Grenfeldt

- Lite allmänt, sådär

Skip to: Content | Sidebar | Footer

Vi tröttnar inte. Men kanske borde vi.

15 August, 2014

Håll i er för här kommer en rant om hur det känns att vara företagare i årets valrörelse.

Jag kommer att utelämna Vänsterpartiet för vi vet alla var de står i såna här frågor och det är Socialdemokraterna som, som Sveriges största parti, också står för det i mina ögon största sveket mot svenska företagare. Vänsterpartiet är i alla fall ärligt. De gillar inte min världsbild, jag gillar inte deras (även om jag röstade på dem i min ungdom!) och det är ok för man får tycka olika.

Men sossarna (har röstat på dem med!). Sossar träffas och pratar gärna, och det kan ta ganska lång tid innan man inser att det mest bara är för att de ska kunna säga att “jag har minsann varit ute hos företagen”, och inte för att de på något sätt bryr sig. För när vi träffats så har jag sagt ungefär såhär:

Jag gör mitt bästa för att behandla min personal med den respekt och de förmåner de förtjänar, att ge dem förutsättningarna att växa i sina roller. Jag vill göra vinst, absolut. Och ju bättre vi alla mår desto bättre tror jag att vi jobbar (därav t.ex. vårt system med pauspoäng). Jag förstår att de är i beroendeställning till mig, men de förstår också att jag är i beroendeställning till dem. Vi jobbar tillsammans. Hela poängen med en organisation, ju, att en och en kan bli tre. Vi är bättre tillsammans än var och en för sig.

Och de hör mig, men de lyssnar inte. För problemet är att Socialdemokraterna inte ser samma “tillsammans” som jag. För dem är det de anställda som är “tillsammans”. Vi arbetsgivare får inte plats i deras gemenskap. Och jag förstår det inte. Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå hur man så aktivt väljer att ignorera den ena parten i en anställning. Hur man blir så förblindad av sin ideologi att man inte inser risken en företagare tar när den blir arbetsgivare. Hur man är så principstyv att man på allvar verkar tycka att höjda avgifter på att anställa kan stimulera fram fler anställningar.

Jag vet företagare som fått välja mellan att lägga ner sitt företag och börja om utan vissa anställda som de inte kunnat säga upp pga LAS (trots misskött jobb, hot på arbetsplatsen och andra riktigt allvarliga saker), och att lägga ner helt. De uppmanas att anställa, men behöver de krympa kostymen så har de både lag och fack emot sig.

Och det här är den socialdemokratiska politik som ska ge fler jobb:

- Man vill höja arbetsgivaravgifterna för unga och fördyra anställningar
– Man vill höja restaurangmomsen
– Man vill ta bort undantaget från turordningsreglerna för småföretag
– Man vill försvåra för vård- och utbildningsföretag att gå med vinst
– Man vill halvera RUT-avdraget

Det man vill ge till företagen i form av innovationsstöd, klimatinitiativ mm (och sen när blev staten bra på att driva företag?) är en bråkdel, en droppe i havet, jämfört med de miljarder man får in. Newsflash Löfven: jag behöver inte era pengar. Vill inte ha dem. Däremot vill jag ha de pengar jag gjort mig förtjänt av i mitt företag (och självklart betalar jag mer än gärna en del av dem till välfärden varje månad men det är mina pengar från början – inte statens).

Under tiden växer mitt lilla företag vidare, men det är inte tack vare statliga incitament, utan trots dem. Och kanske är det det som är problemet. Vi företagare kämpar på genom politiska minfält och över de hinder som läggs ut framför oss. Vi klagar visserligen ibland, men de enda som verkligen lyssnar är de som redan håller med. Så vi gnetar vidare, ibland med lön, ibland utan, och alltid med den där klumpen i magen som kommer med ansvar för anställda, för den egna familjen, för Skatteverket, för att kunna sätta mat på bordet. Vi tröttnar inte.

Men kanske borde vi.

Sånt man tänker om på natten

10 January, 2014

Har tänkt en del på det här med demokrati på sistone. När allt kommer kring är det ju ett högst ungt och obeprövat styrelseskick: default i mänsklig civilisation har ju varit envåldshärskare. Vi kanske bara är mitt uppe i (eller i slutet av) ett stort experiment i mänsklighetens historia, en parentes i vår civilisation.

För ju mer jag tänker på det, desto mer orimlig är vår demokrati. Vart fjärde år har jag en röst på sju miljoner att välja de cirka 400 människor som ska fatta beslut över mitt liv. De cirka 400 människor som har makt över hur stor avgift jag ska betala för att få jobba och anställa. De cirka 400 människor som ska bestämma vad min avgift ska gå till vare sig jag tycker det är bra eller dåligt.

