Murphys lag

Har fått upp alla grejor från Skåne nu. Här hemma ser det ut som efter en DJ Slagfält-spelning, och flickvännen har förståeligt nog ett och annat att säga om det. Nu är inte jag den som kuvas av lite klagomål om skit i hörnen, men sex flyttkartonger tar ändå upp en del plats.

Sagt och snart gjort, men innan jag tar ner allt till källaren så vill jag ju testa att sakerna fungerar som de ska. Igår hade därför jag och lilleman en utdragen Close Quarter Combat här i lägenheten där vi gömde oss bakom bord och under sängar, och byggde fort av tidigare nämnda flyttkartonger.

Men när freden var mäklad, och det är egentligen det här som är poängen med inlägget, var det dags att ladda alla batterier igen. Lat som man är sköt jag upp det till idag. Händig som man är så tog jag sladden från PS2an och tryckte in i laddaren, eftersom den kinesiska sladden inte passade i uttaget hur hårt jag än tryckte. Döm om min förvåning så hände – ingenting.

Laddsladden är nämligen utrustad men en liten propp i miniformat, och den gick konsekvent varje gång jag kopplade in batteriet. Jävla skitladdare, tänkte jag, och tog upp en annan (av tio) ur sin förpackning. Jag kopplade in batteriet i den istället, och döm om min ilska så hände – ingenting.

Jag tänkte att det måste ha nåt med att sladden var ojordad eller så att göra, så jag släpade min chipsförstärkta ändalykt till OnOff bara för att utröna att de inte har adapters som kan koppla från svensk till kinesisk el.

Så jag kom hem, blev förbannad, och tänkte att jaha man kanske borde läsa instruktionerna ändå. Och nu vet jag vad ni tänker, instruktionerna läser man väl först, tänker ni. Men det gör man inte alls. Först kopplar man ihop allt och sen försöker man igen och i allra sista hand läser man instruktionerna. Det är som att fråga efter vägen – om inte Columbus behövde så behöver inte jag.

Hursom, och nu kommer den rafflande upplösningen på det här mardrömslånga och stundvis irrelevanta inlägget, så stod det lite om omvänd polaritet och hur den kan spränga propparna. Och tro fan för att de första två laddarna jag packat upp har kopplingsfel i sockerbitarna båda två! Den tredje såg mer normal ut och nu ligger det första batteriet på laddning.

Det här kanske var ett ganska långt inlägg för att motivera åsikten att mina leverantörer är klåpare, men dels har jag aldrig kunnat vara koncis, dels ska ni bara vara glada, tacksamma och kanske i viss mån oroade över att jag ens skriver något, skrivkramp som jag har.

//J

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.