Grenfeldt

- Lite allmänt, sådär

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Vi tröttnar inte. Men kanske borde vi.

15 August, 2014

Håll i er för här kommer en rant om hur det känns att vara företagare i årets valrörelse.

Jag kommer att utelämna Vänsterpartiet för vi vet alla var de står i såna här frågor och det är Socialdemokraterna som, som Sveriges största parti, också står för det i mina ögon största sveket mot svenska företagare. Vänsterpartiet är i alla fall ärligt. De gillar inte min världsbild, jag gillar inte deras (även om jag röstade på dem i min ungdom!) och det är ok för man får tycka olika.

Men sossarna (har röstat på dem med!). Sossar träffas och pratar gärna, och det kan ta ganska lång tid innan man inser att det mest bara är för att de ska kunna säga att “jag har minsann varit ute hos företagen”, och inte för att de på något sätt bryr sig. För när vi träffats så har jag sagt ungefär såhär:

Jag gör mitt bästa för att behandla min personal med den respekt och de förmåner de förtjänar, att ge dem förutsättningarna att växa i sina roller. Jag vill göra vinst, absolut. Och ju bättre vi alla mår desto bättre tror jag att vi jobbar (därav t.ex. vårt system med pauspoäng). Jag förstår att de är i beroendeställning till mig, men de förstår också att jag är i beroendeställning till dem. Vi jobbar tillsammans. Hela poängen med en organisation, ju, att en och en kan bli tre. Vi är bättre tillsammans än var och en för sig.

Och de hör mig, men de lyssnar inte. För problemet är att Socialdemokraterna inte ser samma “tillsammans” som jag. För dem är det de anställda som är “tillsammans”. Vi arbetsgivare får inte plats i deras gemenskap. Och jag förstår det inte. Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå hur man så aktivt väljer att ignorera den ena parten i en anställning. Hur man blir så förblindad av sin ideologi att man inte inser risken en företagare tar när den blir arbetsgivare. Hur man är så principstyv att man på allvar verkar tycka att höjda avgifter på att anställa kan stimulera fram fler anställningar.

Jag vet företagare som fått välja mellan att lägga ner sitt företag och börja om utan vissa anställda som de inte kunnat säga upp pga LAS (trots misskött jobb, hot på arbetsplatsen och andra riktigt allvarliga saker), och att lägga ner helt. De uppmanas att anställa, men behöver de krympa kostymen så har de både lag och fack emot sig.

Och det här är den socialdemokratiska politik som ska ge fler jobb:

- Man vill höja arbetsgivaravgifterna för unga och fördyra anställningar
– Man vill höja restaurangmomsen
– Man vill ta bort undantaget från turordningsreglerna för småföretag
– Man vill försvåra för vård- och utbildningsföretag att gå med vinst
– Man vill halvera RUT-avdraget

Det man vill ge till företagen i form av innovationsstöd, klimatinitiativ mm (och sen när blev staten bra på att driva företag?) är en bråkdel, en droppe i havet, jämfört med de miljarder man får in. Newsflash Löfven: jag behöver inte era pengar. Vill inte ha dem. Däremot vill jag ha de pengar jag gjort mig förtjänt av i mitt företag (och självklart betalar jag mer än gärna en del av dem till välfärden varje månad men det är mina pengar från början – inte statens).

Under tiden växer mitt lilla företag vidare, men det är inte tack vare statliga incitament, utan trots dem. Och kanske är det det som är problemet. Vi företagare kämpar på genom politiska minfält och över de hinder som läggs ut framför oss. Vi klagar visserligen ibland, men de enda som verkligen lyssnar är de som redan håller med. Så vi gnetar vidare, ibland med lön, ibland utan, och alltid med den där klumpen i magen som kommer med ansvar för anställda, för den egna familjen, för Skatteverket, för att kunna sätta mat på bordet. Vi tröttnar inte.

Men kanske borde vi.

Full fart i höst

28 July, 2014

Det kommer bli en spännande höst. Renoveringen fortgår och nu ligger fokus på nedervåningen/källaren som ska göras klar så att grabben kan flytta ner dit lagom till bebisen kommer. Mycket är kvar och det ser ut att bli en inte helt billig historia – ny luftvärmepump (troligtvis, vi har inte helt bestämt oss för hur vi löser uppvärmningen nere) och ny garageport. Tur vi har bra vänner och att undertecknad råkar deläga ett garageportsföretag… ;)

Utöver renoveringen kommer det hända en hel del smaskiga saker med GFD. Jag får inte säga så mycket än men det lär hända ett och annat som kommer att skaka om livet för våra kära konkullegor i närområdet. Återkommer kring det!

