Förra inlägget här skrevs i början av juni 2017, för lite mindre än 16 månader sen. En ny tid väntade, med satsning på Yoddla och en konsultkarriär. Så hur gick det då? Inte så bra. Inte så jäkla bra alls.
Konsultuppdragen uteblev mer eller mindre helt och som en konsekvens av att gå ner i tid på Panang så gick jag också ner i lön. Tiden som skulle fördelas mellan Panang och Yoddla räckte inte till, vilket gjorde att jag arbetade ca 140 % under hösten, med ca 30 % lön. Det slet.
Det slet och jag slet och om det är någon lärdom man kan dra från SaaS så är det att om man inte är en av de där lucky few så tar det tid. Det går framåt, men det går så långsamt att det är svårt att inte återinvestera varenda öre för att försöka öka takten. Att inte nå målen, och behöva stå inför Yoddlas styrelse och berätta om hur jag inte nådde dem, stressade.
Under julen kom jag inte ner i varv. Pulsen var förhöjd, jag hade svårt att sitta still och ville hela tiden aktivera mig. Behövde ju ingen sömn för vem har tid att sova?
I mellandagarna kom jag ner tillräckligt för att bli orolig. Kontaktade läkare, fick insomningshjälp och goda råd. En tuff tid, och tufft att behöva erkänna för mig själv och andra att jag inte är osårbar och tål hur mycket jobb som helst. Tuffast av allt var känslan av misslyckande. Fick påminna mig själv tio gånger om dagen att det är skillnad mellan att misslyckas och att vara misslyckad. Jag lät inte övertygande där och då.
Under våren släppte jag Yoddla mer och mer allteftersom det stod klart att bolaget inte skulle kunna få den storkund jag hade hoppats och satsat allt på under vintern. Det blev körigt i Panang och det krävde all min tid. Vi hittade en ny, bra VD och jag förstod att den där förändringsresan jag påbörjat ett år tidigare behövde fullföljas. I somras var jag ledig sju veckor.
Och nu är jag tillbaka.