Som jag nämnt någon gång sådär i förbifarten är jag rätt svag för råvaror. Nu pratar vi inte primörer och trädgårdslandets skatter som, även om de har sina poänger, inte är särskilt sexiga. Nu pratar vi istället om guld, silver, kaffe, vete, olja och socker. Jag vet att många är intresserade av att handla med och investera i dessa, men att göra det som privatperson kan vara rätt svårt. Jag tänkte här försöka beskriva ett sätt att komma åt de här i allra högsta grad fysiska tillgångarna.
När det gäller ädelmetall så köper jag den fysiskt. Att köpa guld när det står i rekordnivåer känns lite puckat, så jag köper silver istället. Ädelmetall är precis lika enkel/svår att köpa i pappersform som andra råvaror, men skälen till att jag valt att köpa den fysiskt är två:
– Dels finns det idag mer silvercertifikat, dvs papperssilver, dvs papper som kan växlas in mot den faktiska metallen, än vad det finns silver i världen. På något sätt har papperstillgångarna blåsts upp rätt rejält, och en krasch eller bubbla eller kalla-det-vad-ni-vill skulle medföra svåra störningar på värdet av silvercertifikat. Tänk dig själv att köpa ett papper som garanterar dig rätten till 1 kg silver, men visar sig vara omöjligt att lösa in och därför värdelöst.
– Dels är ädelmetall värdefull även i små volymer, och jag gillar känslan av att ha lite tackor i bankfacket.
Men andra råvaror då? Att ha tio fat olja eller två ton koppar i fysisk form ställer ganska speciella krav på ens bankfack. Därför handlar jag i råvarucertifikat. Certifikat är i grund och botten skuldebrev som ger en rätt att köpa något, och de flesta har också en begränsad löptid, men det finns specialare också. Många känner säkert till Handelsbankens hårt reklamförda Bull och Bear-certifikat. Med dessa spekulerar man i huruvida den underliggande tillgången (kommer till det) kommer att stiga eller falla. Har man rätt så fungerar hävstången till ens fördel, en uppgång på 2% blir en vinst på 4% för dig. Har man fel så fungerar hävstången åt motsatt håll, och man kan förlora mer än man satsade. Var alltså försiktig.
Jag investerar i Open End-certifikat. De har inget bäst före-datum och är därför mer ”lika” aktier. De speglar också den underliggande tillgången, som kan vara ett index, ett land eller en råvara. Om tex oljepriset stiger med 7% så kommer Open End-certifikatet som har olja som underliggande tillgång att också stiga 7%. Det säger sig självt att det här är saker man vill köpa billigt och sälja dyrt, och man ska alltså bara köpa dem om man tror på en uppgång i den underliggande tillgången. Certifikat ger ingen utdelning.
Open End kommer i två former, valutaskyddad resp. inte valutaskyddad. Den som vill slippa bry sig om valutakurser till råga på allt väljer med fördel den valutasäkrade varianten. Om man däremot känner sig lite spekulativ så är kronan rätt stark just nu, och då de flesta råvaror handlas i dollar så finns det pengar att tjäna ifall den skulle stärkas mot kronan. Å andra sidan kan den mycket väl bli svagare också. Två sidor till varje mynt.
Precis som med alla andra investeringsformen är det den som sitter med bra information och stora kunskaper som blir den största vinnaren. Jag rekommenderar därför den som känner sig sugen att läsa på! Open End-certifikat är inte alls förenade med lika stor risk som tex Bull/Bear och definitivt inte CFD’s, men det är ju ändå trist att torska pengar.
De här certifikaten handlas bla på Avanza med börskoden OEC (icke skyddat) eller OEV (valutaskyddad) och som vanligt är alla ansvariga för sina egna investeringar.
//J
Tillägg: Läs mer om råvaror här.