Grenfeldt

Jag hade just en Twitterkonversation med SEO-veteranen Urban Grotherus och känner väl att jag vill skriva av mig lite. Vill först och främst understryka att jag varken är ovän med, eller har något som helst emot, Urban. Det här gäller uteslutande ämnet säljare och där har vi, vilket man såklart får ha, delade meningar. Jag börjar med att publicera dialogen vi hade på Twitter:

@grenfeldt: Irriterande: Dåliga säljare. Mer irriterande: Folk som ser och rackar ner på säljare. _Alla_ förtjänar vanligt hyfs och respekt.
@UrbaLill: Mest irriterande: De som tror att de är säljare och läser innantill från manus.
@grenfeldt: Absolut, men att önska trevlig dag och nej tack är ju måttligt mer ansträngande än att dra luren i örat på dem.
@UrbaLill: Inte när Tele2 ringer för 3:e gången samma vecka. Yrkesmän respekterar jag men inte amatörer som ringer.
@grenfeldt: Då tycker vi olika. Ingen är fullfjädrat säljproffs från början.
@UrbaLill: Nej och tills dess de är det, blir det ett mycket kort samtal när de ringer. Företagen får väl ge lite bättre utbildningen först
@grenfeldt: När det kommer till försäljning så är det learning by doing som gäller. Teoretisk kunskap räcker inte särskilt långt.
@UrbaLill: Jag vet, jag har själv utbildat säljare. Och då får man får man lära sig ta ett antal mer eller mindre otrevliga nej.
@grenfeldt: Mjo, men man kan ju undra varför det ska “ingå” att bli “pissad på” av otrevliga kunder… Just sayin
@UrbaLill: Härda dem. Cold calls, canvas-besök ger runt 90% nej i början. Pallar man inte det så har de inte där att göra.

Vem pratar du med?

Min ståndpunkt är alltså, att det faktiskt inte skadar att vara lite trevlig. När telefonen ringer vid sju på kvällen (eller mitt på dan om du är företagare) med okänt nummer och du svarar, så kommer du med stor sannolikhet att få prata med en person som

1. förmodligen jobbar kvällstid
2. förmodligen går på uteslutande provisionslön
3. förmodligen inte är särskilt gammal
4. förmodligen inte har lika många högskolepoäng som du
5. förmodligen har blivit skriken på av 200 personer före dig.

Livet är, kort och gott, inte helt dandy.

Personen går på provision, och vet att du delvis är ansvarig för att han eller hon ska få betalt, och visst kan sånt leda till att en del säljare trycker på för hårt. Men jag har aldrig varit med om en säljare, bra eller dålig, som tjatat på mig efter att jag på ett trevligt sätt har förklarat varför jag inte kan eller vill köpa, och önskat lycka till med nästa samtal. Aldrig.

Snarare hör man hur personen i andra änden skiner upp. Kanske sålde hon inget, men hon slapp höra att hon borde dra åt helvete, och fick istället en klapp på ryggen. Och vad kostade detta mig? Ingenting. Inte ett dugg. Tvärtom lyckades jag förmodligen avsluta samtalet snabbare än om jag hade hållit på och skrika eller komma med invändningar, och vi båda sparade lite tid.

Men Urban är alltså av åsikten att man ska härda säljare. Lära dem ta skit. Sålla bort de svaga, de som inte pallar. Och det verkar nästan som att vi i samhället har ett ansvar att göra detta, eftersom Urban menar att man inte ska respektera “amatörer som ringer”, inte i egenskap av säljchef vad jag förstår, utan i egenskap av presumtiv kund. Och jag vet att det låter som att jag kanske riktar allt det här mot just Urban, men det där är en åsikt som jag vet delas av merparten av oss, från familj till företagskollegor. Inget personligt alltså.

Varför hatar vi säljare?

Få yrken är så bespottade som säljyrket. Ändå är säljare så gott som alltid företagets viktigaste resurs, och jag har träffat på många “säljsluskar” som tjänar bättre än marknadschefer och verkställande direktörer. Varför hatar vi, samhället, denna yrkesgrupp? “För att de stör mitt i middan”? Kom igen, tror du att de gillar att arbeta middagstid medan du sitter hemma och njuter av din franska löksoppa? “För de ger sig aldrig”? Lägg av, lär dig säga nej istället.

