I dagarna har Entreprenörskapsforum släppt en intressant rapport om AI och robotiseringens påverkan på arbetsmarknaden framåt. Till skillnad från den numera smått berömda rapporten från Stiftelsen för strategisk framtidsforskning, menar författaren Joakim Wernberg att utslagningen kommer att bli betydligt mindre.
I stora drag säger den ungefär det man redan kan gissa sig till, nämligen att digitaliseringen påverkar eller kommer påverka i princip alla jobb som finns idag. Men också att det kanske inte behöver bli så blodigt som man trott.
Kärnan i rapporten är att såna studier ofta utgår från att om AI och robotar kan ta över en arbetsuppgift så kommer dom att göra det. Wernberg menar snarare att arbetet kommer att omorganiseras runt den nya tekniken.
Istället för att fem personer blir av med jobbet för att företaget köpt in en AI som gör samma sak som de (lika snabbt och bra, snabbare och bättre eller sämre men godtagbart och billigare), så tolkar jag Wernberg som att kanske 1-2 förlorar sitt jobb och att de andras uppgifter struktureras om för att dra nytta av, eller komplettera, det nya verktyget.
En konsekvens Wernberg drar är att vi gissningsvis kommer att gå mot en mer polariserad arbetsmarknad, där AI utgör arbetskraft i ett mittensegment av jobb som består av repetitiva men inte särskilt kreativa arbetsuppgifter. Ovanför dem arbetar människor med komplexa/kreativa jobb (tänk strategi och ledarskap) som är högavlönade. Under mittensegmentet arbetar människor med komplexa/kreativa (tänk trädgårdsskötsel) jobb som då tfa konkurrens på arbetsmarknaden blir lönepressade.
Vad jag tror
Jag tror inte att Wernberg är ute och cyklar: det är rimligt att vi under en överskådlig tid kommer att ha AI-funktioner mer som verktyg och resursoptimering (tänk granskning av röntgenbilder som AI redan idag gör lika bra som läkare men många gånger snabbare, vilket frigör tid för dessa att vara med patient).
Något som också talar för att jobben inte försvinner i en handvändning är den politiska oviljan att göra upp med arbetslinjen och det nuvarande skattesystemet. Samhället drivs i viss mån runt av ”bullshit jobs”, marknaden är långt ifrån perfekt och bara för att människor kan rationaliseras bort ekonomiskt så gör man inte det såfort det går. Det enda som kan tvinga fram det är att vi når en tipping point där arbetslinjen överges och skattesystemet görs om eftersom det inte finns något annat val. Den dagen ligger ganska långt fram.
Det som talar emot Wernberg är människors vilja och förmåga att inte bara kompetensutveckla sig, utan att kompetensväxla. Hur sugen (och kapabel) är en metallarbetare från Arboga på att bli robotförare? Eller en läkare på att sluta ställa diagnoser och istället mest leverera dem, för den delen? Eller en jurist på att bli språkrör och administratör snarare än sakkunnig expert?
Det här är stora frågor som inte låter sig besvaras så lätt. Jag tror att vi med intresse för digitaliseringen lätt springer för fort fram och underskattar systemets tröghet. Samtidigt tror jag att många mindre insatta underskattar hur omvälvande utvecklingen faktiskt är och blir.
Lämna ett svar