Plockar upp den här stafettpinnen igen så får vi se vart det tar oss. Ju längre man låter bli att blogga, desto svårare är det att komma igång igen. Det är inte second nature längre, inte rutin. Och varje gång man tänker att man borde börja så känner man att de ämnen man kommer att tänka på inte tillnärmelsevis kan vara tillräckligt bra för att förtjäna att återöppna strömmen av inlägg med igen.
Det kanske är så att man helt enkelt bara måste börja. Inte tro det blir sommar ifall man inte sätter fart. Och det kommer väl gissningsvis att bli både sött och surt de här första inläggen, en del blir säkert okej medan annat borde ha hamnat i papperskorgen. Det är okej, det måste få vara så medan man blir varm i kläderna.
Jag tror också, såhär på förhand, att jag kanske blir glad över mitt bloggande längre fram. Att det kan hjälpa mig att komma ihåg olika händelser, hur jag mådde, tänkte och kände vid olika tidpunkter. Ett arkiv över mina missgärningar, snedsteg och motgångar.
Så… en sån där sak som passar alldeles utmärkt att ta upp i ett arkiv är att jag börjat lära mig koda (igen). Tänker att det är en färdighet som man nästan garanterat kan ha nytta av oavsett var man hamnar i livet. Återstår att se hur länge jag orkar hålla i, för kodning är, åtminstone hittills, definitivt inte något jag har en fallenhet för. Om inte annat ska jag åtminstone lära mig tillräckligt för att kunna fulhacka den här sidan till något snyggt.
Ganska kul egentligen. Hur jag startade en webbyrå för fem år sedan och fortfarande inte kan skriva mer än ett par rader kod. Det gäller att göra det man är bäst på, och låta andra göra det som de är bäst på.
Har jag sagt att vi söker utvecklare och designers?
//J