Fick ett mail idag med goda nyheter. Som jag skrev förra veckan så hade Strålsäkerhetsmyndigheten ett och annat att säga till om när det gällde vår utrustning. Efter ett krismöte skickades ett mail till Thailand med ämnesraden ”Well, this is urgent!!!” (det var inte jag som skrev det. Då hade ett utropstecken räckt.)
Svaret kom som ett brev på posten. Klantarna hade råkat skriva 50 mW istället för 5 mW på hemsidan. Ett misstag som potentiellt hade kunnat kosta oss tiotusentals kronor. Där ser man vad en nolla kan betyda. Nu väntar vi bara på lite bekräftande dokumentation så ska problemet vara ur världen.
Peter McArthur sa att varje framgångsrikt företag kräver tre personer – en drömmare, en affärsman och en skitstövel. Jag är inte helt säker på vem jag är, men min vän R är definitivt drömmaren. När jag var som argast över hela den här grejen var det han som sa att det kommer ordna sig, och han utformade till och med en plan för hur vi skulle kunna använda tillståndet som usp i framtida affärer.
Så har det alltid varit, ända sedan vi lärde känna varandra i sjätte klass. Jag är den som kan bli knäckt när något går dåligt, men å andra sidan har jag en förmåga att känna igen dåliga idéer och stoppa dem innan vi ger oss in i något vi inte kan ta oss ur. Jag antar att jag är affärsmannen. R kommer hela tiden med fullständigt galna och ibland usla idéer som han lova kommer göra oss rika och berömda, men när skiten träffar fläkten så är han den som orkar kämpa vidare och släpa med mig genom leran.
Jag är brandfilten, en ibland tråkig men ofta användbar säkerhet. R är pyromanen, som tänder fler eldar än nödvändigt men alltid håller brasan vid liv. Och när det krävs så kan vi vara skitstövlar båda två. Så nu kör vi.
//J