Herregud. Det är inte konstigt att rekordmånga studerar nu för tiden när högskoleutbildningarna har blivit eroderade av Kalle Anka-kurser som gör att vem som helst kan ta en filosofie examen i vad som helst. Om nån frågar mig, vilken någon nästan aldrig gör, så skulle jag säga att det har blivit så lätt att ta en examen att meritvärdet i den försvinner mer och mer. En kompis till mig sökte ett jobb som bovärd och föll på målsnöret tack vare att den andra slutkandidaten hade en högskoleexamen. Bovärd.
När min pappa gick ut gymnasiet i mitten av 70-talet var han en av få. De flesta han kände gick direkt från skolbänken till något av de stora industriföretag som fanns i kommunen. Att vara akademiker var något som var få förunnat.
2008 hade 43% av befolkningen över 25 gått gymnasiet, 31% hade läst vidare. Värt att notera är att andelen som läser längre utbildningar är högre ju yngre kategorier man kollar. Vi studerar längre, och blir allt äldre den dagen vi kommer ut i arbetslivet. Kopplat med ökade pensionsavgångar innebär det att en allt mindre del av svenskarna måste försörja en allt större del barn, gamla och studenter.
En snabb koppling till det här inlägget om energi bara. När oljan, som ger oss 50 arbetsdygn för 65 kronor, tar slut och vi kommer att få jobba hårdare och hårdare för att få ut mindre och mindre energi (marginalkostnader ni vet), hur många tror att vi fortfarande kommer att kunna ha arbeten som tex ”Lean Production Navigators” eller ”Product Manager inom eSourcing och Contract Management”? Vem ska betala deras löner när människan måste jobba allt hårdare för att ens få samhället att gå runt? Och när fysiskt arbete värderas högre eftersom det skapar mer reella värden, vad är då en master i strategiskt IT-management värd?
Jag vet att jag kastar rätt stora stenar mot mitt glashus/korthus/luftslott eftersom jag själv studerar. Utbildning behövs absolut, och för att Sverige ska kunna konkurrera internationellt behöver vi kunskap. Inte är det våra låga löner som kommer att locka hit företag iaf.
Men jag tycker ändå att den svenska utbildningen är devalverad. Självklart ska alla som vill få studera, det har jag absolut inget emot. Men när jag bläddrar runt bland olika högskolor och universitet och ser vilka meningslösa skitkurser de erbjuder blir jag lite ledsen i ögat. Det är så jäkla uppenbart att man håller enkla och oviktiga kurser för att locka till sig studenter som annars inte hade orkat/klarat av att plugga.
För konkurrensen om eleverna är stenhård. Det märkte jag när jag stod och försökte ragga gymnasieelever på SACO-mässan i Älvsjö. Fler elever ger mer pengar, och eftersom högskolorna fungerar i en värld av konstant tillväxt måste de hela tiden få in mer kulor. Det kan man ju i sig tycka är ett systemfel, men det är så det fungerar och det är inte mycket att göra åt.
Nej, men lite jäla kvalitetssäkring hade kanske inte skadat, är min slutsats efter det här onödigt långa och på sina platser rätt förvirrade inlägget. Och det är allt jag har att säga om den saken.
//J
Tillägg: Det blev 15 hp e-handel. Verkar schysst.
Ett svar på ”Lite om utbildning”