Det är ju inget annat än en omyndighetsförklaring av en hel befolkning att göra så. Att låta Beatrice Ask, som har ungefär samma ofullständiga utbildning som jag, bestämma över Sveriges lagar och regler. Att låta fascister ha en vågmästarroll i riksdagen.

Fascisterna ja. Ibland kan jag undra varför nazismen inte är förbjuden i Sverige. Antidemokratiskt! skriker nån. Men den är förbjuden i Tyskland, är inte Tyskland en demokrati? Består inte EU, som rekommenderar medlemsländer att förbjuda rasistiska organisationer, av demokratier?

Demokrati är inget absolut, det är ett ord för något som kan förändras (precis som diktator och tyrann förresten) och utvecklas i nya riktningar. Demokrati är bara ordet för folkstyre, och de attribut vi tillskriver det. Ordet säger inget om hur folkstyret ska ske. Så vilken demokrati vill man ha, om man nu känner sig lite trött på den vi har idag?

Det finns väl två rimliga vägar framåt, tänker jag. Den ena är att göra som Schweiz och faktiskt folkomrösta om allt viktigt, istället för att låta politiker bulldozra igenom medborgarfientliga lagar i semestertider.

Den andra är att låta folk bestämma själva. Vad vill jag att min skatt ska gå till? Den avgift jag betalar för att få bo och jobba i Sverige. Vad är viktigt för mig? För femtio, eller ens femton, år sedan var det en helt orimlig tanke. Idag, med teknikens framsteg behöver jag inte beställa hem femton luntor statsbudget och lägga pengar i kuvert: all information som behövs finns online, liksom möjligheten att betala skatt.

Båda vägarna leder till ett mer direkt folkstyre, än något som ska silas genom en riksdag som har fyra år på sig att ställa till med i princip vad den vill. Fyra år är lång tid idag, för världen snurrar snabbare.

Men, säger någon då. Folk vet inte vad de vill, om alla fick betala skatt till det som var viktigt för dem så skulle ju vissa delar av samhället bara gå under, folk tänker ju bara på sig själva. Mjo. Men politiker är också folk.

Kanske är det dags för något annat än det vi idag definierar som demokrati? För den känns väldigt mycket som illusionen av frihet och makt, och väldigt lite folkstyre.

//J

Jag – en topdog

30 November, 2013

En topdog är, till skillnad från en underdog, alfahanen – leader of the pack. Den som tar de hårda besluten, pekar ut riktningen och ser till att alla jobbar åt samma håll så att det händer saker. Som företagsnamn betraktat är det lika ambitiöst som vågat – “alla älskar en underdog” är ett så slitet uttryck just för att det är sant.

Därför kommer det vara lite extra spännande att följa min vän Christian Rudolf när han nu startar sitt konsultbolag Topdog. Som ny utmanare i SEO-branschen är han ju per definition en underdog, åtminstone nu till en början, men namnet Topdog talar tveklöst sitt tydliga språk: Christian har pekat ut riktningen, och det är toppen som gäller.

Just för att det handlar om sökmotoroptimering så är namnet också lite speciellt. Christian menar att det handlar om att ranka och dominera, och att genom sina förstaplaceringar skapa en situation där man kan styra och påverka verkligheten för sina konkurrenter längre ner i sökresultaten.

Christian är förstås ingen duvunge: jag har känt honom länge, men det var egentligen när han arbetade som konsult på Betsson som vi på allvar lärde känna varandra. Jag skulle vilja påstå att han definitivt hör till topp 5 i Sverige när det kommer till kunskap om sökmotoroptimering, och när det kommer till att se “the bigger picture” är han second to none.

Christian är också ganska unik inom SEO-Sverige, i det att hans sätt att arbeta med länkar skiljer sig ganska mycket från andras. Han bygger nämligen relationer snarare än länkar – länkar (och annat) blir då en konsekvens av det. Det är ett tillvägagångssätt jag verkligen tycker om, eftersom det speglar mina värderingar om att bry sig, leverera värde och bjuda på sin kunskap utan att kräva något tillbaka.

Därför blev jag extra glad när Christian mailade över en bild:

Jonas Grenfeldt - en topdog of sweden

Christian har valt ut ett gäng “topdogs” och skräddarsytt små roliga bilder för oss att publicera på våra plattformar. Jag måste såklart inte länka till Topdog Sökmotoroptimering för det, men jag gör det så gärna.

