Jag är kapitalet

Jag har akademikerföräldrar. Jag är skilsmässobarn. Uppvuxen i Solna och i Upplands Väsby.

Mitt första jobb (säljare) betalade så dåligt att jag plankade på tåget och levde på mjölk, ris och

nudlar varje dag i ett år. Jag har 160 hp men ingen examen. Jag har en studieskuld på 115,000.

Jag har misslyckats med fyra företag. Ett av dem kostade mig 200,000. Jag startade ett femte.

Jag jobbar minst 50, oftast 60, timmar per vecka. Min hopsamlade pension är 127,000.

Jag är 26 år gammal. 2011 tjänade jag motsvarande en månadslön på 13,000 före skatt. Människor

som söker jobb här kräver det dubbla  med 180 hp och tre månaders arbetslivserfarenhet i ryggen.

Jag sysselsätter två personer till förutom mig. De tjänar bättre än jag, har bättre villkor och

större trygghet. Blir nog ytterligare två snart. Jag kämpar på. Undrar nyfiket varför arbetarklassen

numera kallar sig arbetarklass, när deras främsta mål ofta verkar vara att arbeta så lite som möjligt.

Får höra att frågan är provocerande och fånig. Att jag hatar arbetare.

Jag vill ha frihet under ansvar. Jag kräver ingen hjälp. Jag skyller inte på någon. Jag formar mitt öde.

Jag hatar inte arbetare. Det vore självhat. Trots det verkar jag per definition tillhöra den onda sidan.

För jag är ju kapitalet.

 

//J

65 reaktioner till “Jag är kapitalet”

  1. Kan inte mer än hålla med dig! Bra text och spot on i vanlig ordning! :)

  2. Jag tycker frågan är provocerande, varför utgår du från att arbetarklassens (om det nu existerar en sådan) mål skulle vara att arbeta så lite som möjligt?

    Du är ju både arbetare och alla innehar ju som lägst kapitalet av sin egen arbetskraft. Att du sen innehar ekonomiskt och arbetskraftskapital i form av ditt företag tar ju inte bort din roll som arbetare.

    Det handlar ju inte om du kräver hjälp eller skyller på någon, det handlar om vad du har rätt till som tack för att du arbetar och ger tillbaka till arbetsgivaren och staten.

  3. Frågan är fånig därför att klass inte handlar om hur mycket man arbetar utan om ens förutsättningar. Att småföretagande ofta tillhör ett nytt prekariat ändrar inte på den saken.

    För övrigt krävs ägande av produktionsmedel och inte en egen firma för att man ska klassas som del av kapitalet. Du behöver inte definiera din klassbakgrund men den hur som helst är inte alltid relevant för hur du som individ har det.

  4. Tack allihopa för vänliga kommentarer! Alexander och Gustav förtjänar en replik.

    Alexander: Tja, det mest kända arbetarpartiet ((v)) vill ju införa 6 timmars arbetsdag, och överlag är mitt intryck att vänstern är den grupp som varit snabbast och mest högljudd med att såga Reinfeldts uttalande (som inte ens är ett förslag). Att jag är både arbetare och kapital är ju lite det som inlägget går ut på, men vi ser mycket olika på saker. Du tycker att det handlar om vad man har rätt till, jag tycker att det också bör handla om vad man har för skyldigheter.

    Gustav: Så jag behöver inte definiera min klassbakgrund , men ändå handlar klass inte om arbete utan förutsättningar? Bakgrund är väl en rätt stor del av förutsättningarna? Jag är absolut ingen del av ett prekariat, jag är entreprenör och det är 100 % självvalt. Jag äger för övrigt exv våra datorer, dvs produktionsmedel, så min klassificering står nog ändå i mina ögon. Varför var frågan fånig nu igen?

  5. Lite cyniskt att påstå att arbetarklassen vill arbeta så lite som möjligt. Att du enbart plockar ut 13000:- skatt gör dig inte till kapitalist tvärt om. Jag vet inte om din låga inkomst beror på att företaget inte går bättre, eller om du sparar dina slantar i företaget.

    Kapitalist i mina ögon gör miljon visnter varje år och försöker leva utan att betala en slant i skatt. Det är därför jag har åsikten att Arbetaren förder kapitalisten.