//J

Klart (snudd på)

29 June, 2014

Mycket hemmavid just nu. Men det är svårt att låta bli när man har saker man byggt som man vill visa upp. Ribborna kommer från Byggmax, “bark” var det nån som kallade dem och visst – de är billiga och några har redan slagit sig lite. Men det är billigare att köpa ett par nya nästa år och byta ut de värsta än att köpa premiumvirke från början!

Glaset kommer från utmärkta räckesbutiken, en utmärkt “fågeldödare” som bror kallade dem, men jag tyckte det var värt den extra kostnaden för att maxa utsikten över sjön.

Kvar nu är kjolen, men det blir nog nästa år (är ju ändå bara grannarna som ser den).

altan

Sånt man tänker om på natten

10 January, 2014

Har tänkt en del på det här med demokrati på sistone. När allt kommer kring är det ju ett högst ungt och obeprövat styrelseskick: default i mänsklig civilisation har ju varit envåldshärskare. Vi kanske bara är mitt uppe i (eller i slutet av) ett stort experiment i mänsklighetens historia, en parentes i vår civilisation.

För ju mer jag tänker på det, desto mer orimlig är vår demokrati. Vart fjärde år har jag en röst på sju miljoner att välja de cirka 400 människor som ska fatta beslut över mitt liv. De cirka 400 människor som har makt över hur stor avgift jag ska betala för att få jobba och anställa. De cirka 400 människor som ska bestämma vad min avgift ska gå till vare sig jag tycker det är bra eller dåligt.

Det är ju inget annat än en omyndighetsförklaring av en hel befolkning att göra så. Att låta Beatrice Ask, som har ungefär samma ofullständiga utbildning som jag, bestämma över Sveriges lagar och regler. Att låta fascister ha en vågmästarroll i riksdagen.

Fascisterna ja. Ibland kan jag undra varför nazismen inte är förbjuden i Sverige. Antidemokratiskt! skriker nån. Men den är förbjuden i Tyskland, är inte Tyskland en demokrati? Består inte EU, som rekommenderar medlemsländer att förbjuda rasistiska organisationer, av demokratier?

Demokrati är inget absolut, det är ett ord för något som kan förändras (precis som diktator och tyrann förresten) och utvecklas i nya riktningar. Demokrati är bara ordet för folkstyre, och de attribut vi tillskriver det. Ordet säger inget om hur folkstyret ska ske. Så vilken demokrati vill man ha, om man nu känner sig lite trött på den vi har idag?

Det finns väl två rimliga vägar framåt, tänker jag. Den ena är att göra som Schweiz och faktiskt folkomrösta om allt viktigt, istället för att låta politiker bulldozra igenom medborgarfientliga lagar i semestertider.

Den andra är att låta folk bestämma själva. Vad vill jag att min skatt ska gå till? Den avgift jag betalar för att få bo och jobba i Sverige. Vad är viktigt för mig? För femtio, eller ens femton, år sedan var det en helt orimlig tanke. Idag, med teknikens framsteg behöver jag inte beställa hem femton luntor statsbudget och lägga pengar i kuvert: all information som behövs finns online, liksom möjligheten att betala skatt.

Båda vägarna leder till ett mer direkt folkstyre, än något som ska silas genom en riksdag som har fyra år på sig att ställa till med i princip vad den vill. Fyra år är lång tid idag, för världen snurrar snabbare.

Men, säger någon då. Folk vet inte vad de vill, om alla fick betala skatt till det som var viktigt för dem så skulle ju vissa delar av samhället bara gå under, folk tänker ju bara på sig själva. Mjo. Men politiker är också folk.

Kanske är det dags för något annat än det vi idag definierar som demokrati? För den känns väldigt mycket som illusionen av frihet och makt, och väldigt lite folkstyre.

//J

Jag – en topdog

30 November, 2013

En topdog är, till skillnad från en underdog, alfahanen – leader of the pack. Den som tar de hårda besluten, pekar ut riktningen och ser till att alla jobbar åt samma håll så att det händer saker. Som företagsnamn betraktat är det lika ambitiöst som vågat – “alla älskar en underdog” är ett så slitet uttryck just för att det är sant.

