I veckan hörde jag ett långt inslag i Eftermiddag i P4 Dalarna om hur det öppnas alltfler byggprogram i länet för att möta den aldrig avstannande efterfrågan på arbetskraft inom byggbranschen. Något ensidigt, måste sägas, intervjuades elever och branschföreträdare som alla bedyrade att här – här ligger framtiden.
Och visst, det kommer behöva byggas rejält framöver. Inte minst som klimatförändringar kommer att förändra demografin över hela planeten och många kommer att vilja flytta/fly till klimatzoner som inte dödar dem (köp mark!). Men är det människor, utbildade i Falun och Borlänge, som kommer att bygga? Jag är nog mer tveksam än branschrepresentanterna.
2014, dvs för fem år sedan, släppte Stiftelsen för strategisk forskning en gedigen rapport som baserades på forskning från Oxford. Stefan Fölster ledde arbetet.
I den kom man fram till att ungefär hälften av svenska jobb kunde digitaliseras, robotiseras eller helt enkelt automatiseras inom 20 år. 15 år kvar till rapportens framtidsscenario med andra ord. Och sedan den släpptes har utvecklingen inom framför allt AI accelererat på sätt som ingen förutsåg då, vilket får mig att bedöma att det i själva verket är fler branscher och yrken som är utsatta, än vad som listas där.
Och ja – nya jobb kommer att skapas i nya branscher. Och nej – det kommer troligen inte att räcka för att ersätta alla som går förlorade. Dessutom är det svårt att kunskapsväxla uppåt, det kräver utbildning och utbildning kräver skattetryck och skattetryck kräver arbeten. Men – det är en annan diskussion, nu pratar vi byggbransch.
7 februari i år släppte Arbetsförmedlingen sin prognos ”Var finns jobben?” med en bedömningshorisont på 5 år. Det är viktigt att ha i åtanke, för det här är glödhet läsning för studie- och yrkesvägledare som vill lotsa dagens elever ut i morgondagens arbetsmarknad. Går du i nian idag och ska välja gymnasieutbildning, är det rimligt att du väljer något som kan leda till jobba när du går ut, om 3-4 år.
Så vad säger rapporten om byggbranschen? Jo, där finns flera yrken med på listan med minst konkurrens 2024. Dvs här är det jobbgaranti. Branschen som helhet ligger också trea (efter pedagogik och data/IT) när man tar fram ett kortsiktigt bristindex, och trea (efter pedagogik och hälso/sjukvård) på lite längre sikt. Branschföreträdare har alltså rätt i att man ser en stark framtid.
Men man har ju ett yrkesliv som spänner över 40-50 år, åtminstone om man inte pluggar vidare (snittet ut på arbetsmarknaden ligger kring 30 år idag!). Då är det rimligt att man också höjer blicken och inte bara ser till de närmsta fem åren, speciellt om man också är medveten om att det är svårare att kompetensväxla uppåt än nedåt.
Då kan man ta Arbetsförmedlingens lista över yrken med ”mycket liten konkurren” under de kommande åren:
- Anläggningsarbetare
- Betongarbetare
- Byggnads- och ventilationsplåtslagare
- Golvläggare
- Murare
- Målare
- Takmontör
- Träarbetare och snickare
och ser hur hög sannolikhet det är, enligt Fölsters och SSF:s rapport, att dessa jobb är automatiserade 2034:
- Anläggningsarbetare 85 %
- Betongarbetare 84 %
- Byggnads- och ventilationsplåtslagare 84 %
- Golvläggare 73 %
- Murare 73 %
- Målare 76 %
- Takmontör 73 %
- Träarbetare och snickare 73 %
Kort sagt: om du inte är ersatt av en robot inom femton år, så är du det definitivt innan pension.
Detsamma gäller för övrigt lastbilsförare (80 %), lokförare (90 %), kassapersonal (95 %) och redovisningsekonomer (89 %). I dessa yrken ser vi tydligt hur arbeten utmanas (ett trevligare ord än hotas) av teknologiska lösningar. I Australien kör man nu hela malmbanor med självkörande tåg. I USA och Sverige byggs självkörande lastbilar. Konsumkassor blir självscanning som blir e-handel. Ekonomibyråer bygger in AI i sina lösningar.
Men byggbranschen då? Där händer det väl inget? Spikar ska i, brädor ska sågas. Det måste väl ändå människor göra?
Inte alls, visade det sig. Redan idag finns robotar som kan mura 1000 stenar i timmen. I Japan har man konstruerat en robot som själv kan identifiera, lyfta upp, sätta på plats och skruva fast byggskivor. Inga raster, inget läggdags, inga lönekrav.
Och vi ska komma ihåg en sak. Automatisering av den här branschen är bra. Det är tuffa jobb som sliter på kroppen. Ibland dör människor på sina arbetsplatser. Finns det någon typ av jobb som borde byggas bort, så är det ju just sådana. Och även om robotiseringen under de kommande 15 åren ”bara” skulle nå så långt som att ta bort tunga lyft och farliga moment, så kommer det att påverka branschen hårt. Om en robot kan frakta upp allt material till femte våningen och låta golvläggaren fokusera på läggning, så kan man troligen spara 1-2 timmar per dag bara i kringarbete. I ett lite större företag är det en eller två heltider som elimineras.
Så, vart vill jag komma med det här? Jag är osäker själv. Att sprida sånt här riskerar att elda på en självuppfyllande profetia: branscher som verkligen behöver folk idag lider av brist eftersom ingen vill ge sig in i dem om det inte finns jobb om 10 år. Samtidigt kan brist ofta driva teknisk utveckling och finna andra lösningar på problem.
Övertygad om att utvecklingen är svår att stoppa, och att människor är sämre än robotar i nästan allt som innebär repetativt arbete utan krav på kreativ problemlösning, är nog min slutsats ändå denna: bortsett från att samhället och synen på arbete kommer att behöva förändras i grunden under min livstid, skulle jag idag inte råda mitt barn eller tonåring att söka sig till branscher som vi mer eller mindre ”vet” är döda inom 15 år.
Och det är synd att dagens ungdomar sällan verkar ges hela bilden av hur framtidens arbetsmarknader kommer att se ut. Många kommer att falla handlöst i det paradigmskifte som är på väg.
Lämna ett svar