Lissabonfördraget

Många är det som har förkastat och spottat på Lissabonfördraget de senaste veckorna. Tjeckerna har väl varit minst sagt arga, och irländarna har väl kanske inte gått med helt frivilligt. Eu’s taktik när det gäller folkomröstningar är ju som bekant att acceptera ett JA, men i de fall man får ett NEJ fortsätta hålla folkomröstningar till man får det svar man vill.

En redigt arg svensk har ju varit Cornucopia? som sett Stasi i varje buske och under varje sten. Han får också uppbackning av många andra, men jag undrar hur många som verkligen har tagit sig tiden att läsa fördraget och de tolkningar av det som finns. Precis som många i bloggosfären blev rejält upprörda (åt det ena eller andra hållet) när Donald Boström skrev sin artikel i Aftonbladet, känns det som att bloggar ibland låter människor skrika otroligt högt med förhållandevis lite kött på benen.

Jag tycker att det är helt rätt att bloggar ska kunna skapa opinion, de är ett fantastiskt verktyg för gemene man att göra sin röst hörd. Men med den möjligheten borde det också komma ett ansvar. Ett ansvar för att verkligen sätta sig in i det man skriver om, och inte bara uttrycka halvdant underbyggda åsikter. För folk lyssnar, det gör dom.

Hursom, Hamburgskan, en av favoritbloggarna har skrivit bra, underbyggt och ändå rätt neutralt om Lissabonfördraget. Läs hela inlägget här. Även om jag inte tänker sola i hennes glans så kan jag med vissa belägg säga att inlägget är ett resultat av en rätt lång diskussion vi hade om fördraget och vad som egentligen stod däri.

Jag tänker inte slösa er tid genom att upprepa de i min mening pricksäkra beskrivningar som finns i hennes inlägg, men jag tänkte ändå utveckla min syn på saken lite. Liksom hon tycker jag till exempel att begreppet ”social marknadsekonomi” låter spännande, men där hon är positiv är jag mer osäker.

Social marknadsekonomi tolkar jag som ett försök att beskriva att EU vill att kompetensen (arbetskraften) ska flyta fritt, och röra sig dit (till de länder) den behövs, dvs fokus på och uppmuntran till fri rörlighet för arbetstagare. USA har en lång tradition av att folk flyttar dit jobben finns, så varför skulle det inte kunna fungera i Europa? Jag är dock lite tveksam eftersom det traditionellt flyttas väldigt lite inom Europa, undantaget då folkströmmen från gamla öststater till väststater. Inte för att jag har något emot det, men just för tillfället tycker jag att social marknadsekonomi klingar lite ihåligt, när mängden människor som rör sig mellan väst och väst eller från väst till öst är försvinnande liten.

Tanken är god, men jag kan tycka att det egentligen bara handlar om att sätta ord på en politik med öppna gränser som har funnits ganska länge nu, men kanske inte har lett till de resultat man har önskat. Keynes sa ju att marknadsekonomi handlar om utjämning, och tror man honom så kommer en applicering av helt fri social och ekonomisk marknadsekonomi leda till att de ”fattiga” (öst- och sydöst-)länderna får det bättre (utjämnas uppåt) medan de ”rika” (väst- och nord-)länderna får det sämre (utjämnas nedåt). Det kan jag tycka att man på vissa plan ser redan nu, med företag som flyttar dit arbetskraften är billig och folk från gamla u-länder som kommer till Sverige för att jobba. Än sålänge tycker jag inte att det fungerar optimalt, men vi får se vad framtiden utvisar.

Protektionism är definitivt inte en lösning, om det nu ens handlar om ett problem. Det är lätt att måla fan på väggen, men något jag definitivt håller med Hamburgskan om är det är svårt att verkligen tycka bu eller bä om fördraget i sig, innan man har sett vilka reella konsekvenser det får.

Nu är det dock skolarbete som står på tapeten, så mer om detta någon annan gång. Läs som sagt gärna det här, det här och såklart också det här för en bättre uppfattning om vad jag babblar om.

//J

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.