt boende!
Men, klarar man 3 % ränta och en amortering? 5 %? Vi är inte där nu, och inte nästa år heller. Men vi bor där vi bor och många av oss flyttar åtminstone in med ambitionen att bo där ganska länge. Det finns ingenting som säger att räntan inte kan ligga på 3 % om fem år, eller 5 % om 10 år. Innan finanskrisen pendlade bolåneräntan mellan 5-6 %. Innan 1996 (alltså sannolikt under din livstid) var den tvåsiffrig.
Och givet att du planerar att bo kvar i 10 år eller mer – klarar du 5 %?
För enkelhetens skull räknar vi med att det nu gått 10 år. Vårt par har amorterat ner sina 72 % till 61 % och skulden är nu 2.031.000 kr. 7 %
Vi får hoppas på inflationen…
Lämna ett svar