”Ni borde haft en buffert för det här”

Här och var väcks det nu röster mot att företag/are söker och behöver stöd för att klara Corona-krisen. Vi borde ha byggt en buffert för det här och vi borde gå in med egna pengar eftersom vi ju tagit ut pengar ur bolagen genom åren.

Jag vill bara förklara vad ett sånt resonemang innebär genom ett exempel. (Rätta mig om du hittar räknefel!)

Vi tar en restaurangägare. Det har varit finfina tider i 10 år. För enkelhetens skull omsätter hens restaurang/er 100 mkr per år. Lönsamheten i restaurangbranschen är i snitt 2 % över tid. Det betyder att av de 100 miljonerna man säljer mat för, så kommer 98 miljoner att lämna företaget i form av löner, hyror, råvaror, försäkringar, amorteringar, inköp osv.

Ungefär 55 %, eller 55 miljoner av de 100 kommer att ha gått till löner (schablon, ekonomifakta som källa). Skattetrycket har varit ca 43 % senaste 10 åren i snitt, vilket innebär att företaget har bidragit med skatteinbetalningar motsvarande cirka 24 mkr per år. (Lägg därtill momsinbetalningarna från alla gäster och momsutbetalningar för inköp, men vi räknar bort dem för de pengarna hade ju kanske uppstått på annat håll ändå även om restaurangen inte fanns.)

Så: 100 mkr i omsättning, 55 mkr till staten och de ca 50-70 anställda (+ timmare) det brukar motsvara i restaurangbranschen, 43 mkr till leverantörer och 2 mkr i vinst. Som hen sen betalar 22 % bolagsskatt på: 0,45 mkr till till staten och 1,55 till ägaren.

Fortfarande, en och en halv mille. Bra cash! Varför inte bara stoppa in dom nu när dom behövs?

Jo. Dels så återinvesterar de flesta bolag i verksamheten. Det är oansvarigt att dela ut all vinst hela tiden för då finns inga marginaler alls i bolaget, och samtidigt är det oansvarigt att ha för stor kassa för då gör pengarna ingen nytta i verksamheten. Så: lite behålls i kassan, typ för att klara ett par veckor med dåligt väder, en del återinvesteras i kanske en till anställd eller ny inredning, och en del plockas ut. Men vi räknar med att hälften tas ut av ägaren, det är en ganska vanlig policy: 750’000 kronor. Ka-ching!

Eller ja, det är ju 20 % skatt på utdelningen. Så 150’000 till staten och 600’000 i fickan.

Så av 100 miljoner kronor är det fullt realistiskt att ägaren nu (utöver sin lön) har fått 600’000 kronor i fickan. Hen gör detta varje år i 10 år, och har nu delat ut 6 miljoner kronor.

Det här är också en extremt sparsam ägare, som sparar precis allt, och investerar det på börsen. Som vi vet, så har börsen gått som tåget och hens 6 miljoner har nu tack vare kloka placeringar i andra bolag, blivit 12 miljoner efter schablonskatten på investeringssparkontot.

Men så kommer Corona-krisen.

Verksamheten som normalt omsätter 100 mkr per år, kanske en femtondel av detta en vanlig marsmånad (mer på sommaren och vid julborden), tappar 90 % av sin omsättning. Från 6,7 mkr i försäljning till 670’000. Och lönsamheten på de 6,7 miljonerna var ju 2 %, dvs 134’000 ett normalår (schablon). Det innebär kostnader på 6’566’000.

Sitter du med en försäljning på 0,7 mkr och kostnader på 6,6 mkr så har du ett problem. Allt du tagit ut efter skatt i 10 år räcker för en månads drift, två om du gjort det bra. Sen är det slut och du är pank efter tio års företagande och nästan en kvarts miljard i genererade skatteintäkter. 

Du kan dra ner på vissa saker snabbt: timanställda och vissa leverantörer (som får se sin omsättning minska med 90 %). Annars har du avtal att följa: anställningsavtal, hyresavtal, leasingavtal, löpande avtal med uppsägningstid. Du kan kanske få ner kostnaderna till 5 mkr snabbt, kanske till och med 4. Men även fyra miljoner är sju raka års utdelningar som du ska ha orörda och opåverkade av börsen. Visa mig den som vill driva företag på de villkoren.

Det här går helt enkelt inte att bygga en buffert för som företagare. En bra tumregel brukar vara att försöka ha tre månaders löneutbetalningar i cash på banken. Då kan man klara en rejäl dipp. Men ska man ha tre månaders totala driftkostnader på kontot så behöver man sätta undan varenda vinstkrona i femton år med 2 % lönsamhet. Det fungerar inte så, lika lite som att alla löntagare har en årslön på banken.

Ledsen för långläsning. Jag behövde bara få räkna själv på det här och räta ut det i huvudet. Det här är kanske inte en svart svan, men det går inte att planera för. Därför behöver företagen kunna permittera, därför behöver de få skattelättnader, därför behövs statens hjälp just nu, och det är bråttom.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.