Så hände det att jag läste ett inlägg jag kände mig tvungen att ställa mig på tvären mot, och hellre än att mata det med content så skriver jag av mig här. För att det är min blogg, och det ställe jag helst av allt skriver av mig på.
Gustaf Rydelius är väl hyfsat känd i PR-branschen som en av grundarna till Gerillabyrån Miami. Numera är han projektledare på en annan byrå, och han bloggar även på IHM Business School. Varför berättar jag allt detta? Jo, för att Gustaf har skrivit ett inlägg där han beskriver hur han var ute och surfade på nätet en dag, och hittade en massa bloggar som handlade mest om ingenting. Ni vet, såna där bloggar som är som 90 % av alla bloggar: dagens händelser, helgens fest och i frekvent förekommande fall tyvärr också dagens outfit.
Gustaf kunde inte dölja sin förvåning över att folk som inte är experter inom något område bloggar om saker som är helt meningslösa för honom. Av den anledning ägnar han ett helt inlägg åt hur människor som inte är pålästa inom ett område ”drar ner brallorna på sig själva” och hellre kanske kunde ta och läsa en bok eller lyssna på P1 (underförstått, antar jag, att de är lite för obildade för Gustaf).
Jag tycker definitivt att du ska läsa Rydelius inlägg här så att du kan bilda dig en egen uppfattning. Lita inte blint på mig.
Det skrämmande är förstås att vi här har en person som har sysslat med PR, kommunikation och marknadsföring i ett decennium eller så, och som först nu har insett att de allra flesta som bloggar faktiskt är vanliga människor. Gustafs ”romantiska bild” av bloggande übermänniskor har gått i kras.
Replik
Eftersom jag ibland har svårt att hålla kjeft kommenterade jag inlägget, vilket även kloke Jesper Wallerborg på En Tapir gjorde. Kommentaren vi fick tillbaka löd
Nej, jag ser fortfarande inte vitsen med att blogga bara för att man kan blogga. Måhända kan människor ha olika mål och syfte med sitt bloggande. Vissa kanske vill bli kända, vissa kanske bara vill meddela sig med den närmsta bekantskapskretsen, och inget ont med det. Men jag ser inte poängen. Eller så är det just det som jag missar, att det inte finns någon poäng. Att folk är helt irrationella och bara gör utan att tänka. Man kan blogga och då gör folk det. Punkt.
Men det kanske säger mer om det samhälle vi lever i än om individerna…
Det var alltså varken något missförstånd eller feltolkning. Och det är nu jag vänder mig direkt till dig Gustaf, om du läser detta, med min syn på bloggande och kanske framför allt på människor:
Nej, Gustaf. Det är nog att du missar poängen.
Varför skriver folk dagbok? Vansinnigt onödigt. Eller finns det ett behov av att få utlopp för sina tankar, känslor och idéer? Och om någon vill läsa om det hålla med eller tycka annorlunda – så mycket bättre eftersom vi skapar kommunikation och nya band.
Varför lägger folk upp bilder på Facebook? Helt egalt i det större sammanhanget. Eller finns det ett behov av att synas, att bli omtyckt och få ’likes’ för att förstärka och bekräfta för sig själv att man är del av ett sammanhang, en grupp? Och om man kan dela med sig och bidra till innehållet som binder gruppen samman – så mycket bättre.
Varför bloggar folk? Vissa gör det uppenbarligen för att basunera ut hur fantastiskt bra och allvetande de är – liite finare, liite bättre, du vet. Vilket ju också är en jakt på bekräftelse. Andra gör det kanske för att det är lättare att skriva än att tala, både när det handlar om att uttrycka känslor eller kommunicera budskap. En hel del gör det säkert bara som en social grej. Orka ta allt med 50 pers på msn, enklare att lägga upp en länk till senaste blogginlägget så vet alla vad som gäller. Några få, inklusive jag själv, gör det för att vi måste skriva. Vi måste få utlopp för tankarna som snurrar omkring runt skallen.
En del när garanterat drömmar om feta reklamkontrakt och röda mattan. Men jag tror att du grovt underskattar den majoritet som inte gör det. Man bloggar inte bara för att blogga. Man bloggar för att det uppfyller ett eller flera behov, och vilka dessa behov är, är förstås högst individuella.
Jag är knappast expert på något, även om jag nog är ganska bra på en del saker. Är det lugnt att jag bloggar ändå?
//J
Blev också lite smått bestört när jag läste hans inlägg, skrev en kanske onödigt taskig kommentar, men det var han värd.
WOHO! You go girl! (Hade jag sagt om du varit tjej..)
Skitbra tänkt och skrivet, och ja, eller hur. Orka att alltid skriva om något viktigt, det är väl snarare lite naivt att tro att alla människor som bloggar ska kunna få ut sitt budskap och förändra något. All cred till de som gör det såklart, men att blogga är ju främst roligt. Annars skulle ingen göra det. Och om det dessutom leder till att folk tänker efter lite mer än de skulle annars så är väl det en enorm bonus. (Eller att de lär sig stava!) /M
Skrämmande dålig insikt hos den killen! Skulle vara kul att vara en fluga på väggen när han funderar kring sin nästa affärsidé. ”Hm, 90 procent av alla på nätet är id**ter, hmm vilka kunder ska ja ha egentligen?”
Marcus: Huvudsaken är att man säger ifrån. Sedan är det upp till var och en hur man gör det.
Mimmi: Bra skrivet själv, på Gustafs blogg. Och här. =)
Martin: Ja det känns lite främmande att nån som i princip introducerade gerillamarknadsföring i Sverige först nu fattar att folk bloggar. Vad hände med örat mot marken?
Man tackar!