Med flera års sälj i ryggen, och lite perspektiv från hur det är i andra ringhörnan, kan jag med en liten obetydlig gest göra någons dag. Antingen kan jag bidra till en kultur som ska “härda” svaga säljare med skrik, hån och hot. Eller så kan jag säga “nej tack, jag vill inte slösa din tid för jag kommer inte att köpa det här, men lycka till med nästa kund och ha en trevlig kväll”. För mig är valet ganska lätt.

Vad tycker ni om säljare? Hur ska de bemötas?

//J

Vill bara vräka ur mig det här lite snabbt, ni som är vana vid seriösare grejer får ursäkta. Det kommer bara att lite kort handla om Falu Kommun, och deras syn på det här med kommunikation.

Måhända är jag lite färgad av tidigare möten med falu kommun, men det skadar ju inte att lufta vad man tycker och tänker när man har en egen blogg. Det är ju inte som att någon därifrån någonsin skulle ge sig ut på Internet för att läsa blogginlägg och tweets från kommunmedborgare…

Till saken Jonas. Vi har mås här. Otroligt mycket mås. Faktum är, att det är mer mås här i Falun än i Stockholms skärgård. I skrivande stund sitter en 50-tal på gräsmattan här utanför och drar mask, och från ungefär 04 på morgonen är de igång med sina (inte särskilt) charmiga stämmor. De skiter ner allt och alla, och nu när ungarna börjar kläckas så dyker de på alla som kommer i närheten.

Jag är väl inte direkt skraj för att få en mås i skallen kanske, men ljudet. Oljudet.

Vad Falu Kommun tycker

Ingenting. Åtminstone inte vad jag vet. Över en månad efter att jag skickat ett långt och i ärlighetens namn ganska bedjande mail, har jag fortfarande inte fått något svar. En sak om svaret var att de tyvärr inte kunde göra något, fine. Men inget svar alls när kommuninvånare mailar in frågor? Djupt nonchalant.

Hyresvärden gör sitt, och pickar ägg där de kan och får. Vad Falu Kommun gör är en så länge ett fett jävla mysterium.

Det känns som att jag har lite otur som bor i hyresrätt och 60-talskåk. Här bor inga kommunchefer. För hade det gjort det, så hade problemet varit löst, det är lite så den här kommunen verkar fungera. Skillnad på folk och folk, och allt det där. (Och jag oroar mig inte för att trampa på någons tår här, för ingen från Falu Kommun kommer som sagt att läsa det här inlägget – någonsin.)

Falu Kommun & kommunikation

Jag är inte det minsta förvånad över det här, jag är ärligt inte det. Från tidigare duster med den här kommunen så vet jag hur det är. Men det som gör mig smått förbannad, och som får mig att skriva ett inlägg som detta, är inte att kommunen inte får bort måsjävlarna. Det är att Falu Kommun uppenbarligen inte tycker att kommunikation behöver ske, annat än på dess egna villkor. Varför bry sig om en missnöjd invånare, när man så enkelt slipper?

Om ett företag var lika osmidigt och ovilligt att lyssna på sina kunder, så hade det garanterat blåst upp till storm både i gammal och ny media. Frågan är hur vi kan låta kommuner som Falu Kommun göra det gång på gång och tycka att det är fullt naturligt.

//J

</gnäll>

Tillägg: Fick svar tillslut. 500 ord om att de känt till problemet en längre tid pga flera klagomål, men att de inte vill göra något åt saken. Tydligen är avskjutning ingen långsiktig lösning…

Dags för ett grönt inlägg tror jag bestämt, ett välkommet avbrott från SEO, affiliatemarknadsföring, tuffa skrivuppdrag och annat som hör en webbyrå till.

Förra våren sattes det som nån kanske till och med kommer ihåg potatis i den grenfeldtska rabatten. Skälet var förstås att vi hade en rabatt, och en sådan är ju synd att försumma, i kombination med att jag inte är så mycket för blommor utan hellre odlar saker jag kan (äta) ha nytta av.

Även i år fick jag dock kompromissa en smula med det övriga hushållet som gillar saker som inte bidrar med något annat än lite ögongodis, så penséer fick återigen äntra jorden. Så här såg det ut för några veckor sen när allt hade satts och planterats. I lilla rabatten har grannens jordgubbar tagit sig över till oss, och det har man ju såklart inte jättemycket emot.

