Jag vet att jag är några dagar sent ute, och egentligen tänkte jag inte skriva något om det. Men det är med en bitterljuv känsla jag nu skriver att företaget Loanland stänger portarna för gott. Bitter eftersom jag i grund och botten tycker att affärsidén var bra och värd att lyckas. Ljuv då jag är långt ifrån den enda som blivit blåst på pengar som ett resultat av en ofärdig och ihopslarvad affärsmodell som tyvärr var en öppen dörr för bedragare och människor utan avsikt att betala tillbaka.
Jag har tidigare skrivit om Loanland, och det inlägget har faktiskt länge legat på tredje plats vid en googling. Nu är det nedknuffat till plats fem, men som ni kan se har det faktiskt dragit en hel del trafik under de 2,5 månader det legat uppe.
Min förhoppning är att åtminstone en del av de 106 personer som har googlat ”loanland” och hittat hit, har avskräckts och därmed kunnat undvika att gå på en nit.
Varför lägga ner?
Det uppenbara och uttalade skälet till att storägarna Kaplan och Aggregate (Peter Settman har lämnat styrelsen men är fortfarande minoritetsägare) tvingats stänga igen är att man helt enkelt inte har nått en kritisk massa. Bara 20 000 personer har anslutit sig till Loanland, och det hade behövts ungefär tio gånger så många för att nå lönsamhet.
Återkommande kunder
Men att enbart peka på att målen inte blivit uppnådda räcker inte alltid. En titt på bolagets bokslut visar att man nådde högre omsättning under 2008 än under 2009. Sjunkande omsättning under tredje verksamhetsåret är onekligen inget trevligt omen, och ett starkt tecken på att man gör något fel.
Efter tre år bör nämligen en rätt stor andel kunder (enligt mig +30% beroende på bransch och produkt förstås) vara återkommande eftersom kostnaden för att attrahera dessa är oändligt mycket lägre än för nya kunder. Uppenbarligen har Loanland misslyckats med att behålla sina kunder, och jag kan bara anta att det är av samma skäl som de misslyckades med att behålla mig: folk får inte tillbaka sina pengar.
Hantering av varumärket
Här tycker jag att man har begått en generaltabbe. Googla loanland så kommer ni se att det utöver bolagets egna hemsida, samt några nytillkomna nyheter, i princip uteslutande står negativa saker. Direkt under inläggen ifrån den här bloggen och min gamla finner man följande:
Kolla speciellt på den föreslagna sökningen, som även kommer upp som förslag i sökrutan!
Eftersom företaget bara finns på internet så är det på internet man bör göra sina marknadsföringssatsningar. Då är det fullständigt oförlåtligt att ha sökresultat som ser ut såhär, bryr man sig så lite om sitt varumärke så förtjänar man inte heller några framgångar. För det är inte så att detta kan ha skett av okunskap. Hade det skett av okunnighet eller okunskap hade det nämligen varit en annan sak, och då hade jag inte varit så hård i min kritik. Men den här ledningen är vanligtvis mycket kompetent och man får anta att personer som ligger bakom Tradera borde ha en viss koll på e-marknadsföring.
Enligt Googles (förvisso lite svajiga) Keyword Tool görs det i snitt 1600 sökningar på Loanland per månad, eller 19200 per år. Lägg därtill alla som kommer ifrån någon av de över 15 000 inlänkarna eller besöker sidan direkt efter att ha hört en radioreklam, så har man en ganska bra och intresserad bas att bearbeta.
Men antal sökningar eller besökare spelar ingen roll, för så fort man gör en sökning på företaget, och det gör man, blir man skrämd. Ett tydligt exempel på hur ilskna kunder kapar ett varumärke, och i det här fallet lät man det gå så långt att det fällde företaget. I många fall kan dessa negativa sökresultat vändas till något positivt bara genom att företaget bemöter kritiken på bloggen eller forumet där den uppstått. För man en förstående och förklarande dialog kan man komma mycket långt! Men Loanland har alltså inte orkat göra ens det.
Och bryr man sig så lite om sitt varumärke, förtjänar man att gå under. Eller hur?
Läs mer om varumärkeskapning på Disruptive, hos Magnus Bråth och Nikke Lindqvist.
//J
En fin artikel Jonas.
Det jag tycker det visar är att man kanske aldrig brydde sig så mkt om slutanvändaren, bara om distributionen, att mer markandsföring skulle lösa det.
Men jag vet inte, dock känns det verkligen inte friskt med en sådan träffbild. Faktum är att deras träffbild är värre än tradedoublers och det säger inte lite!
Du får gärna lägga upp denna i disruptives facebook grupp, som tips, så skall vi se om vi inte kan sprida den lite!
Tack så mycket Christian. Nej jag kan inte påstå att företaget månade om sina användare, själv åkte jag på en blåsning för 1,5 år sedan och viljan att lösa ärendet har varit noll. För en verksamhet som denna är det förstås vansinne att bry sig så lite om användarna och vad de tycker om företaget. Det här är ett klart och tydligt bevis på att det slår tillbaka.
Lägger upp en länk!
Som sagt: bra affärsidè, dåligt utförd.
Mycket intressant att läsa om och man förvånas att de låtit folk utnyttja tjänsten till att blåsa andra. Det måste ju vara den absolut viktigaste nöten att knäcka och med så mycket kapital i ryggen (som jag antar att de måste haft) borde de väl haft tid och resurs till att lösa det. Bra skrivet!
Ett litet miss var att de lanserade den i slutet av en het lånemarknad och hamnade mitt i en finanskris. Dock tror jag att de hade misslyckats i alla fall eftersom de uppenbarligen inte kunnat kommunicera med dig som kund och löst problemet.
Grundiden är nog fungerande. Jag lånar ju själv ut pengar via mikrolån så kan ju inte säga något om det, men deras hanterande av affärsiden har inte varit den bästa. Att fronta med en kändis är aldrig seriöst heller enligt min erfarenhet. Se bara på Metromark som har Schyffert som galjonsfigur.
Websimon: Tack, ja en del fundamentala fel i affärsmodellen tyvärr.
Fredrik: Mjo tajmingen var kanske inte den bästa, men som du säger så spelar det nog ingen större roll när ett företag kommer till marknaden, om det inte bryr sig om sina kunder.
aktiespartacus: Visst fungerar det, KIVA är ett bra exempel på det. Fast jag vet inte om de hade med Settman enbart för ”kändisfaktor”, han är vad jag förstår en av de mest framgångsrika affärsmännen inom media de senaste fem åren.
Man skiter väl i marknadsföringen, bara de är seriösa!
Då funkar mun mot mun metoden.
Men att rigga upp några sidor bara för att tjäna stålar på andras pengar utan att bidra med något eget, är helt klart deras mål!
– Ät skit! -Goddagspiltar!!