Vad hände sen då?

Förra inlägget här skrevs i början av juni 2017, för lite mindre än 16 månader sen. En ny tid väntade, med satsning på Yoddla och en konsultkarriär. Så hur gick det då? Inte så bra. Inte så jäkla bra alls.

Konsultuppdragen uteblev mer eller mindre helt och som en konsekvens av att gå ner i tid på Panang så gick jag också ner i lön. Tiden som skulle fördelas mellan Panang och Yoddla räckte inte till, vilket gjorde att jag arbetade ca 140 % under hösten, med ca 30 % lön. Det slet.

Det slet och jag slet och om det är någon lärdom man kan dra från SaaS så är det att om man inte är en av de där lucky few så tar det tid. Det går framåt, men det går så långsamt att det är svårt att inte återinvestera varenda öre för att försöka öka takten. Att inte nå målen, och behöva stå inför Yoddlas styrelse och berätta om hur jag inte nådde dem, stressade.

Under julen kom jag inte ner i varv. Pulsen var förhöjd, jag hade svårt att sitta still och ville hela tiden aktivera mig. Behövde ju ingen sömn för vem har tid att sova?

I mellandagarna kom jag ner tillräckligt för att bli orolig. Kontaktade läkare, fick insomningshjälp och goda råd. En tuff tid, och tufft att behöva erkänna för mig själv och andra att jag inte är osårbar och tål hur mycket jobb som helst. Tuffast av allt var känslan av misslyckande. Fick påminna mig själv tio gånger om dagen att det är skillnad mellan att misslyckas och att vara misslyckad. Jag lät inte övertygande där och då.

Under våren släppte jag Yoddla mer och mer allteftersom det stod klart att bolaget inte skulle kunna få den storkund jag hade hoppats och satsat allt på under vintern. Det blev körigt i Panang och det krävde all min tid. Vi hittade en ny, bra VD och jag förstod att den där förändringsresan jag påbörjat ett år tidigare behövde fullföljas. I somras var jag ledig sju veckor.

Och nu är jag tillbaka.

Ny tid, ny riktning

Både här i livet och, som en konsekvens, här på bloggen. Bloggen har ju varit med ett tag och mestadels varit ganska personlig. Tanken framåt är att den ska fungera mer som en kunskaps- och inspirationskälla, tipsbank till bra material och innehåll, och ventil för mina tankar kring samhällsutveckling, trender och det jag arbetar med: digitalisering och ledarskap. Låt mig förklara varför.

Min byrå Panang står inför en spännande framtid med kraftig tillväxt. För att klara detta har vi gjort en del ganska stora förändringar i organisationen, i form av bland annat tillsättande av byråchef och styrelse. Vi gör också en rockad i ledningen, och min kollega Krister tar över rollen som VD medan jag får en friare roll, som det så vackert heter. Du kan också läsa mer om det här.

Denna friare roll innebär konkret att jag tar platsen som aktiv styrelseordförande (och därmed coach och bollplank till Krister), samt som utförare i projektgrupper i en roll som digital strateg och sökspecialist. Jag kommer också att fortsätta representera Panang, och man kan alltid ringa till mig om man vill mitt företag något. Hjärta, själ och tid finns kvar där utan någon som helst tvekan.

Detta kommer att frigöra en del tid (att vara VD är inte direkt något man gör med vänsterhanden), och en betydande del av denna tid kommer framåt att läggas i Panangs systerbolag Yoddla. Där har vi nu en helt fantastisk produkt, och behöver arbeta mer med marknadsföring, försäljning, onboarding och kundvård – sådant jag lyckligtvis vet en del om.

Men Yoddla är ännu inte i stadiet där jag kan ta lön (vi återinvesterar dessutom alla intäkter i att växa), och på Panang kommer jag troligen att ha en deltid. Därmed öppnar jag dörren för en tredje möjlighet: att själv hjälpa andra företag som konsult (och det är mycket det hela den här sajten går ut på att förklara).

Som rätt kunnig på mina områden, och med rätt lång praktisk erfarenhet, ser jag en möjlighet att kunna göra faktisk skillnad hos ett mindre antal kunder. Där kan jag gå in i organisationen och göra genomlysningen tillsammans med personalen, skruva på de rattar som krävs internt, forma strategi och taktik för extern kommunikation, och dessutom kunskapsöverföra medan jag får igång maskineriet. Självklart även bara göra punktinsatser om det är det som behövs. Samtidigt har jag hela Panangs arsenal och resurs i ryggen vid behov.

Hur det här går? Återstår att se. Jag är öppen för förslag och kikar gärna på möjliga uppdrag och samarbeten från och med juli. Önska mig lycka till.

JG

Full fart i höst

Det kommer bli en spännande höst. Renoveringen fortgår och nu ligger fokus på nedervåningen/källaren som ska göras klar så att grabben kan flytta ner dit lagom till bebisen kommer. Mycket är kvar och det ser ut att bli en inte helt billig historia – ny luftvärmepump (troligtvis, vi har inte helt bestämt oss för hur vi löser uppvärmningen nere) och ny garageport. Tur vi har bra vänner och att undertecknad råkar deläga ett garageportsföretag… ;)

Utöver renoveringen kommer det hända en hel del smaskiga saker med GFD. Jag får inte säga så mycket än men det lär hända ett och annat som kommer att skaka om livet för våra kära konkullegor i närområdet. Återkommer kring det!

