Om SD når spärren

Jisses, politik verkar vara känsligt i dessa dagar. Såfort man avslöjar hur man tänker rösta blir det korsfästning i kommentarsfältet. (infoga valfri glad smiley)

Nåja, det är kul att diskutera, och än så länge lyser SD-spammarna med sin frånvaro. Stort tack till er som kommenterat också, ni har fått mig att ifrågasätta mina val och motiv vilket alltid är uppskattat. Som jag skrev tidigare så struntar jag ärligt talat i hur ni och alla andra röstar, så länge ni faktiskt röstar och så länge ni inte röstar på Sverigedemokraterna.

Klicka förresten gärna på den eller den här länken och läs lite mer om deras senaste lögner och propaganda. Att sådana rapporter tillåts nå seriös media är förstås obegripligt eftersom uppenbara lögner sällan har nyhetsvärde, men vad som är seriös media börjar iofs också bli alltmer suddigt. Läs också gärna Victor Pressfeldt inlägg om vilken roll kvinnor i allmänhet förväntas spela hos SD.

Hursom, jag tänkte som utlovat resonera fritt kring hur ett främlingsfientligt parti i min riksdag skulle påverka vårt land och alla som bor i det. Först och främst lite förutsättningar. Dessa fås förstås ifrån opinionsundersökningar, som sällan är varken exakta eller pålitliga. Men eftersom det är det bästa vi har tillhands tar vi de, säg tre, senaste undersökningarna som vi finner här, och slår ut dem på ett snitt. Enligt dem är det då mest sannolikt att valet slutar såhär:

Borgerliga 48,3 %
Rödgröna 44,9 %

Jämnt så det förslår, men en borgerlig seger. Det lämnar 6,8 % för något annat parti att klämma in sig på, och då hela det här inlägget bygger på att det partiet är SD, så får de hela 5 % av mig. Ett inte helt osannolikt resultat förresten, då den vetenskapligt bevisade ”skamfaktorn” gör att en del inte vågar svara att de kommer rösta brunt när de blir tillfrågade, då detta (tack och lov) fortfarande är förenat med en viss skam. (En parentes i sammanhanget är ju att om SD kommer in så kommer inget annat parti, tex PP in då det bara finns max 2,8 % kvar att spela med.)

Även om SD får exakt 4 % så gäller detta scenario eftersom det bara skiljer 3,4 procentenheter mellan blocken. Ett sådant resultat som det här ovan skulle då innebära att SD har en vågmästarroll där man kan stödja eller stoppa alla beslut som fattas.

De rödgröna har gjort klart att de inte kommer att samarbeta med SD, kudos till dem. Men oavsett om de samarbetar eller inte kommer de bruna och rödgröna blocken att tycka lika, och därmed rösta lika, i vissa frågor. De blå har ännu inte uteslutit samarbete med det rasistiska partiet, och personligen tror jag inte att de kommer att göra det. Även där kommer alltså brunblåa samröstningar att ske.

Ser ni grejen? Det spelar ingen som helst roll ifall någon vill samarbeta med SD eller inte. Kommer de in i riksdagen har de makten att styra varje beslut i sin egen riktning och blockera varje försök till framsteg oavsett om någon vill samarbeta med dem eller inte. Sann vågmästarmakt. Som jag ser det finns det tre möjliga konsekvenser av en sådan situation.

1. Rödgrönblå går ihop i en samlingsregering. Men då man inte som under Andra Världskriget står inför ett yttre hot kommer det att bli svårt. Det går inte att fokusera på hotet och komma överens om att skjuta alla andra beslut på framtiden, när 1) hotet inte är en yttre fiende och 2) man inte vet när eller ens om stödet för SD någonsin sjunker. Hotet är helt enkelt inte så konkret att man kan lägga sina favoritfärger åt sidan helt och hållet.

Den handlingsförlamning som ju blir resultatet kommer att drabba regering, riksdag och i förlängningen oss alla eftersom de enda beslut som kan fattas är dels de man redan är överens om, dels de som är totalt oviktiga. Och att ha ett handlingsförlamat och stelbent Sverige under fyra år i en värld som snurrar allt snabbare är nog minst sagt ofördelaktigt för oss alla . Går man inte framåt går man bakåt.

2. De blå kohandlar med SD. Kanske kommer de möjligtvis att släppa in SD när det gäller invandrings- och migrationspolitiken. Björklund och hans volkeparti vill ju också ha språktest i skolan, och KD vill liksom SD ta Sverige tillbaka några hundra år till dess glansdagar av bonnig idyll och kyrkligt styre. Håhå jaja. Kanske släpper man till och med in SD i brottsbekämpningen och personligen bryr jag mig inte så mycket om det. Fler poliser har ingen dött av (eller alltså… ni fattar).

Men de blå kommer aldrig att släppa in SD i pensionerna. Inte en chans. Där pratar vi nämligen riktigt saftiga summor som ska bollas, och de bruna har med sitt skämt till skuggbudget tydligt visat att de inte ska ges ansvar ens för fikakassan i Rosenbad. Ekonomi över ideologi. För att inte tala om att det var de blå som införde pensionspolitiken. De kommer aldrig släppa kontrollen om den så länge de sitter ens vid minoritetsmakt. Sådana tunga ärenden går att mala genom systemet i bra många år om man vill maska, så någon ändring kommer det helt enkelt inte att bli.

Detta innebär som ni redan förstått att invandrare kommer att få det betydligt sämre, medan pensionärerna får en oförändrad situation. Nej, vill de äldre få det bättre, bör de rösta rött. Det är enda chansen för en grupp som är helt och hållet beroende av den solidaritet som hela pensionssystemet bygger på.

3. Båda blocken förklarar sig ovilliga att samarbeta med SD. En minoritetsregering blir resultatet och instabiliteten blir så hög att man inte ser någon annan möjlighet än att utlysa nyval. Detsamma skulle för övrigt gälla om de rödgröna vann i minoritet, då det lovat att hålla rasisterna utanför.

Politiskt kaos i lilla Sverige. Inte så troligt kanske, men onekligen en intressant tanke att leka med. Och vad händer om valresultatet blir detsamma..?

Eller? Vad tror ni? Personligen är jag nog inne lite på tvåan som mest trolig. En majoritetsregering skulle egentligen vara den bästa lösningen för stabilitet i det här läget, men vi får väl se hur det går.

//J