Ingen kan väl ha missat att pappskallarna är igång igen och försöker generalstrejka sig ur den ekonomiska krisen. Om de där mupparna var hälften så arbetsvilliga som de är strejkbenägna hade nog inte Grekland suttit där det satt nu. För visst, den socialistiska regeringen har helt uppenbart misskött statsfinanserna, och Grekland är förvisso Europas näst mest korrumperade land, men en regering är ju bara en spegling av folket den regerar.
Det är som om SAAB hade lagts ner och arbetarna hade strejkat tills fabriken öppnades igen. Grekerna kan strejka och protestera hur mycket de vill, det ändrar inte att landet är mycket illa ute. De beter sig som barn.
Men det är klart att det är synd om grekerna. Verkligen.
Statsanställda riskerar ju att bara få tolv månadslöner per år istället för tidigare tretton eller fjorton.
Och pensionsåldern höjs ju från 50 år för kvinnor resp. 55 för män som har extra farliga yrken som till exempel frisörer, programvärdar på teve och musikanter som spelar blåsinstrument. Antagligen höjs den inte till mer än 61 års ålder vilket är Greklands snittpensionsålder, men fem extra år bakom panflöjten – vem vet vilka hemska konsekvenser det kan få!?
Och de 40000 singelkvinnor som är döttrar till avlidna statliga tjänstemän. De får sina pappors pension och själva kan de sluta jobba i 40-årsåldern. Nu kanske allt ställs på ända när de måste jobba för att få pengar. Det är svårt för dem!
Pft.
//J