//J

Att stanna upp

Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det.
– Samuel Butler

Det händer så extremt mycket nu. Det är kanske den dåliga standardursäkten, men det är till stor del därför jag inte har uppdaterat den här bloggen på så länge. I firman rullar det på i 180 och varje gång jag försöker lyfta blicken för att se bortom nästa krök eller vägbula, så händer något som tvingar ner den igen. Bränder ska släckas, fakturor ska betalas och trots att den ekonomiska biten är klart mycket bättre än den var i januari och februari då vi var helt nya (i aktiebolaget) samtidigt som vi expanderade kraftigt, så vågar man liksom inte ropa hej och andas ut.

Jag och sambon har nog hittat ett hus vi vill ha, men det kräver att vi får låna lite till renovering och upprustning av det så fort vi flyttar in. Bolånelöfte har vi, men från banken vi fått det från (den enda vi frågat hittills) blev det tvärt nej på att (blanco)låna till någon renovering. Samtidigt var de okej med att vi istället lånade till extra handpenning och köpte ett dyrare hus. Besynnerligt att man kan få låna till ett dyrare hus men inte låna för att göra sitt köpta hus dyrare. En investering (värdeskapande) kontra en spekulation (tillför inget värde), banken valde det senare. Självklart är det inte små summor vi talar om, men sett till vad andra fått och får låna känns det inte särskilt blodigt alls, snarare tvärtom.

Det som nog slog allra värst var att banken inte hade några problem med att rakt ut säga att det är mitt fel att vi inte kan få det tämligen ringa lån vi begär. Jag är orsaken till att jag och min familj inte kan flytta. Jag och mitt företag. Det är sådant som verkligen får en att känna att det är värt det, eller hur? Jag har inte varit så nära på att ge upp, lägga ner och skita i alltsammans på mycket länge. Att få svart på vitt att man inte är betrodd är en av de värsta känslorna som finns, åtminstone för mig. Man kastas mellan glöden och viljan att motbevisa dem och visa världen att man minsann klarar det oavsett vad någon bedömningsgrupp på Länsförsäkringar tycker, och känslan av att man kanske är värdelös ändå, och att man nog skulle ha större chanser om man gav upp, tog ett normalt jobb som en normal människa, började läsa Aftonbladet och oroa sig för pensionen. Ena minuten är man stolt och rakryggad, nästa är det som att kroppen fått pyspunka (inte helt olikt häxmästaren som imploderar i Sagan om Konungens Återkomst, du vet).

Samtidigt händer det så extremt mycket bra och roligt i mitt liv. Trots ständig likviditetsoro så tuffar GFD på, jag syssselsätter tre personer utöver mig själv, projektet vi gör går bra och kunderna är nöjda. Jag själv bjuds in till möten här och föreläsningar där, intervjuas här och hittar nya kontakter där.

Såg en dokumentär om några överlevare från Utöya igår. Där snackar vi riktiga överlevare. Vardagsproblemen bleknar när man ser vad de har övervunnit eller kämpar för att övervinna. Kanske borde jag försöka bli bättre på att fokusera på vad jag faktiskt har, hellre än allt jag (ännu) inte har. Stanna upp ibland. Lyfta blicken om så bara för en minut.

Det känns som en ganska bra plan.

//J

Ditt och datt

Jag ska faktiskt erkänna att det inte har skett särskilt mycket på investeringsfronten den senaste tiden. Ett par silvermynt hos LS mest för att Torgny där mailade ut och berättade att de hade sina LS-mynt i lager och jag tyckte att jag lika gärna kunde passa på.

Istället går de mesta och flesta slantarna istället till en insats till bostad. Vi är ute i husletarsvängen nämligen, och då behövs ju förstås varenda krona man kan skrapa ihop till handpenningen på 15 %. Någon kanske iofs ser ett hus som en investering, men eftersom det är vi själva som ska bo där snarare än hyra ut så är det enligt mig mest frågan om tak över huvudet. Att man sedan kan amortera en del av beloppet man annars skulle lagt på hyra ser jag mer som ett sparande snarare än investering. Husköp i syfte att hoppas på en värdeökning är inte den mest riskfria investeringen nej…

På jobbet rullar det på i vanlig fart. Fredrik, vår senaste tekniker och den första riktigt anställda av GFD började i onsdag, och det känns riktigt bra. Kan nog bli en stor tillgång. Nu måste vi bara få upp försäljningen rejält så vi har råd att ge allihopa lön… Ska nog ge sig, stor pitch imorgon.

Nej skjut mig långsamt vilket tråkigt inlägg. Ledsen för det, men man försöker ju liksom ta bebissteg tillbaka och då är det nog i början mest en fråga om att skriva över huvud taget. Väl?

//J