Klicka för större bild (gäller alla här under också för den delen)

Blasten som sticker upp bakom blommorna är vitlök som jag satte redan i höstas. Alla utom en överlevde vintern med bravur trots att de hade hunnit komma upp en bit, troligtvis var det det tjocka och konstanta snötäcket som räddade dem. Klyftorna plockade jag direkt från en färsk vitlök jag köpte hos torghandlaren, så länge de inte är besprutade eller bestrålade så fungerar det uppenbarligen utmärkt. Om man själv blir sugen så är det viktigaste att tänka på att man väljer så stora klyftor man bara kan – ju större klyfta desto större blir löken.

Årets grödor

Efter vinterns insomnade projekt som gick ut på att skapa ett forum för folk som ville byta fröer hade jag minst sagt en hel del att välja på inför årets säsong. Eftersom flickvännen lagt veto mot allt som växer ovan jord, typ sallad, spenat, majs etc. var jag återigen förvisad till rotfrukternas spännande (nåja) värld. Såhär blev årets plantering:

Vetet smög jag med, men efter en vinter i bilens handskfack med omväxlande +20/-20 verkar det inte gå så bra för det. Faktum är att jag hittills inte har en aning om hur det går för varken sockerrot, lök eller polkabeta – de är totalt omöjliga att skilja från ogräset som också passar på att spira. Tålamod är ju inte direkt en av mina största styrkor, snarare tvärtom, men i det här fallet är det nog bara att vänta och se… Något som däremot kommit upp är rödbetorna:

De är av sorten Bulls Blood, och namnet har de dels fått för att roten fullkomligt dryper av mörkröd saft, dels för att bladen är vackert röda och kan liva upp vilken sallad som helst under sommaren. En extra fördel med de röda bladen är ju att man kan skilja dem från ogräset också. Något annat som också växer fint är de potatisar jag måste ha missat att ta upp i höstas. På bilden nedanför kan ni tex se några av blasten mellan väggen och vitlökarna. De har hamnat lite här, där och varstans, men eftersom jag inte vet hur det andra tar sig (och eftersom potatis är gott) så kommer de att få vara kvar.

I helgen var jag och tjejen på loppis, och lyckades hitta en schysst blomlåda för några tior. Självklart var det första helgen utan bil för oss men vi fick hjälp av bilburen släkt medan vi själva cyklade vidare ner på stan och köpte lite kryddor och en tomatplanta. En gammal kruka som spruckit i botten under vintern grävdes också ner i rabatten och kommer att få nån fin blomma i sig, och allt som allt kan man säga att vi för tillfället är rätt nöjda med hur baksidan ser ut (åtminstone växtmässigt). Det går – även i hyresrätt.

//J

Erik Bergman heter jag och jag har sysslat med affiliateverksamhet sedan 2008 med bingo på nätet som huvudnisch. Som många andra så slåss jag för att klättra i SERPen och just nu är bingobonus och svenska bingosajter två av de sökorden som jag jobbar hårdast med. Jag har fått chansen att gästblogga lite här hos Jonas och jag tänkte spinna lite på affiliateverksamhet och passiva inkomster.

Vad är en passiv inkomst?

En passiv inkomst är precis som namnet antyder att det är pengar som rullar in fast man själv är helt passiv. I den tredimensionella världen så krävs det oftast stort kapital för att uppnå en passiv inkomst värd att nämna men på allas vårt internet är situationen lite annorlunda.

En helt passiv inkomst är som affiliate är väldigt svår att nå och mig veterligen finns det inte många exempel. För att lyckas åstadkomma detta så krävs antingen att man har en helt fantastisk tjänst som dessutom är tidlös eller att man totalt dominerar sin nisch så att mödan att kunna börja konkurrera inte är värd besväret.

Det första alternativet finns det ganska många exempel på. De första som slår mig är tv.nu och synonymer.se, två väldigt enkla tjänster som med hjälp av bra domännamn, en timing och sannolikt en stor portion tur har lyckats väldigt bra. De har båda tio tusentals besökare om dagen och arbetsinsatsen som krävs måste vara väldigt begränsad.

Det andra alternativet har jag faktiskt inga exempel på. Har ni några förslag så får ni gärna lämna en kommentar!