    Det är trist att läsa att du drivit så många företag som gått om kull. Det kan ju beror på flera saker, Att du inte är företagsam eller att du startat dom vid fel tidpunkt.

    Din fråga gör dig dock inte till en hatare av arbetar klassen. Den visar bara på att du gör en generell och cynisk värdering av folk som sliter för brödfödan.

    Jag äger inget företag, Jag har jobbat både i Sverige och utomlands, Jag valde att arbeta mellan 16 – 18 timmar om dagen (Inte i Sverige).

    Jag blev arbetslös, Fick gå på soc och får nu inte starta det företag som jag ville eftersom jag jag inte får skaffa en F- eller FA-skattsedel då det skulle innebära att jag inte har rätt till Socialbidrag. Min fråga till dig, Är jag kapitalist för att jag ville och hade en dröm att starta ett företag?

    Du är alltså ingen kapitalist, Du är en småföretagare med väldigt små inkomster som, vad jag förstått inbringas genom något du trivs med.

  6. Mikael: Du har nog fått det här med kapitalism om bakfoten. Bolagsform och storlek på bolaget är helt irrelevant.

    Med ditt resonemang så skulle alltså det kapitalistiska bolaget Saab inte räknas, då det är en gigantisk förlustmaskin?

    Tråkigt att du inte får skaffa F- eller FA skatt, men det beror väl knappast på ideologierna kring markandsekonomi och kapitalism, snarare dess motsatser som historiskt sett försökt göra det så svårt som möjligt att driva företag i Sverige.

  7. kommentar till Mikael Karlsson –
    De flesta entreprenörer misslyckas med väldigt många företag/projekt innan de lyckas. Det är väldigt svårt att pricka in en produkt, tjänst eller företeelse som kommer att innebära framgång + att det finns så många omvärldsfaktorer som inte går att kontrollera och som kan påverka möjligheten till framgång.

  8. Sjukt bra skrivet! Du prickar på pricken in hur jag ofta känt det själv. Är nu inne på mitt fjärde företag (och bränt ca 300k på ett tidigare). Känner igen det du beskriver om anställda som vill ha höga löner.

    Tack för mycket bra läsning!

  9. Kan bara instämma med övrig majoritet väl rutet (skrivet)! Men en fråga du eventuellt berör svaret på lite ytligt är ”varför gör du det?”. Om ditt mål är att skapa ett företag du på ett eller annat sätt kan göra dig ekonomiskt oberoende genom då skulle jag kalla dig ”äkta kapitalist” om det å andra sidan handlar om frihet att få göra vad du älskar, styra ditt öde och skapa något att vara stolt över så är epitetet snarare ”hobbykapitalist”. Oavsett så har du minst en anledning och hos dig, som hos alla andra levande varelser i världen (inkl. mig själv), så är den troligen inte allt igenom altruistisk.

  10. Förstår inte riktigt din poäng med inlägget.

    – Att du anses vara ”ond” för att du driver ett företag?

    – Eller att du anses vara ond TROTS att du driver ett företag med begränsad framgång?

    – Eller att arbetare är lata?

    – Eller att det är synd om dig som har anställda som vill ha en anständig lön (får väl nämna att det är avtalsenlig lön jag talar om) och att det är orättvist eftersom du inte kan ta ut samma lön? Om du erbjuder dom delägarskap, dvs vinstdelning, så löser du nog det problemet.

    Lite förvirrad får jag nog tillstå.

  11. Tror att tidigare kommentarer räcker som svar till dig Mikael. Jag säger samma som till Peter/Alex här ovan: jag tycker inte att min framgång är begränsad, eller att jag är misslyckad på något sätt. Tvärtom är jag otroligt stolt över var jag är idag och dina råd, Mikael, tänker jag ta med ungefär en säck salt.

    Poängen med mitt inlägg, Peter, är inte att det är synd om mig eller att jag känner mig lågavlönad jämfört med mina anställda. Poängen är nog snarare att jag undrar just det jag undrar – vad arbetarrörelsen egentligen kämpar för. Visst har vi alla olika förutsättningar, men som du kan se så är jag inte uppväxt i innerstan med rika föräldrar och en utstakad bana. Jag som företagare ses dock ofta som en del av nån slags etablissemang, ”kapitalet” om man så vill, trots att storföretag har lika lite empati för mig som för någon annan.