Därför kommer det vara lite extra spännande att följa min vän Christian Rudolf när han nu startar sitt konsultbolag Topdog. Som ny utmanare i SEO-branschen är han ju per definition en underdog, åtminstone nu till en början, men namnet Topdog talar tveklöst sitt tydliga språk: Christian har pekat ut riktningen, och det är toppen som gäller.

Just för att det handlar om sökmotoroptimering så är namnet också lite speciellt. Christian menar att det handlar om att ranka och dominera, och att genom sina förstaplaceringar skapa en situation där man kan styra och påverka verkligheten för sina konkurrenter längre ner i sökresultaten.

Christian är förstås ingen duvunge: jag har känt honom länge, men det var egentligen när han arbetade som konsult på Betsson som vi på allvar lärde känna varandra. Jag skulle vilja påstå att han definitivt hör till topp 5 i Sverige när det kommer till kunskap om sökmotoroptimering, och när det kommer till att se “the bigger picture” är han second to none.

Christian är också ganska unik inom SEO-Sverige, i det att hans sätt att arbeta med länkar skiljer sig ganska mycket från andras. Han bygger nämligen relationer snarare än länkar – länkar (och annat) blir då en konsekvens av det. Det är ett tillvägagångssätt jag verkligen tycker om, eftersom det speglar mina värderingar om att bry sig, leverera värde och bjuda på sin kunskap utan att kräva något tillbaka.

Därför blev jag extra glad när Christian mailade över en bild:

Jonas Grenfeldt - en topdog of sweden

Christian har valt ut ett gäng “topdogs” och skräddarsytt små roliga bilder för oss att publicera på våra plattformar. Jag måste såklart inte länka till Topdog Sökmotoroptimering för det, men jag gör det så gärna.

Det är extra smickrande eftersom jag vet att Christian kommer att bygga ett företag som bara jobbar mot tuffa premiumsegment, och att han bara kommer att omge sig med människor som han anser vet vad de gör. Jag tvekar inte en sekund på att han kommer att lyckas: till skillnad från många som startar företag så förstår Christian vikten av att sälja, sälja och sälja lite till, och med hans track record är leverans inga problem.

Stort lycka till Christian, även om du inte behöver det!

//J

Skillnaden mellan offentlig och privat verksamhet

10 November, 2013

Skillnaden mellan offentlig och privat verksamhet kan enkelt beskrivas såhär:

Offentlig verksamhet – shit happens

I offentlig verksamhet kan du åka till Cannes och köpa, säg, en klänning som du drar av som restaurangrepresentation genom att ta klänningskvittot och skriva dit ett dricksbelopp på det. Du kan också köpa crémant och delikatesser som du drar av utan att ha kvitto, och få igenom att du hyrt en bil i 10 dagar fast affärsbesöket bara vara 4 dagar långt.

Du handlar med skattepengar, eller kort och gott andras pengar.

När detta sedan uppdagas kan du säga att det har skett misstag, att det var mycket tråkigt och att du ska jobba för att det inte ska hända igen.

Privat verksamhet – sayonara

I privat verksamhet kan du också åka till Cannes och köpa, säg, en klänning som du drar av som restaurangrepresentation genom att ta klänningskvittot och skriva dit ett dricksbelopp på det. Du kan också köpa crémant och delikatesser som du drar av utan att ha kvitto, och få igenom att du hyrt en bil i 10 dagar fast affärsbesöket bara vara 4 dagar långt.

Du handlar med företagets pengar.

När detta sedan uppdagas väntar rättegång för trolöshet mot huvudman och återbetalningsskyldighet om du är anställd, alternativt grovt bokföringsbrott och näringsförbud om du är ägare.

Accountability

Accountability är ett himla fint ord som inte riktigt låter sig översättas från engelskan. Att härleda en handling till en person, att kunna ställa någon till svars, att man kort och gott ta sitt ansvar.

Det är när det inte finns någon accountability som vi får finanskriser och kommunmygel – Ayn Rand beskriver just bristen på det väldigt målande i Och Världen Skälvde, där allt alltid är någon annans ansvar eller fel. Där misstag dyker upp från tomma intet och det var ju tråkigt och vi ska göra vårt bästa…

Som företagare har man alltid, oavsett vem som gjort vad, full accountability. Det är mig du ska prata med när något gått snett och jag kommer att ta mitt ansvar och fixa det – inte lägga på luren som Mats Andersson.

Så förlåt mig om jag ibland har lite svårt för det kommunala.