Halvpassiv inkomst

En passiv inkomst kräver som sagt inget arbete och en vanlig inkomst kräver oftast att man arbetar X timmar för att få X timlöner. Som affiliate så faller man inte riktigt in i någon av kategorierna så “halvpassiv inkomst” känns som ett passande namn på det hela. Man tjänar pengar även när man inte jobbar men skulle man sluta med sitt länkbyggande och contentskrivande så skulle man sannolikt stå utan inkomst inom en inte allt för avlägsen framtid.

Hur passiv är min inkomst?

Min dröm är att vara mitt eget första exempel på alternativ två. Jag vill totalt dominera SERPen på alla bingotermer och därför är min inkomst i dagsläget långt ifrån passiv. Jag jobbar nästan jämt och det gör jag för att jag tycker att det är förbannat kul. Jag är kanske inte 100% effektiv hela tiden men jag tycker det är viktigare att ha 100% roligt, har jag det så orkar jag dessutom jobba mycket mer och i slutändan så blir det då mer gjort.

Vad gör jag för att min inkomst ska bli helt passiv?

Just nu jobbar jag mest med att jaga länkar till mina bingosajter. Drömmen är att konkurrera ut samtliga konkurrenter och kanske köpa upp de som blir över. Är målet realistiskt? Nej, inte ens nästan. Att kunna konkurrera bort jättar som MariaBingo eller Betsson kan man nog glömma men att vara ensam herre på täppan som bingoaffiliate är ett väldigt högt men ändå inte helt otänkbart mål!

Om mig

Jag sitter med 5 andra svenska webnissar i ett kontor på Malta. Har plats för fler om någon är intresserad! Här nere bor jag med min underbara flickvän Johanna som även bloggar om Malta om ni är sugna på att se hur vi har det. Titta gärna in på min personliga blogg om livet som Erik eller varför inte följa mig på twitter!

Tack Jonas för att jag fick gästa din blogg en sväng!

Tack Erik för att du kikade förbi och berättade lite om ditt entreprenörskap! Om någon annan läsare känner att man har något intressant som man vill skriva om, kopplat till någon av den här bloggens kategorier, lämna en kommentar eller maila jonas [a] grenfeldt.com så styr vi upp något!

//J

Jag sitter här i all min påskledighet och läser det senaste på DN om Emil Linnel, 23-åringen som dog för att SOS Alarm inte ville skicka ut en ambulans. Brödet står på jäsning, och snart ska hela familjen ut på utflykt med målet att “bestiga” ett av de många berg som omger Falun. Ikväll väntar nog lite äggmålning, och allt är ju bara så idylliskt det kan bli. Men jag kan inte låta bli att tänka.

Jag har nämligen läst den här artikeln också, som visar att Emil var långt ifrån ensam om att vänta på ambulanser som aldrig kom, inte var den enda som behövde stå ut med en skeptisk operatör som förväxlade ett akut tillstånd med fylla, illamående eller hypokondri. Den visar att Emils upplevelser med SOS Alarm är långt ifrån så isolerade som vd Hedensiö vill göra gällande. Tvärtemot vad han säger finns det uppenbarligen bristande rutiner i en process som är bland de viktigaste vårt samhälle har.

Och jag kan inte låta bli att tänka.

Vi som svenska medborgare har ingått ett kontrakt med svenska staten (och dess kommuner) som går ut på att vi betalar skatt och i gengäld får vissa tjänster utförda.

• Sjukvård i alla former (primärvård, långtidsvård, äldrevård) är till exempel en av dem.
• Utbildning (grundskola, gymnasium, högskola) är en annan.
• Skydd mot inre hot (polis, brandkår, rättsväsende), den tredje.
• Skydd mot yttre hot (militärt försvar) den fjärde.
• Fungerande infrastruktur (vägar, järnvägar, flygplatser, vatten, elektricitet) den femte.
• Kontroll (monopol) av spel och alkohol den sjätte.
• Pension som tack för lång och trogen tjänst den sjunde.
• Solidarisk hjälp (sjukpenning, försäkringskassa, socialbidrag) den åttonde.
• Chansen att hjälpa andra (flyktingpolitik, bistånd) den nionde.