Det är extra smickrande eftersom jag vet att Christian kommer att bygga ett företag som bara jobbar mot tuffa premiumsegment, och att han bara kommer att omge sig med människor som han anser vet vad de gör. Jag tvekar inte en sekund på att han kommer att lyckas: till skillnad från många som startar företag så förstår Christian vikten av att sälja, sälja och sälja lite till, och med hans track record är leverans inga problem.

Stort lycka till Christian, även om du inte behöver det!

//J

Skillnaden mellan offentlig och privat verksamhet

10 November, 2013

Skillnaden mellan offentlig och privat verksamhet kan enkelt beskrivas såhär:

Offentlig verksamhet – shit happens

I offentlig verksamhet kan du åka till Cannes och köpa, säg, en klänning som du drar av som restaurangrepresentation genom att ta klänningskvittot och skriva dit ett dricksbelopp på det. Du kan också köpa crémant och delikatesser som du drar av utan att ha kvitto, och få igenom att du hyrt en bil i 10 dagar fast affärsbesöket bara vara 4 dagar långt.

Du handlar med skattepengar, eller kort och gott andras pengar.

När detta sedan uppdagas kan du säga att det har skett misstag, att det var mycket tråkigt och att du ska jobba för att det inte ska hända igen.

Privat verksamhet – sayonara

I privat verksamhet kan du också åka till Cannes och köpa, säg, en klänning som du drar av som restaurangrepresentation genom att ta klänningskvittot och skriva dit ett dricksbelopp på det. Du kan också köpa crémant och delikatesser som du drar av utan att ha kvitto, och få igenom att du hyrt en bil i 10 dagar fast affärsbesöket bara vara 4 dagar långt.

Du handlar med företagets pengar.

När detta sedan uppdagas väntar rättegång för trolöshet mot huvudman och återbetalningsskyldighet om du är anställd, alternativt grovt bokföringsbrott och näringsförbud om du är ägare.

Accountability

Accountability är ett himla fint ord som inte riktigt låter sig översättas från engelskan. Att härleda en handling till en person, att kunna ställa någon till svars, att man kort och gott ta sitt ansvar.

Det är när det inte finns någon accountability som vi får finanskriser och kommunmygel – Ayn Rand beskriver just bristen på det väldigt målande i Och Världen Skälvde, där allt alltid är någon annans ansvar eller fel. Där misstag dyker upp från tomma intet och det var ju tråkigt och vi ska göra vårt bästa…

Som företagare har man alltid, oavsett vem som gjort vad, full accountability. Det är mig du ska prata med när något gått snett och jag kommer att ta mitt ansvar och fixa det – inte lägga på luren som Mats Andersson.

Så förlåt mig om jag ibland har lite svårt för det kommunala.

Expressen och den så kallade förintelsen

9 November, 2013

Årsminne av Kristallnatten. Nazister marscherar i Sverige till stöd för nazister i Europa. En av tio svenskar går från ord till handling och säger sig komma rösta på ett rasistiskt parti. Vi lär oss fan aldrig. Om det är något vi kan lära oss av historien, så är det att vi aldrig lär oss av historien. Det är därför den upprepar sig.

Värst är förstås Expressen. Nazister kallas för högerdemonstranter, motdemonstranter som trotsat ösregn för att visa att nazism faktiskt inte är okej på vår huvudstads gator benämns “vänsterextrema”. Förintelsen förminskas ner till “den så kallade Förintelsen”, och de 1000 synagogor och 7500 judiska butiker som förstördes blir plötsligt “några juvelerarbutiker”.

Men vi har den media vi förtjänar. Var sjätte svensk läser Expressen dagligen enligt deras egna siffror. Tidningen gör någonstans mellan 40 och 100 miljoner kronor i vinst per år, pengar från såväl läsare som annonsörer. På många sätt är det ett mycket hälsosamt företag. Ja, inte moraliskt då, men fanns det ingen efterfrågan så fanns det ingen upplaga. Vi vill ha det här.

Och jag undrar varför vi vill ha det. Varför vi så gärna vill läsa om andra människors liv och – vanligtvis – olycka. Varför vi vill skrämma upp oss själva med CHOCK, SKRÄCK, RYSSAR, EXTRA, SUPER och allt annat som POLISEN MISSTÄNKER. Vad är det för jävla fel på oss?

Disclaimer: För tydlighetens skull tycker jag lika illa om Aftonbladet som Expressen.

