Gnäll och kverulans från en f.d. anbudsgivare

Ogillar gnäll och skriver mest det här för att få dela en erfarenhet med nån. Men vi var med i en upphandling för kommunikationstjänster, med fokus på sociala medier. På referenser och kompetens fick vi högst poäng av alla byråer, men på presentation (inför marknadsavdelningen) fick vi lägst poäng, så att en annan byrå gick om oss på ett hår. Fair enough, det var kanske ingen stellar presentation.

Men det intressanta är att sedan dess så har just sociala medier hos upphandlaren inte blivit ett dugg bättre utan kanske snarare till och med tvärtom. Dessutom blir vi inbjudna i direktupphandlingar kring saker som rör just – sociala medier. Det som man menade att vi inte var tillräckligt vassa på. Och vi vinner såna upphandlingar.

Och här nånstans brister det i min förståelse, för om man väljer den byrå som man bedömer är bäst på kommunikation och sociala medier (inte utifrån referenser och kompetens utan från en enda presentation, nota bene) – varför då ens känna ett behov av att direkupphandla sådant? Det ingår ju i ramavtalet.

Och när jag söker dialog kring hur upphandlaren kan göra en bättre insats i sociala medier (självklart helt gratis och bara i egenskap av privatpersonen Jonas som har viss erfarenhet av kommunikation), möts jag av total tystnad. Man vill inte ta dialog – i sociala medier.

Och där nånstans brister det i mitt engagemang för offentlig upphandling i allmänhet och upphandlaren i synnerhet. Jag har massor av exempel på hur upphandlingar utformats och genomfört på tillåtna men knappast jämlika sätt, och hatten av till de byråer som klarar av att navigera det här minfältet framgångsrikt. Själv är jag färdig med det nu.

//J

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *