Jag sitter här i all min påskledighet och läser det senaste på DN om Emil Linnel, 23-åringen som dog för att SOS Alarm inte ville skicka ut en ambulans. Brödet står på jäsning, och snart ska hela familjen ut på utflykt med målet att ”bestiga” ett av de många berg som omger Falun. Ikväll väntar nog lite äggmålning, och allt är ju bara så idylliskt det kan bli. Men jag kan inte låta bli att tänka.
Jag har nämligen läst den här artikeln också, som visar att Emil var långt ifrån ensam om att vänta på ambulanser som aldrig kom, inte var den enda som behövde stå ut med en skeptisk operatör som förväxlade ett akut tillstånd med fylla, illamående eller hypokondri. Den visar att Emils upplevelser med SOS Alarm är långt ifrån så isolerade som vd Hedensiö vill göra gällande. Tvärtemot vad han säger finns det uppenbarligen bristande rutiner i en process som är bland de viktigaste vårt samhälle har.
Och jag kan inte låta bli att tänka.
Vi som svenska medborgare har ingått ett kontrakt med svenska staten (och dess kommuner) som går ut på att vi betalar skatt och i gengäld får vissa tjänster utförda.
- Sjukvård i alla former (primärvård, långtidsvård, äldrevård) är till exempel en av dem.
- Utbildning (grundskola, gymnasium, högskola) är en annan.
- Skydd mot inre hot (polis, brandkår, rättsväsende), den tredje.
- Skydd mot yttre hot (militärt försvar) den fjärde.
- Fungerande infrastruktur (vägar, järnvägar, flygplatser, vatten, elektricitet) den femte.
- Kontroll (monopol) av spel och alkohol den sjätte.
- Pension som tack för lång och trogen tjänst den sjunde.
- Solidarisk hjälp (sjukpenning, försäkringskassa, socialbidrag) den åttonde.
- Chansen att hjälpa andra (flyktingpolitik, bistånd) den nionde.
Och ja, merparten av dessa saker kan vi inte klara själva, och det är helt rimligt att vi därmed betalar för dem. Men vad är det egentligen vi får för världens näst högsta skattetryck? Vad får vi för över 46 % av de pengar som annars hade varit våra att spendera fritt? Vi kikar…
Sjukvård
Som sagt. Och läs gärna. Eller vad F Reinfeldt själv tycker. 6 av 10 demenssjuka blir inlåsta istället för vårdade. Utgår jag från mig själv så vet jag bara att jag som 10-åring fick sitta med bruten arm i ett väntrum på St Göran i flera timmar innan jag ens fick en mitella, att röntgen gjordes med maskiner från 1960-talet och att operationen dröjde 14 timmar. Och jag vet att jag efter tre besök känner mig så ovälkommen på min egen vårdcentral att jag inte går dit trots att jag kanske borde.
Utbildning
Läs Zarembas artikelserie. Läs vad skolverket säger. Det är kanske ingen hemlighet vad jag tycker om den svenska skolan, svensk utbildning i allmänhet, eller högskolan i synnerhet för den delen.
Skyddande samhällsfunktioner
Poliser frias för sånt här. En av våra främsta åklagare gjorde en karriär på Quick/Bergwall där två domar hittills har rivits upp. Kammaråklagare som tycker att våldtäkt är etikettsbrott. Grov misshandel är inte ett allvarligt brott. Själv har jag rätt begränsad erfarenhet av kontakt med polisen. Personligen tror jag att många av de fel som begås av poliser är just individuella, men klart är väl att det skulle behövas fler poliser överlag.
Skydd mot yttre hot
Försvaret bantar ner och lägger ner regemente efter regemente. Man köper in helikoptrar av en modell som användes i Vietnam för 50 år sedan, och förnekar samtidigt att vi är i krig i Afghanistan. Allt medan vi faktiskt inte verkar bry oss det minsta om det vi borde bry oss om – yttre hot.
Fungerande infrastruktur
SJ och Trafikverket går från klarhet till klarhet. I Skellefteå kombinerade man infrastruktur (vatten) med sjukvård (kostnader) och struntade i att skicka in prover för cryptosporidium pga kostnader. Och på elsidan håvar man in.
Kontroll av laster
Monopol i folkhälsans namn. Jag har faktiskt inget emot det här. Men med spelbolag som opererar fritt över nätet och importregler från EU som slår ut både Svenska Spels och Systembolagets roller, vad är poängen?
Pension
Pensionssystemet idag är ett skämt. Vi lånar av uppskjutna löner för att finansiera dagens tillväxt, och skulle det gå illa kan vi alltid skylla på ”marknaden”. Själv har jag för längesedan slutat bry mig om vilken pension jag samlat in. Jag räknar inte med att få ut ett öre, och satsar på eget pensionsspar.
Solidarisk hjälp
Försäkringskassan fortsätter att avvecklas. Handläggare där anses mer kompetenta än läkare när det gäller att bedöma arbetsförmåga.
Hjälpa andra
SIDA är ett ekonomiskt svart hål. Migrationsverket bryter både mot mänskliga rättigheter och svensk lagstiftning lite då och då vad det verkar. SD går framåt som ett svar på en total oförmåga att handskas med integrationsproblematik (gott om ytterligare länkar i det inlägget).
