Om definitionen av en investering

Man kan kanske tycka, vid en första anblick, att olika investeringsformer skiljer sig åt väldigt mycket. Vad har en fastighetskalkyl med tillhörande vakansanalys gemensamt med ett köp av en silvertacka? Hur skulle en aktie i ett oljebolag kunna jämföras med en teakplantage i Panama? Vad har Warren Buffett gemensamt med potatisbonden? Mer än man tror.

Som någon kanske minns håller jag på med ett relativt ambitiöst projekt där jag bygger ett nätverk av informationssiter som rör just investeringar. En av (bi)effekterna med att sitta och söka upp, sålla och sammanfatta information om olika investeringsformer hela dagarna, är just att man inser hur pass lika de är. Att investera, till skillnad från att göra affärer, handlar alltid om att på medellång till lång sikt få en tillgång att på bästa sätt öka i värde.

Att köpa, renovera och sälja hus är att göra affärer. Att köpa en silvertacka billigt på eBay och sälja den dyrt på Tradera är att göra affärer. Att borra upp olja som man säljer till ett raffinaderi är affärer. Lyckade affärer kräver att det någonstans mellan inköp och försäljning skapas ett mervärde som överstiger eller åtminstone motsvarar arbetet man lagt ner på att skapa det. Lyckade investeringar kräver långt mindre. Missförstå mig inte. Jag älskar att göra lyckade affärer. Men jag älskar en lyckad investering precis lika mycket.

För mig handlar lyckade investeringar om en sak: kassaflöde. En tillgång, som Kiyosaki säger, är något som gör plånboken tjockare. När jag investerar vill jag få tillgång till ett jämnt och stabil kassaflöde. Om det jag äger inte genererar några pengar under tiden jag äger det, är det i mina ögon ingen tillgång. Om ett aktieköp helt enkelt handlar om att köpa lågt och sälja högt är det affärer man ägnar sig åt. Inget fel i det, men det ska inte förväxlas med investeringar.

Det finns (såklart) ett undantag till min regel, och det kallar jag metamorfa tillgångar. Det är tillgångar som förvisso inte genererar avkastning under tiden jag äger dem, men vars mål och syfte är att de ska utvecklas till något mer, något mångdubbelt lönsamt. Ett exempel är små, onoterade start-upföretag, ett annat är grödor som från ett enda litet frö kan ge enorm avkastning när de väl skördas. Men de metamorfa tillgångarna är också mitt enda undantag.

Men jag skrev om investeringars inbördes likheter, det var ju trots allt temat för hela inlägget. Jag ska ge ett exempel.

Hyreshus i Tensta

De flesta förstår hur en fastighetsinvestering fungerar. Man investerar i en byggnad, får regelbunden inkomst från hyresgästerna så länge man äger den, och med lite tur och bra tajming kan man efter några eller många år sälja den för mer än man betalade för den. Enkelt ju. Och det bästa är att utdelningsinvestering fungerar precis likadant.

• Du vill förmodligen investera i en fastighet i ett bra läge: hellre en lokal i Solna än en i norra Bräkne-Hoby. Detta eftersom du ser större framtida potential för fastigheter i Solna än i Bräkne-Hoby. Precis på samma sätt vill du äga aktier i attraktiva branscher som du vet har framtiden för sig. Den som gör sin hemläxa minimerar risken att ta in ett nytt Facit eller Framfab i portföljen.
• Sedan vill du förmodligen hellre hyra ut din fastighet till ett ungt jobbande par som betalar hyrorna i tid, än Kjell Kriminell som lovar betalning kontant nästa vecka men dyker upp med en bilstereo och två limpor cigg om ett halvår, que no? Det unga jobbande paret kan man se som stabila och trygga utdelningsaktier. Kjell Kriminell är i det här fallet en (kanske något extrem) liknelse för alla företag som man köpt i syfte att sälja vidare med vinst. Man vet helt enkelt inte när hyran kommer, eller hur mycket man då får in. Att fylla sin portfölj med utdelningsaktier är alltså som att fylla sitt hyreshus med bra och skötsamma hyresgäster.
• Fördelen med att hyra ut en fastighet, jämfört med att köpa-renovera-sälja, är att ditt beroende av marknaden minskar. Du vet att du har gjort ett bra köp och dina kalkyler bevisar det. Oavsett om din fastighet efter ett år värderas till 70% eller 190% av inköpspriset, vet du att du har ett stabilt och relativt förutsägbart kassaflöde i form av hyresintäkter. Varför ska du då sälja? På samma sätt vet utdelningsinvesteraren att denne gjort en bra affär och de regelbundna utdelningarna gör att h*n kan luta sig tillbaka. Krascher blir oberoende av bransch köplägen för investeraren medan ”traders” och ”flippers” får det hett om öronen.

Som ni kan se är likheterna ganska stora. Naturligtvis finns det skillnader också: den som äger utdelningsaktier behöver inte stå en söndagsmorgon och plocka fimpar ur en nerspydd rabatt, och den som äger en fastighet har en mycket starkt och reellt inflationsskydd. Men i slutändan handlar det om att skapa värde på bästa möjliga sätt, och den grundbulten är vad som binder samman vår potatisbonde med herr Buffett.

//J