Gästpost: Ett öppet brev till Swedbank

2 July, 2013

Jag måste säga att jag anser mig vara en väldigt van användare av allehanda olika webbaserade system, jag har bl a jobbat med e-handel i 14 år och använt internetbank lite längre än så, dock inte er särskilt länge eller mycket. Ändå är det enerverande svårt att hantera er internetbank för företag.

Hade vi gått igenom Swedbanks användarvänlighet på vår e-handelsförening Kalmar ecommerce så hade ni setts som nybörjare i genren tror jag. 15-20 års erfarenhet och stora resurser kan man om man får vara elak inte ana.
Ni är t ex den enda bank jag vet där man vid inloggningen inte får instruktioner hur man ska göra, det lakoniska “Använd dosan för att ta fram en engångskod.” är inte snällt mot en ovan användare. För ni skriver inte hur. Jag gissade första gången att det var Appli 1 som gällde men visste verkligen inte…

Och så då mitt nuvarande specifika problem med min tjänstepension. Detta med skillnaden på ändra köpfördelning och den lilla länken överst med texten byta, som inte ens är en tydlig knapp. När man går in på ändra köpfördelning borde ni då inte tala om vad det är man gör, det står inte ett förklarande ord där. En normaldum kille som jag som gjort detta en gång för nu ett par veckor sedan, ser sedan efter en vecka att fonderna inte ändrats. Går alltså in här en gång till och väljer om fonderna utan att förstå att det bara gäller framtida köp, då måste nästan fler normaldumma göra samma sak? Kan man inte med 2 meningar informera på sidan om vad man gör där. Kundperspektiv istället för ett extremt inifrån-och-ut-perspektiv? Nähä, OK, kunderna får väl tusan ta och lära sig era begrepp eller hur!

Och nu är jag då inne på sidan för fondbyten, en 90-talsmardröm som jag bara vill vakna upp ur. Varför får man inte upp alla sina innehav och kan byta dem på en gång som under köpfördelning? Verkar helt galet. Jag måste välja ett innehav i taget, det kan inte vara sant tänker jag men tar ett djupt andetag och kör igång. jag väljer EN ny fond som ersättare för EN tidigare. När jag sedan försöker hitta tillbaka till att hitta ytterligare EN av mina gamla fonder för att byta till EN annan så går inte det, va!?!? OK, vi är inte på 90-talet, vi är i en DOS-prompter och jag börjar få svårt att andas. Som jag förstår det måste jag godkänna denna nya köpfördelning med 3 gamla och en ny fond. Fast då hamnade jag på ändra köpfördelning igen istället för byt och bytet verkar inte ha gått igenom. Eller?!? Ingen bekräftelse har jag fått i alla fall. Jag ger upp, kliver ur DOS-känslan och går ut och tar lite välbehövlig frisk luft och funderar över vilka som bygger dessa system och om de någonsin gjort en användartest, och vilka försökspersoner de i så fall använder. Jag vet att det är stora, gamla komplexa it-system bakom, men det förklarar inte frånvaron av förklarande texter och tydliga knappar med mera.

Slutligen, Swedbank är en stor organisation så jag förväntar mig inget annat än att detta hamnar i det runda arkivet på någon nivå. Fast jag är ganska säker på att swedbank skulle få ett antal 1000 % i avkastning på att anställa en eller några experter på användarvänlighet som blev inblandade i era projekt. Vet att det är oerhörda säkerhetskrav att ta hänsyn till inom bankvärlden men en del saker nu är så dumma att man rodnar, och faktiskt så finns det åtminstone en bank som lyckats riktigt hyggligt med sin användarvänlighet. Mitt råd, ta kompetens från e-handeln. En e-handlare med konkurrenterna en knapptryckning bort skulle inte överleva med er användarvänlighet.

Tilläggas bör att jag absolut inte funderar på att byta bank p g a detta. Ingen skugga ska falla över Swedbankpersonalen på mitt lokala kontor. Vi har ett mycket bra samarbete och de har visat sig förstå e-handel och e-handlare på ett helt annat sätt än andra banker jag varit i kontakt med. Så ovan ska ses som kärleksfulla men något barska råd till en bra leverantör som borde kunna bättre på detta område!

Vänligen.

Er kund Patroner.se (Jo jag räknar med att få vår egen användarvänlighet angripen, den är långt ifrån perfekt. Men med en bråkdel av en bråkdel av era resurser så är jag ändå lugn så länge det bara är er vi kommer bli jämförda med.)

Genom
Ola Gustafsson
@PatronerOla
about.me/olagustafsson