Om Magnus Betnér och hans viktiga granskning av SD

Om någon mot förmodan har missat det, vill jag verkligen rekommendera det senaste i raden av Magnus Betnérs briljanta inlägg om Sverigedemokraterna.

I det här inlägget, som är det femte i serien, skriver han om kostnader vs intäkter för invandringen, något som ju länge varit ett av SDs hårdaste slagträn: ”invandring kostar pengar”. I vanlig ordning lyckas Betnér bena upp argumenten och kommer fram till att de, precis som nästan allt som SD häver hur sig, är lögner.

Men det finns många inlägg på internet som beskriver hur både Sverigedemokraternas argument och deras i bästa fall amatörmässiga skuggbudget totalt saknar verklighetsförankring, jag har till och med skrivit ett själv. Vad är det som gör Betnérs inlägg så bra?

Jo, Betnér har en förmåga att ta ner debatten till en nivå där både myndigheternas fakta och ”vanligt folk” kan samsas. I många övriga forum känns det som att debatten förs på ett av två sätt: antingen handlar det om folk som är förbannade för att deras bilruta blev krossad i ett invandrartätt område, eller att de fick stryk på stan av någon som talade arabiska. Eller så handlar det om någon slags meta-argumentation där man försöker se till kostnader för invandring, antal brott i landet som begås av invandrare osv.

Allt som oftast talar SD-anhängare och andra rasister om det förstnämnda (eftersom de vet att siffrorna de använder inte stämmer), hur de inte vågar sig ut på stan längre av rädsla för invandrargäng. Allt som oftast bemöts deras argument sakligt av människor som kan peka på att invandringen faktiskt är bra för Sverige. Att det är segregation, arbetslöshet och strukturell rasism som skapar klyftor och rädsla, inte invandringen i sig.

Dessa två läger har av naturliga skäl mycket svårt att lyssna på, eller övertyga, varandra. De som är mot SD anser att de har övertaget eftersom de för en debatt baserad på fakta och inte på känslor. De som är för SD anser att de andra sitter på sina höga hästar och nog skulle må bra av att bo ett år i ett miljonprojekt så att de ”får veta hur det är i verkligheten”.

Faktum är dock (såklart) att båda sidorna använder olika argument för att beskriva samma verklighet. Betnér tar fram detta på ett lysande sätt genom att slå hål på myter om ”massinvandring”, överrepresentation i våldtäkter, snefördelad invandring, bidragstagande osv. Med hjälp av fakta förklarar han att den känslomässiga bild många har av invandrare faktiskt inte stämmer. Att hade man bytt ut ordet ”invandrare” mot ”dalmasar” hade frågan inte ens funnits i folks huvuden. Att det finns länder som tar emot fler invandrare på en månad än vad Sverige gör på ett år. Att själva definitionen av invandrare har förskjutits till vad som i princip kan definieras som en fördom.

Det är lätt att skylla sina problem på andra, men minst lika viktigt är det att se till sig själv. Och personligen bryr jag mig faktiskt inte om huruvida invandringen går plus eller minus. Medmänsklighet måste få kosta, och liv är väl ändå fortfarande viktigare än pengar?

Vidare läsning: Betnérs inlägg om SD del1, del2, del3, del4, del5 samt Maciej Zarembas utmärkta artikelserie ”I väntan på Sverige” del1, del2, del3, del4, del5, del6.

//J