En spade är en spade, repression är repression

Halvvägs in i mandatperioden kan det vara på sin plats med en liten summering, och när jag sammanställer allt som skett hittills så framträder en del saker. Den regering vi nu har gick i allt väsentligt till val på två frågor:

1. Stoppa gängvåldet i allmänhet och skjutningar och sprängningar i synnerhet
2. Få ner mat- och energipriserna.

Du minns kanske Ebba som viftade med sin falukorv, och hur både Kristersson, Strömmer och Forsell var synnerligen aktiva i att berätta för alla att de skulle kunna vända våldstrenden. Du minns kanske rentav Nyamko Sabunis pannkaka, utöver att hon ville vräka föräldrar till kriminella ungdomar. Hur har det gått då? Har vi fått sänkta priser på mat och energi? Är gängvåldet under kontroll?

Mat- och energipriserna vet vi hur det gick med. Och jag tänker inte skylla inflationsspiralen på regeringen. Däremot är det värt att lyfta två saker: den ena är att regeringen utfärdade en förordning i oktober 2023 med indexuppräkning av energiskatten på el som höjdes med 3,6 öre per kilowattimme till 42,8 öre per kilowattimme från och med den 1 januari 2024. Så mycket för det löftet.

Den andra är att regeringen sänkte bensinskatten, något som givetvis ledde till att bensinbolagen höjde sina priser. Det krävs en myggas förstånd för att förstå att det är internationell och nationell marknadsdynamik som styr bensinpriset och inte en skattesänkning med någon krona per liter. Aja. (Att dessutom slopa reduktionsplikten har lett till att svenskarnas utsläpp har ökat rekordartat och vi kommer inte leva upp till Parisavtalet. Det struntar förstås Sveriges kanske genom tiderna svagaste miljöminister i. Aja.)

Skjutningar och sprängningar då? 2021 hade vi 344 stycken, 2022 hade vi 391 och 2023 363 (källa). Förändringarna är alltså på marginalen, och 2023 blev ett värre år än 2021.

Vad gäller sprängningar hade vi 79 stycken 2021, 90 stycken 2022 och 149 stycken 2023 (samma källa). Det är en outsägligt svag utveckling för en regering som gick till val på att stoppa dem.

Så om inget man gör fungerar, vad ska man ta till då? Mer av samma, förstås. Och ser vi till de åtgärder som har lagts fram hittills så framträder ett tydligt tema: repression.

Vad är repression? Man kan säga att det är ett samlingsord för förtryck i en politisk, ekonomisk, social och/eller strukturell kontext. Syftet är att nöta ner politiskt motstånd från väljare, organisationer och/eller politiska motståndare. Cambridge definierar det som

”the use of force or violence to control a group of people:
The political repression in this country is enforced by terror.”

Åsikterna om SD går ofta isär, men jag vill mena att de har fascistoida inslag i sin politik och retorik. Efter avslöjandet om trollfabriken, där de använde skattemedel för att underblåsa hat och hot mot politiska motståndare, har jag faktiskt börjat kalla dem för ett fascistiskt parti för jag tvivlar inte längre på att de vill avveckla demokratin. De är sannerligen rasistiska, och de driver regeringen framför sig åt det hållet. Här är konkreta saker att kika på:

• Ny terrorlagstiftning, trots hård kritik från Lagrådet
• Ny lagstiftning kring ordningsvakters befogenheter, trots hård kritik från människorättsorganisationer
• Regeringen är, till skillnad från sina EU-parlamentariker, positiv till Chat Control 2.0, en långtgående inskränkning i digital kommunikation som i princip skulle förbjuda kryptering
• Slopade krav för kameraövervakning i kommunerna
• Preventiv avlyssning, dvs möjligheten att avlyssna människor utan misstanke om brott (!!)
• Storskalig ”folkräkning” med fokus på ”riskområden”, trots hård kritik från professorer
• Visitationszoner i utsatta områden trots hård kritik från i princip alla
• Polisen ska kunna fatta anonyma beslut trots hård kritik från Lagrådet
• Jimmie Åkesson vill kunna låsa in misstänkt gängkriminella på obestämd tid utan brottsmisstanke (!!)
• Kommunerna ska få tillgång till inte bara brottsregister, utan till misstankeregister
• Drönarövervakning över vissa områden utan annat syfte än allmän övervakning
• Eventuellt ministerstyre vid avskedandet av en rebellmamma för lagliga aktiviteter utförda som privatperson
• Strömmer vill kunna avlyssna Polisen
• Anonyma vittnen ska tillåtas i domstol
• Regeringen vill kunna utvisa människor utan dom (!!)

Det finns fler exempel, det här var de jag kunde komma på på rak arm (bidra gärna med fler i kommentarerna).

Det ovan går att kritisera vart och ett för sig. Det går också att förstå resonemanget bakom en del av förslagen. Men det är när man slår ihop dem som man, eller åtminstone jag, ser en potentiell framtid som är betydligt mer i händerna på en auktoritär och repressiv statsapparat som bygger på övervakning och hot om våld. Repression.

En framtid där även den med ”rent mjöl i påsen” börjar akta sig och censurera sig, rädd för att plötsligt drabbas av repressalier eller bli föremål för avlyssning. En framtid där du enkelt kan anmäla någon du ogillar för att se till att personen inte får ett jobb eftersom kommunen har tillgång till misstankeregistret. En framtid där anonyma poliser fattar beslut om avlyssning av din telefon utan brottsmisstanke, och du döms i en domstol av politiskt tillsatta nämndemän som stödjer sig mot anonyma vittnesmål.

Lägg därtill att det är närmast konsekvensfritt för politiker idag att fuska med folkbokföringen, medförfatta konspirationsteorier om folkutbyte, eller träna militär närstrid med fascistiska kampgrupper. Eller använda skattemedel för att underblåsa hat och hot mot politiska meningsmotståndare.

Fascism? Proto-fascism? Fascistoidiskt? You tell me. Men vi måste våga kalla en spade för spade: det här är repressiv politik. Och för mig räcker det med beskrivningar som ”auktoritär och repressiv” för att jag ska vara emot det med varenda fiber. Så: hur står vi emot?