Och ja, merparten av dessa saker kan vi inte klara själva, och det är helt rimligt att vi därmed betalar för dem. Men vad är det egentligen vi får för världens näst högsta skattetryck? Vad får vi för över 46 % av de pengar som annars hade varit våra att spendera fritt? Vi kikar…

Sjukvård

Som sagt. Och läs gärna. Eller vad F Reinfeldt själv tycker. 6 av 10 demenssjuka blir inlåsta istället för vårdade. Utgår jag från mig själv så vet jag bara att jag som 10-åring fick sitta med bruten arm i ett väntrum på St Göran i flera timmar innan jag ens fick en mitella, att röntgen gjordes med maskiner från 1960-talet och att operationen dröjde 14 timmar. Och jag vet att jag efter tre besök känner mig så ovälkommen på min egen vårdcentral att jag inte går dit trots att jag kanske borde.

Utbildning

Läs Zarembas artikelserie. Läs vad skolverket säger. Det är kanske ingen hemlighet vad jag tycker om den svenska skolan, svensk utbildning i allmänhet, eller högskolan i synnerhet för den delen.

Skyddande samhällsfunktioner

Poliser frias för sånt här. En av våra främsta åklagare gjorde en karriär på Quick/Bergwall där två domar hittills har rivits upp. Kammaråklagare som tycker att våldtäkt är etikettsbrott. Grov misshandel är inte ett allvarligt brott. Själv har jag rätt begränsad erfarenhet av kontakt med polisen. Personligen tror jag att många av de fel som begås av poliser är just individuella, men klart är väl att det skulle behövas fler poliser överlag.

Skydd mot yttre hot

Försvaret bantar ner och lägger ner regemente efter regemente. Man köper in helikoptrar av en modell som användes i Vietnam för 50 år sedan, och förnekar samtidigt att vi är i krig i Afghanistan. Allt medan vi faktiskt inte verkar bry oss det minsta om det vi borde bry oss om – yttre hot.

Fungerande infrastruktur

SJ och Trafikverket går från klarhet till klarhet. I Skellefteå kombinerade man infrastruktur (vatten) med sjukvård (kostnader) och struntade i att skicka in prover för cryptosporidium pga kostnader. Och på elsidan håvar man in.

Kontroll av laster

Monopol i folkhälsans namn. Jag har faktiskt inget emot det här. Men med spelbolag som opererar fritt över nätet och importregler från EU som slår ut både Svenska Spels och Systembolagets roller, vad är poängen?

Pension

Pensionssystemet idag är ett skämt. Vi lånar av uppskjutna löner för att finansiera dagens tillväxt, och skulle det gå illa kan vi alltid skylla på “marknaden”. Själv har jag för längesedan slutat bry mig om vilken pension jag samlat in. Jag räknar inte med att få ut ett öre, och satsar på eget pensionsspar.

Solidarisk hjälp

Försäkringskassan fortsätter att avvecklas. Handläggare där anses mer kompetenta än läkare när det gäller att bedöma arbetsförmåga.

Hjälpa andra

SIDA är ett ekonomiskt svart hål. Migrationsverket bryter både mot mänskliga rättigheter och svensk lagstiftning lite då och då vad det verkar. SD går framåt som ett svar på en total oförmåga att handskas med integrationsproblematik (gott om ytterligare länkar i det inlägget).

Så…

Kan någon snälla, och jag är gravallvarlig nu, berätta för mig varför jag ska betala skatt? Som egenföretagare är mitt skattetryck dessutom bra mycket högre än 46,9 % – mer än hälften av allt jag tjänar försvinner innan jag får möjligheten att handla momsbelagda varor för det.

Är det för att jag inte ska känna mig trygg när jag ringer efter ambulans? Eller för att mina barn i framtiden inte ska få en bättre eller ens lika bra skolgång som jag? För att få sitta på försenade tåg? För att inte veta om jag får pension och vård som gammal?

Varför ska jag betala skatt?

//J

Idag publicerar jag ett inlägg på GFD-bloggen om 5 saker jag tycker är viktiga att känna till när man ska köpa in sökmotoroptimering. Inlägget kom delvis till för att jag tycker att alltför många företag idag inte har en aning om vad det är de köper när det kommer till sökmotoroptimering. Ännu färre gör förmodligen en konsekvensanalys över vad som skulle hända om deras SEO-leverantör inte lever upp till förväntningarna eller gör något som potentiellt kan skada företaget varumärke.

