Jag tänkte spinna vidare lite på ett tidigare inlägg om fördelningen av mina investeringar. Andelen fonder är låg, ungefär 3,5% av de totala tillgångarna. Det finns ett antal skäl till att det är så, varav det starkaste är att fonder är skit.
Den enda fördelen jag kan se med dem är att de gör det enklare att komma ut på andra marknader, och inte ens det är en särskilt stark fördel. Med att det blir enklare menar jag att man relativt enkelt kan placera sina pengar på tex den ryska eller indiska marknaden, trots att man inte vet eller bryr sig om vad dessa börser och företag heter. På det sättet kan man ta del av uppgångar (och nedgångar) överallt på jordklotet.
Mitt ytterst blygsamma fondinnehav är uppdelat på två fonder: Nordea Klimat och Nordea Afrika. Jag satte in pengarna där mest för att det kändes bra att kunna stödja u-länder och företag som sysslar med tex förnyelsebar energi. Min afrikafond har en förvaltningsavgift på 1,95%, klimatfonden på 1,50%. Nu har vi defacto deflation i Sverige, vilket ju är trevligt för alla med pengar på banken, men Riksbankens inflationsmål är och har sedan 1995 var 2,0%. Räknar man då med den ”standard”inflation som ändå oftast gäller över en längre tid, så måste mina fonder öka med 3,725% årligen för att överhuvudtaget inte gå back.
Säg att du sätter in 10.000 kronor i ”min” afrikafond den första januari nästa år. Fonden går upp 10% under året, ett fantastiskt resultat jämfört med ett vanligt räntekonto som bara ger 6% i ränta. Det totala fondvärdet borde nu vara 11.000 (10.000 x 1.10). Nordea vill sedan ha betalt för ett bra jobb, och tar ut 1,95% i förvaltningsavgift, och det är inte en avgift på ökningen utan på hela beloppet, och alltså 214,50. Kvar har du 10.775,50. Du måste bara göra en liten justering för inflation, och ta bort 2% av värdet, eller 215,50. Den justeringen sker dock bara på papper, du har ju fortfarande dina 10.775,50 kvar, bara att de nu har 10.560 kronors köpkraft. Ser man det så så är uppgången alltså bara 5,6%, fortfarande bättre än ett räntekonto (när man räknar in inflationen), men betydligt sämre än många andra alternativ.
Och glöm inte bort de år som marknaden faller. 2008 var ett sådant, och trots att fonderna tappade miljarder i värde så tog fondförvaltarna lika mycket betalt som alltid.
Jäklar vad långt det blev. Värsta fondhatet. Jag hade tänkt skriva mer om fonder och varför det är en av de sämre investeringsformerna som finns, men jag sparar nog det till ett framtida inlägg. Håll utkik!
//J