    Poängen med inlägget är att jag vill visa att jag har fog att ställa den frågan, och en grund att stå på som inte utgörs av pappas fonder. Poängen är att jag jobbar hårdare och mer, till samma eller mindre lön, än de flesta arbetare samtidigt som jag anses vara en del av ”de där” (borgarna/kapitalet/de blå/Reinfeldts gäng – take your pick). Poängen är att besvara kritik jag får när jag ifrågasätter varför det är så, och vad man som arbetare (eller företagare, eller pamp) egentligen förtjänar i utbyte mot sin tid. Poängen är ett litet försvarstal – för trots att jag jobbar hårdare än någon anställd jag känner, så är de alltid de första att kasta skit, och alltid de första att direkt och principfast sätta sig på tvären när någon (igår Reinfeldt) tycker att vi kan mer som arbetsstyrka och samhälle.

  12. Riktigt jävla bra. Själv trött på att bli betraktad som en samhällsparasit bara för att jag driver eget. ”Du kan väl dra det på firman hö hö…” Jag knegar och sliter för en lön se de flesta inte ens skulle gå upp ur sängen för. Vem är det eg. som är arbetare och vem är parasit?

  13. Kan det vara så att ”de där/anställda” är före med att kasta skit för att de jobbar varje dag med att uppfylla någon annans dröm?
    Medan ”vi” är så uppfyllda av att uppfylla vår egen?…

  14. Peter – Det är ungefär NU som du ska inse att inlägget inte alls var till dig, utan till alla oss som känner igen oss i precis ALLT det Jonas skriver. Skippa försöken med att ”få ordning på förvirringen” alltså, och gå vidare till ett annat blogginlägg!

    Allt gott!
    /Magnus

  15. Det här är ju löjligt, att dra alla till vänster på skalan under en kam och generalisera att de hatar småföretagare. Det stämmer helt enkelt inte. Småföretagare och företag i allmänhet är en väsentlig och viktig del av samhället och bidrar mer än någon annan. Jag kan inte förstå de som skulle kalla dig för parasit Grenfeldt. Men som vissa tidigare nämnt så handlar det ju inte om lön, relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare är givetvis lika. Skyldigheter och rättigheter är lika viktiga, allt som oftast så är det dock arbetstagaren som blir den lidande i många situationer och företag är oftast inte kopplade direkt till någon personliga ekonomi på samma sätt som arbetstagaren är. Därför behöver arbetstagaren ett större skydd och stöd än arbetsgivaren enligt mig.

    Klart det handlar om skyldigheter, vi har en skyldighet att lyda lagar och regler som vi som stat satt upp, att betala skatt och bete sig som folk. Min upplevelse är att företag som entitet inte tar det ansvar de borde ta eller agerar för sina kunders välbefinnande i alla fall. Synen på företag som den ”onda sidan” är inte särskilt svår att förstå då de gång på gång på gång uppvisar otrolig brist på omdöme, medkänsla och empati. Inte så konstigt då de flesta företag drivs med syftet att ge vinst åt sina aktieägare och då får kunder och medarbetare stryka på foten.

  16. Din fråga är alltså: Vad kämpar arbetarrörelsen egentligen för?

    Samma sak som du skulle jag tro: Ett meningsfullt arbete (företag) som ger ett visst mått av trygghet/frihet.

    Att deras mål skulle vara att arbeta så lite som möjligt? Har svårt att tro det – att vuxna människor tror att man kan få något för inget.

    Sedan att politiska partier eller organisationer skulle vara någon sorts måttstock på vad människor egentligen har för värderingar, finner jag inte för troligt.

    Till yttermera visso finner jag den politiska modellen vi har i Sverige förlegad.

  17. Alexander: Var har jag skrivit att vänstern hatar småföretagare? Skrev bara att jag själv blivit beskylld för att hata arbetare när jag ställt frågan. Lagar, regler, skatt osv – visst, absolut. Men skyldigheten till arbetsgivaren då? Eller har man helt enkelt rätt till ett jobb oavsett? Får mail från personer som ”kanske kan tänka sig” att jobba hos mig ”om jag fixa x y och z till dem”. Och om mitt ftg går i putten kan jag garantera att mina anställda klarar sig bra mycket bättre än jag. Kan utveckla det om du vill men det blir en till lång kommentar om mina skyldigheter kontra rättigheter mot skatteverk, a-kassa, arbetsförmedling, försäkringskassa osv.

