Den senaste tidens arbete med företaget har fått mig att börjat fundera kring det här med värde och vad det egentligen är. Det kan låta banalt, men när man skrapar lite på ytan så inser man att det finns mer till ordet än man först kan tro. Det här är första inlägget i en liten miniserie om värde och värdeskapande.
Värde är väl vad något är värt? Ja, så är det förstås. Men hur kommer man fram till vilket värde som är rimligt? Hur ska man värdera de produkter och tjänster man köper och säljer? Och hur skapas värde?
Två sätt att se på värde
Forskning och tyckande kring vad värde egentligen är har bedrivits sedan upplysningstiden, med många teorier som resultat. Inom vetenskapen finns det idag två skolor med helt olika syn på värdeteori. Jag tänker inte gå in på historiska fakta, årtal eller smarta gubbar, men vi ska se om jag kan sammanfatta de två skolornas tankar och teorier.
Egenvärdesteori
Som namnet antyder, utgår man inom denna skola från att alla varor som tillverkas har ett inneboende värde, ett egenvärde. Teorin är nära sammankopplad med arbetsvärdeteorin, som gör gällande att en varas värde är resultatet av det totala arbete som krävts för att skapa den.
Det låter vettigt: en timmerstock har krävt en del arbete för att fällas och transporteras, och säljs för 10 kronor. Ytterligare arbete krävs för att såga upp den, och för att få marginal säljer sågverket virket för 15 kronor. Snickaren måste sedan slipa, såga och måla virket, och säljer det därför för 20 kronor. Ju mer arbete som lagts ner på produkten, desto dyrare blir den.
Framstående ekonomer, bland annat Karl Marx och Adam Smith (ironiskt nog, med tanke på att de skapade två diametralt olika ekonomiska läror), sällade sig till egenvärdesteorin i allmänhet, och arbetsvärdesteorin i synnerhet. Den förklarade en hel del, men var långt ifrån perfekt. Hur kunde det exempelvis komma sig att en guldklimp, som brutits ur berget, var mångdubbelt mer värd än vanlig sten, som ju också bröts ur berget men dessutom kunde användas till att byggmaterial. Hus och skydd, kan tyckas, borde ju vara mer värt än något som glimmar vackert. Egen härd är inte alltid guld värd.
Subjektiv värdeteori
Svaret på denna fråga blev till den andra värdeteoriskolan som skapades och leddes av Carl Menger, bland annat genom hans teorier om marginalytta. Subjektiv värdeteori utgår från att värde är något som bestäms subjektivt. Om ingen har ett behov av, eller ser ett värde i en vara, är den värdelös oavsett hur mycket arbete som har gått åt till att skapa den.
Subjektiv värdeteori gör gällande att en vara kan ha olika värde för olika personer, eftersom de kan ha olika nytta av den. För en rörmokare är en tegelsten ganska ointressant, och han vill därför inte betala särskilt mycket för den. För honom är värdet lågt. Muraren kan däremot tänka sig att betala för tegelstenen, och ser förmodligen större värde i den än i en gummipackning.
Enligt dessa teorier kan varor bara ha ett värde om de
- kan tillfredsställa mänskliga behov, och därmed ses som önskvärda eller åtråvärda
- finns i otillräcklig eller precis tillräcklig mängd sett till efterfrågan.
Vem har rätt?
Vilken skola man väljer att lita på är förstås upp till en själv, båda har vettiga poänger. Gemensamt för alla modeller och teorier är ju att de är grova förenklingar av en komplicerad verklighet, så den ena behöver inte vara bättre än den andra.
Extra intressant blir det förstås när man börjar tillämpa det här på tjänster som, med referens till egenvärdesteorin, bara består av arbete samtidigt som de inte kan lagras och därmed per definition inte kan ha något inneboende värde i den bemärkelse en produkt kan. Men mer om det i nästa inlägg,
hur definierar du värde?
//J
Värde är något som jag har behov av. En god bok har ett värde eftersom jag har behov av att läsa. Ett hus har ett värde eftersom jag måste bo någonstans. För huset betalar jag en miljon eller mer. För en god bok en hundra lapp. Mitt behov av att ha någonstans att bo är större än att läsa.
Mitt ego gör att jag har behov av att visa upp mig, därför köper jag guld. För sten betalar jag nästan inget ting, för det finns överallt. Människans natur att överträffa varandra gör att arbetsvärdeteorin endast är en teori, hur sympatisk den än är. Den rationella människan är inte så rationell.
Intressant ämne. Om du ska driva ett bolag rekommenderar jag att kasta arbetsvärdeteorin i papperskorgen bums. Varför? Jag har nyligen själv skrivit en bloggpost om detta: http://thefutureisalreadyhere.se/2010/09/perceived-value-is-real-value.
Och tjänstebolag kan visst bygga upp värde i form av strukturkapital (till exempel ett utbildningsmaterial som används när man säljer tjänsten utbildning) och immateriellt kapital (t.ex. varumärke, chansen att kunder intresserade av exempelvis utbildning söker sig till just dig.)
Den mest användbara teorin för prissättning som jag har stött på är att marknadspriset för en vara/tjänst definieras av två krafter: värdet (som det upplevs/definieras av köparen) och alternativkostnaden (vad kunden måste betala någon annanstans för att få samma behov löst.)
Värdeteori är kanske det mest komplexa man kan fundera kring. Vad man ska komma ihåg är att värdet av en vara eller tjänst i våra dagar till stor del är beroende av samhällets institutioners (politik) intresse av varan eller tjänsten.
rent instinktivt lutar jag nog åt det subjektiva värdet. Men så ska jag ju bli psykolog också! Det är ju helt onödigt med terapi som ingen blir hjälpt av… Men knepigt är det, kan ju inte såga egenvärdesteorin helt heller.
Bra kommentarer från er allla! Tror egentligen heller inte särskilt mycket på arbetsvärdeteorin, men valde att beskriva den eftersom den spelat en stor roll för den ekonomiska utvecklingen. Men, som sagt, den lyckades aldrig förklara varför sten är billigare än guld och vatten billigare än diamanter.
Gustaf: Tar till mig ditt instick om värden i tjänsteföretag, ska spinna vidare på det!
Tack för att du tog upp det förmodligen viktigaste ämnet för en entreprenör: prissättning. Ser fram emot att få delta i framtida diskussioner på detta tema på denna blogg!
/Gustaf – som inte har några problem att såga egenvärdesteorin ;-)