Men delvis kom det också till på grund av två händelser med korta mellanrum som varit ganska intressanta att ta del av. De involverar två av Sveriges större SEO-företag och eftersom åtminstone ett av dem historiskt verkar ha haft ganska pigga advokater (och här!) tänker jag vara mycket noggrann kring hur jag uttrycker mig. Jag är inte ute efter att smutskasta eller skada någon, och redovisar bara fakta tillsammans med mina egna tolkningar. Hur ni väljer att tolka det är helt upp till er.

Den första händelsen inträffade för ett par veckor sedan när jag blev kontaktad av SEO-räven Lars Wiklund, som efter mitt och Nicklas Larenholtz godkännande publicerade det här inlägget om hur företaget Jajja använde branschkollegors konkurrenters serverkapacitet för att länka till sig själva.

Självklart finns det sparade bevis, och Jajjas vd mailade även dagen efter Lasses publicering för att be om ursäkt. Herr Ståhl hänvisade till en intern process som felat, och bilden är numera borttagen.

Den andra händelsen började med att jag fick en mail vidarebefordrat från en kund. GFD har tagit helhetsansvar för den här kundens digitala närvaro, inklusive sökmotoroptimeringen, men kunden har återstående tid kvar på ett avtal med MediaAnalys.

I mailet förklarade en projektledare på företaget att resultaten sedan de lämnade över till mig är en katastrof. Projektledaren litade på att jag kunde mitt arbete, men det sker ingen förbättring. H*n behöver snarast tala med kunden så att de kan få upp skutan på rätt köl igen (sparat mail finns självklart).

Jag är inte dum. Jag fattar att det förekommer en del trash talk i alla branscher, varför skulle SEO-branschen vara undantagen? Men den här projekledaren har mitt nummer, och ville h*n verkligen kundens bästa hade h*n förstås inte gått bakom ryggen på mig och kallat mitt övertagande för en katastrof. Varför man istället gör såhär går förstås att spekulera kring, men vi håller oss borta från spekulation i största möjliga mån tycker jag. Knäckfrågan är: är det fair play?

Katastrof, förresten. MediaAnalys säger sig ha gjort ändringar onpage för kunden vid tre tillfällen, men jag har ändå själv fått lägga in <title>-taggar, meta descriptions och rätt headingformat på så gott som alla sidor utom startsidan. Mycket grundläggande sökmotoroptimering.

Offpage har jag förstås byggt länkar, men jag har mycket svårt att tro att de jag byggt på något som helst sätt skulle kunna skada sajten. Snarare är de nog ett ganska bra komplement till de kataloger och spambloggar (vilket jag förstås inte lägger någon värdering i) som MediaAnalys har länkat från (bevis finns återigen).

Nej, det här har nog snarast något att göra med hur jag reviderade de sökord som man optimerade mot. Jag kom fram till, efter en ganska enkel analys, att en del av orden knappt hade några sökningar alls, var irrelevanta och knappast värda att betala något för att få optimering mot. De byttes istället ut mot bättre sökord, som förvisso hade högre konkurrens men också fler sökningar och högre relevans – en ändring  i stil med att gå ifrån “försäkring mot höftproblem för grand danois” till “billiga hundförsäkringar” i fråga om konkurrens, ungefär.

Självklart räcker det inte att fortsätta med “business as usual”,  men kanske (och jag betonar kanske här för sånt kan man ju inte veta) är det enklare att skylla på mig än att lägga energi på att optimera mot svårare nyckelord – speciellt som man ändå inte behöver redovisa hur, hur många och vilka länkar man bygger (ja, jag har grund för det också). Kanske är allt mitt fel, kanske är det en slump.

Oavsett, så skulle den här branschen vinna på lite mindre skitsnack och snyltning, och lite mer yrkesheder och fair play i allra största allmänhet – ingen nämnd, ingen stämd. Jag borde väl vara glad för att GFD tydligen är stort nog att dra åt sig en del uppmärksamhet, men ärligt talat är det en uppmärksamhet jag hade klarat mig utan. Var tycker ni att gränsen borde/bör gå mellan renhårig konkurrens och smutshårigt snicksnack? Är vi konkurrenter eller kollegor eller konkullegor? Är vi inte bättre än såhär? Och hur är det egentligen med risk/reward när man snackar skit om andra företag?

//J