Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson skriver idag i en debattartikel i DN om kärnkraftens framtid i Sverige. Inlägget har förstås sin grund i att riksdagen förväntas säga ja till en slopning av det förbud mot nya kärnkraftsreaktorer som svenska folket röstade igenom 1980.
Wetterstrand och Eriksson har förvisso en poäng i att kärnkraft inte är en lämplig framtida energikälla, detta eftersom uran inte är särskilt förnyelsebart och därmed kommer att ta slut. Att bygga ett samhälle på en energiform som kommer att ta slut kan tyckas dumt eftersom samhället naturligtvis riskerar att drabbas av energibrist. Nu är vi människor inte bättre än att vi byggt våra samhällen på två energiformer som kommer att ta slut – fossila bränslen och kärnkraft. Allt medan vår energikonsumtion fortsätter att öka.
Att kärnkraft inte är ett hållbart alternativ i längden ter sig ganska självklart när man inser att vi hela tiden använder mer av något som finns i begränsad omfattning. Wetterstrand och Eriksson har dessutom en god poäng i att ingen direkt vet hur kostnadsbilden kommer att se ut om vi börjar bygga ett nytt kärnkraftverk. Det är bara att blicka österut mot Finland där bygget av en tredje reaktor vid Olkiluoto redan har kostat dubbelt så mycket som planerat.
Sedan fyller miljöpartisterna ut sin artikel med politik till höger och vänster. Siffror och statistik blandas ihop och säkerhetsriskerna med kärnkraft får en framträdande roll trots att kärnkraft ju inte är särskilt farligt. Men det politiska kan vi bortse ifrån, för det är ändå bara politik.
I sak håller jag med miljöpartiet om att kärnkraft är en potentiellt mycket dyr väg att gå, en väg som garanterad leder till en återvändsgränd. Men verkligheten ser lite annorlunda ut än Wetterstrand och Eriksson vill beskriva den. Javisst – det är mycket möjligt att vindkraften har byggts ut 70 gånger mer än kärnkraften de senaste åren, men dels kan man smälla upp ett vindkraftverk på några månader medan ett kärnkraftverk kan ta upptill 20 år att bygga, dels spelar det ingen roll hur många vindsnurror vi sätter upp eftersom de ändå inte täcker dagens energibehov.
Så är det. Vi skulle kunna täcka Sverige och svenska vatten med vindkraftverk, vågkraftverk och solpaneler, de skulle med dagens verkningsgrader inte kunna täcka vårt energibehov. Vi har dock tur som har en utbyggd och omfattande vattenkraft, något vi är ganska ensamma om i världen. Andra länder har inte sån tur, och kommer att stå inför betydligt större nedskärningar i sin energikonsumtion när de ändliga resurser vi förlitar oss på tar slut.
För så är det faktiskt. Det spelar ingen roll hur många snurror vi slänger upp. Vi har gjort oss så hopplöst beroende av kärnkraft och framförallt olja och kol att den dagen de börjar sina kommer vi inte att ha något annat val än att sänka vår energikonsumtion i takt med utbudet. Är detta ett skäl till att skita i att bygga om mot förnyelsebar energi? Nej, det är ett enormt starkt skäl till att bygga så snabbt och mycket vi bara kan. Ju bättre förberedda och omställda vi är när vi når peak oil, peak coal och peak uranium desto bättre förstås. Men vi kommer att behöva sänka vår konsumtion också, oavsett om vi får en röd eller blå regering i höst.
Nej, kärnkraft är inte framtiden. Men jag har inget emot att vi använder oss av den för att bromsa fallet som kommer när vi når peak oil och peak coal. Och om den ska kunna bromsa fallet behöver den stå redo när det sker. Därför är det rätt att bygga ut kärnkraften nu och inte om tjugo år.
//J
4 svar på ”(mp) vill bygga bort vår bästa energibuffert”