    Peter: Precis, och har man inte fått det då? Och om inte – vems ansvar är det? Jag tvingar ingen att arbeta med nåt man inte trivs med. Jag erbjuder jobb när jag kan till den som är mest lämplig. Det pratas mycket om att få ett bra jobb. Men vissa jobb kan man inte få, de måste förtjänas eller skapas också.

    Fick tips om den här artikeln. Bra skriven och ger kanske lite mer perspektiv. http://www.entreprenor.se/kronika/minska-gapet-mellan-entreprenor-och-anstalld_150031.html

  18. Blir du verkligen upprörd över någon som “’kanske kan tänka sig’” att jobba hos dig “’om du fixa x y och z till dem’”?

  19. Peter: Ja, för det är ett exempel på hur man sätter sina rättigheter framför sina skyldigheter. Ett sånt förhållande blir aldrig jämlikt eller bra. Vad svarar du på frågan om ansvar?

  20. Jag gav dig inget råd?!? Var fick du det i från. Vad du nu i ditt anförande skriver här i kommentarsfältet är din politiska inställning. Det finns många högt uppsatta VD, Direktörer och ”Kapitalister” som inte är borgare. Men jag förstod nu att det var åt det hållet du menade att du var en Kapitalist.

    Du får ta mina inlägg hur du vill. Det du visar med ditt svar är mer tydligt att du inte kan ta kritiken som riktas tillbaka till dig i en diskussion som du startat. Du kör ”Talk to the hand Biatch” -stuket till de som inte håller med. Då är du som du i ditt inlägg beskrev andra. Dubbelmoral kallas det.

    Långt inlägg för litet svar, Jag gav dig inga råd!

  21. Ok Mikael, du gav inga råd. Jag tar mer än gärna kritik, men när du förklarar för mig att jag inte är en kapitalist utan snarare en (mellan raderna eftersom jag i dina ögon har väldigt små inkomster och inte är företagsam då jag har bommade företag bakom mig) misslyckad småföretagare, så känner jag inte riktigt att det är värt att bemöta.

    Jag skriver inget om min politiska inställning, jag skriver om hur jag upplever att andra tror och tycker om mig som företagare.
    Du tycker att jag har en cynisk och generell värdering av folk som sliter för brödfödan. Ursäkta en vanlig dödlig – men vad f*n ser det ut som jag gör?

    Du får ursäkta, men hela din kommentar känns mest som en lång förolämpning, och jag tycker jag gav dig det svar du förtjänade. För att komma från någon som inte har drivit företag själv, så känns det som väldigt många stenar i glashuset. Om jag feltolkat allt så ber jag förstås om ursäkt, men då får du hemskt gärna utveckla dina resonemang.

  22. Svårt att ta någon som uttrycker sig på det sätt du beskriver, på allvar.

    Vad gäller ansvar är jag övertygad att större delen av befolkningen är överens om vems ansvar det är, så det känns lite fjompigt att svara på en så självklar fråga.

  23. Ok, du förstår inte poängen med inlägget, du tycker att diskussionen är fjompig. Vad gör du här, utöver att försöka få sista ordet?

  24. 1. När någon ansöker om arbete och börjar med att ställa krav på arbetsgivaren tyder det på begränsad uppfostran och/eller att de haft näsan för djupt i sin iPhone, där de följt någon bloggkändis vilda eskapader medan de hade sex med en disktrasa i en container på Östermalm och tror att meningen med livet är att vinna Idol alternativt fixa jobb som stylist på .

    2. På frågan om ansvar så är nog alla utom curling-barn överens att det är individens ansvar. Därav en ”fjompig” fråga.

    Var det något annat jag kunde stå till tjänst med?

    Om du inte förstår är det bara att fråga, precis som jag gjorde. Eller är det suspekt i sarkasmens tidevarv? Ärliga frågor alltså?

  25. Grenfeldt, du har skrivit en fantastiskt vacker text som beskriver det som många företagare känner varje dag men inte kan sätta ord på. Texten har fått oss att känna oss mindre ensamma i våra funderingar.
    Tack för att du fångat detta.