Så…
Kan någon snälla, och jag är gravallvarlig nu, berätta för mig varför jag ska betala skatt? Som egenföretagare är mitt skattetryck dessutom bra mycket högre än 46,9 % – mer än hälften av allt jag tjänar försvinner innan jag får möjligheten att handla momsbelagda varor för det.
Är det för att jag inte ska känna mig trygg när jag ringer efter ambulans? Eller för att mina barn i framtiden inte ska få en bättre eller ens lika bra skolgång som jag? För att få sitta på försenade tåg? För att inte veta om jag får pension och vård som gammal?
Varför ska jag betala skatt?
//J
Jag håller med dig om att skatten är en betalning för det vi gemensamt nyttjar, t.ex. sjukvård, vägar och säkerhet. Att det dyker upp fall där vissa inte får den service de förtjänar ser jag som ett tecken på att några har lovat mer än de kan hålla. Det kanske är dags att slopa kostsamma förbättringsreformer i valstriden och istället fokusera på att bibehålla det vi har. Det går inte att lova nytt när det man redan har blir allt kostsammare att upprätthålla. Vi kanske t.o.m. måste skära ner på viss service för att behålla det vi värderar mest.
Går inte ekonomin ihop finns det två lösningar, nedskärning eller skattehöjning. Dem som röstar på dyra men lockande vallöften måste också vara beredda att få den kostnaden på skattsedeln. Dem som röstar för skattesänkning måste vara beredda på lite sämre offentlig service.
Personligen har jag inget emot en lite sämre service på flera områden om jag vet att det kan göra större nytta inom t.ex. sjukvård eller kommunikationer.
Jag håller helt med dig Kristoffer, speciellt när det gäller att man måste prioritera och faktiskt kan ta lite sämre service på vissa håll om det innebär att de viktigaste samhällsfunktionerna fungerar som de ska. Problemet ligger väl då bara i vad vi anser är viktiga kontra mindre viktiga samhällsfunktioner.
Personligen skulle jag också vilja veta varför vi, när vi har världens näst högsta skattetryck, verkligen inte har världens näst bästa statliga funktioner på många områden.
Bra inlägg!
Det där med världens näst högsta skattetryck är ett mysterium. Inte det faktum att dem kommit fram till att vi har det, utan snarare varför vi får ut så lite utav det. Med så stor andel in i statskassan borde vi klara av en hel del tycker jag. Mycket verkar dock malas ner i byrokratins kvarnar. Jag skyller det på sossarna eftersom jag fått för mig använt den offentliga sektorn för att putsa till arbetslöshetssiffrorna.
Sedan förundras jag lite över dessa ”extraskatter” man betalar. Här i Linköping betalar vi för sophämtning samtidigt som vi får betala för den fjärrvärme de producerar av det avfall vi betalat dem för att hämta. En förtäckt skattehöjning?
(Det är samma kommunala bolag som som hämtar och bränner soporna.) Glömde jag nämna :)
Jag har ett enkelt test. Så länge vi måste betala tv-licensen med pengar vi redan skattat för en gång tidigare så är det något fel i systemet. Punkt.
Tack Robert!
Kristoffer: Att den offentliga sektorn är en del av problemet står ju klart. Man behöver inte vara ärkemoderat för att tycka att kommuner ibland har galet långa hanteringstider, att sjukhus dröjer för länge med vård eller att känna någon på något statligt verk som jobbar hälften så mycket för dubbelt så mycket som en själv. ”Dubbelbeskattning” är ju ett annat bra exempel på hur vi verkligen inte får valuta för pengarna.
Johan: Eexakt, dubbelbeskattning även det. =/
Ursäkta för helt OT men jag gör en liten marknadsundersökning och vill gärna ha din åsikt.
Jag undrar vad du generellt skulle välja.
1. En länk från en svensk PR2 sida
2. En länk från en engelsk PR4 sida
Länken ska till en svensk sida och placeras på liknande sätt i båda alternativen. Utöver PR (och de länkar/trust som det innebär) så är det bara språket som skiljer sajterna åt.
Erik: Nästa fråga i den kalibern får du ställa på GFD-bloggen ;) Svår fråga. PR är på många sätt utspelat, och relevansen en svensk sida ger är värd mycket. Men se till relevansen, är den ungefär likvärdig hade jag nog faktiskt valt PR4 med tanke på hur mycket mer länkar/trust en PR4-sida har jämfört med en PR2.
Jag hittade tillbaka hit och tänkte spinna vidare med lite funderingar kring bidrag. Den senaste tiden har flera fall av bidragsfusk uppmärksammats. Bl.a. har en man från Linköping lurat till sig miljonbelopp i bidrag.
Personligen tycker jag att de åtgärder alliansen genomfört för att komma till rätta med bidragsfusk är bra. De har ofta kritiserats för att misstro många som får bidrag och stämpla alla som fuskare. Jag ser det på att annorlunda sätt.
En bidragstagare får sin lön från staten, medan en förvärvsarbetande får lön från företag eller offentlig sektor osv. För arbetsgivare är det självklart att bara betala ut lön till den som arbetar. Därför kontrollerar man på olika sätt att de anställda verkligen arbetar. Samma sak bör gälla bidragstagare. Varesig man får bidrag eller lön så får man räkna med att bli kontrollerad. Är det för kränkande kan man ju alltid avstå från ersättningen.