    Ödsla nu inte tid på att försöka förklara för någon som inte upplevt känslan. Det går inte att förklara ”vått” för någon som aldrig sett vatten.

  26. Tore, om jag sade till dig att jag är egen företagare, skulle du känna dig som ett kvastskaft då eller är du så arrogant medvetet?

  27. Peter, jag tvivlar starkt på att du drivit företag i Sverige med anställda, men eftersom du kritiserar anonymt har jag ingen aning. Om du säger att det är så är det väl så.

    Det är dock totalt oväsentligt. Är övertygad om att det finns homosexuella som inte alls känner igen sig i Karin Boyes ”Visst gör det ont när knoppar brister”.

    Har personen inte upplevt det är det ingen idé att försöka förklara. Så enkelt är det.

  28. När jag läser både Jonas och Tores inlägg och kommentarer så får jag känslan att en anställd bara kostar, och de kräver mycket betalt dessutom! Nu säljer jag arbete så jag är väl på andra änden där. Jag hoppas att ni ser nyttan i människor och vad de kan bidra (och dra in) till företaget, inte bara att de kostar pengar.

    Nu vet jag inte om bara för att man arbetar så tillhör man arbetarklassen direkt. Men, men. Jag som arbetar är inte intresserad av att jobba så lite som möjligt, jag vill hitta en balans mellan arbete och fritid och ha skoj oavsett vart jag är (nu är _min_ fritid ofta samma sak som mitt jobb ska väl sägas).

    Nu blir väl Peter livrädd här, men jag ställer krav på min arbetsgivare. Såväl om uppdrag som om rent praktiska saker, t ex var ett krav att jag skulle vara föräldraledig på 50% under en längre tid. På samma sätt så ställer min arbetsgivare krav tillbaka på att jag ska producera (och därmed fakturera, i princip) så att jag täcker min egen kostnad och genererar vinst till företaget. Sen är allt en förhandling, om jag vid en löneförhandling istället för en löneförhöjning väljer att ta en arbetstidsförkortning så är det mitt val, det innebär mer fritid för mig och möjlighet att utvecklas som människa.

    Detta är en filmsnutt som jag alltid återkommer till, Dan Pink går på 11 minuter igenom våra drivkrafter, http://www.youtube.com/watch?v=u6XAPnuFjJc
    Ge folk så mycket pengar så de slutar tänka på pengar, enkelt. Jag vill bli bättre, blir jag bättre på det jag gör (jag jobbar med det jag gillar, kommer du ihåg?) så gör jag ett bättre jobb, vart jag blir bättre är irrelevant i den här ekvationen.

    Nu tror jag inte att vare sig Jonas eller Tore ser så enögt som jag började den här kommentaren, men men ;-)
    Ska tilläggas att jag kommer från en företagarfamilj och själv drivit företag i två olika perioder i mitt liv.

    Fridens liljor!

  29. Problemet i det här landet är ju att man har knappt något att riskera genom att tacka nej till ett jobb, även om man inte redan har ett. Hur många arbetslösa är det inte som tackar nej till ett arbete för att ”lönen är för låg”. Inför en obligatorisk grundlön på 10k/mån istället och så får man jobba sig vidare därifrån.

  30. Asså, vad baserar du det här på: ”Undrar nyfiket varför arbetarklassen numera kallar sig arbetarklass, när deras främsta mål ofta verkar vara att arbeta så lite som möjligt.”

  31. Jättebra text Jonas, kort och mitt i prick, som många har sagt här. Man känner igen sig.

    Håller dock även med Peppe – man behöver ställa krav på sina anställda, och de ställa krav på en. Är en give-and-take situation. Jag har haft förmånen att ha anställda som gör ett bättre jobb, och ibland tom jobbar mer, än jag själv – men det är för att jag även ger dem frihet – i när de arbetar, var de arbetar, och framförallt pratar med dem om hur deras balans i livet ser ut.
    Precis som jag vill ha en balans i livet vill jag ha anställda som eftersträvar en balans i livet också :)

  32. Det är en liten sak du missar här – du letar efter rätt personer som kan uppfylla din dröm och försörja dig (Ja, det gör dom annars hade du inte behövt dom). Du tar en större risk, men det är en medveten risk du tar, och den potentiella belöningen är också mycket större för dig. Så varför skulle inte dessa personer kunna ställa krav på att du erbjuder dom en vettig lön och bra arbetsförhållanden?

    Missförstå mig inte, jag anser att det är åt h-vete för entreprenörer, men jag tror du vänder dig åt fel håll när du klagar på att ”arbetare” är så fräcka att dom ställer krav.

    PS. Tanken med 6 timmars arbetsdag är att man ska kunna vara mer effektiv under de 6 timmarna. Det kanske inte lämpar sig för alla jobb, men många som är psykiskt/fysiskt krävande så går det inte att vara effektiv 8 timmar varje dag. Kolla bara på vilken undersökning som helst om effekterna av att jobba för många timmar så förstår du nog tankegångarna bakom förslaget.

  33. Tack för en bra kommentar Peppe, och att jag tar väldigt allvarligt på mina skyldigheter vet alla som jobbar för mig. Det får bli svar Hill dig med Karsten :)

    Donny: Se mina kommentarer ovan.

    Christian: En sak du missar, är att jag ingenstans påstår att mina anställda inte ska få ställa krav på mig. Du bommar poängen lite. Kan f.ö. Säga att de som jobbar hos GFD har 1h friskvård och 1h för personlig utveckling ledigt i veckan, och tio min valfri rast varje timme.

  34. Grenfeldt: ”Men skyldigheten till arbetsgivaren då? Eller har man helt enkelt rätt till ett jobb oavsett? Får mail från personer som “kanske kan tänka sig” att jobba hos mig “om jag fixa x y och z till dem”.”

    Självklart har man skyldigheter – och man har inget rätt till ett jobb – men man har rättigheter att ställa krav och ifrågasätta. Sedan har inte alla samma syn på vad dom vill ha av en arbetsplats. Den länk som postades här ovanför om motivation skulle jag tro sammanfattar vad de flesta egentligen vill ha i alla fall.

    Jag säger inget om dig, men det jag reagerade på är att många som driver företag har inställningen att dom försörjer sina anställda som om det vore av enbart god vilja och att dom ska vara tacksamma och kräla för att dom får ett jobb. Ställer dom orimliga krav så är det väldigt enkelt att låta bli att anställa dom.

    En annan tanke är att om en entreprenör skulle ha samma säkerhet som en arbetare, skulle det då finnas några arbetare? Alla har sina egna idéer, det som skiljer är hur villig man är att ta risken som det innebär att driva den vidare.

  35. @Peppe: ”Ge folk så mycket pengar så de slutar tänka på pengar, enkelt.”

    Människor fungerar inte på det viset. Titta på valfri sport såsom fotboll där spelare i Premier League tjänar miljoner varje vecka men ändå kan tänka sig att lämna ära, berömelse och uppmärksamhet för att tjäna några hundra tusen mer i en klubb ingen har hört talas om i ett land som saknar kvalité och framtidsmöjligheter.

  36. @Stefan: Jag tror det är exakt så människor i allmänhet fungerar. Sen om man vill sätta pengar framför möjligheten att bli bättre på det man gör (mastery) så är det väl så då, tråkigt val för den personen måste jag säga- Som sagt, se filmen, den är 11 minuter lång och helt genial.

  37. Om du har konkat tre företag innan du är 26 kanske du skall ta dig en funderare på vad du sysslar med, verkar vara en rätt misslyckad människa. Hur mycket pengar har du fått till dina företag från dina föräldrar?

  38. kul att du trodde att det kallades arbetarklass för att de ville arbeta mer.

  39. ”It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, who comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds; who knows great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause; who at the best knows in the end the triumph of high achievement, and who at the worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who neither know victory nor defeat.” – Theodore Roosevelt from a 1910 speech given in Paris

  40. Du livnär dig ”knappt” på att göra andra människor sura. Och du känner dig missförstådd? Jag betalar skatt för att såna som du ska kunna gå arbetslösa istället för att ställa till det för dig och andra.

  41. @Iggy: Theodore Roosevelt citatet var direkt riktat till sådana som dig.

  42. Tack Daniel för ett fantastiskt citat som jag helt har lyckats missa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.