Grenfeldt

Ditt och datt

Grenfeldt — Sun, 05 Feb 2012 11:49:15 +0000

Jag ska faktiskt erkänna att det inte har skett särskilt mycket på investeringsfronten den senaste tiden. Ett par silvermynt hos LS mest för att Torgny där mailade ut och berättade att de hade sina LS-mynt i lager och jag tyckte att jag lika gärna kunde passa på.

Istället går de mesta och flesta slantarna istället till en insats till bostad. Vi är ute i husletarsvängen nämligen, och då behövs ju förstås varenda krona man kan skrapa ihop till handpenningen på 15 %. Någon kanske iofs ser ett hus som en investering, men eftersom det är vi själva som ska bo där snarare än hyra ut så är det enligt mig mest frågan om tak över huvudet. Att man sedan kan amortera en del av beloppet man annars skulle lagt på hyra ser jag mer som ett sparande snarare än investering. Husköp i syfte att hoppas på en värdeökning är inte den mest riskfria investeringen nej…

På jobbet rullar det på i vanlig fart. Fredrik, vår senaste tekniker och den första riktigt anställda av GFD började i onsdag, och det känns riktigt bra. Kan nog bli en stor tillgång. Nu måste vi bara få upp försäljningen rejält så vi har råd att ge allihopa lön… Ska nog ge sig, stor pitch imorgon.

Nej skjut mig långsamt vilket tråkigt inlägg. Ledsen för det, men man försöker ju liksom ta bebissteg tillbaka och då är det nog i början mest en fråga om att skriva över huvud taget. Väl?

//J

Kanske gillar du

Världens bästa låt

Grenfeldt — Fri, 20 Jan 2012 11:46:54 +0000

Blev påmind om den här gamla klassikern häromdan. Lazy av Deep Purple. Världens bästa låt. Weird intro men ett fantastiskt exempel på hur man kan skapa något unikt och helt perfekt ur inget med några instrument, fantasi och knark.

Trumfa det om du kan. Det kan du inte.

//J

Kanske gillar du

Mitt bästa surdegsrecept (hittills)

Grenfeldt — Sun, 18 Dec 2011 11:03:52 +0000

Ni som följt den här bloggen tidigare vet ju att jag inte har några som helst spärrar inför att fylla rabatten med rotfrukt och lök istället för blommor och annat kaninfoder. Att jag ställer mig och bakar eget bröd borde alltså inte vara något annat än nästa naturliga steg, och det är det inte heller.

Efter att ha ägnat sommaren (nåja) åt att baka lika gott och nyttigt som smuligt, torrt och jästsmakande fullkornsbröd så tog jag tillslut och efter lika många om som men, klivet över klyftan och in i surdegsvärlden. (Lång mening va? Jättenöjd med den!)

Surdeg är inte så pretto och svårt som man först tror. Man blandar lite mjöl med lite vatten och sen väntar man. När man har väntat klart så har man en surdeg. Skillnaden mot att baka med jäst är väl mest att det tar sju timmar för en deg att jäsa kontra en timme, men jag har inga problem med att multitaska och hitta på andra saker under dessa sju timmar. Kalla det skicklighet, kalla det en förmåga att inte behöva stå och hetsa maniskt över en bit deg, men så går det i alla fall till i det grenfeldtska hushållet.

Typ allt jag vet om surdeg har jag snappat upp från en kille som heter Martin. Martin har en skönt nördig blogg om bröd och en twitterprofil och har också skrivit ett par böcker om surdegsbakande. Nu skulle jag kunna skriva några stycken om hur fantastiskt det är att sociala medier har överbryggat klyftan mellan författare och läsare, men nöjer mig med en bild på det godaste bröd som jag någonsin har bakat.

Surdegsbröd

Det bygger på en rågsurdeg och är en liten spinn off på det här receptet. Byt bara ut 250 gr av vetemjöl special mot siktat dinkelmjöl. Kör i maskinen i ca 8 minuter innan du häller i 22 gr salt (istället för 20 (okej, lite nördigt är det kanske)) och kör 120 gr eller så solroskärnor istället för nötter och frukt. Låt bunken stå svalt och jäsa långsamt i kanske 5,6 timmar innan du delar degen i två och lägger i formar (skitmycket mjöl är hemligheten till hur man får ut den på bakbordet/diskbänken utan att den fastnar över fakking allt). Där får den ligga i 2,3 timmar till och gosa till sig innan den åker smack in i ugnen som är 275 grader. Sänk direkt till 200 och släpp ut ångan (från isbitarna, se originalrecept) efter en kvart. 25-28 minuter räcker gott och väl och resultatet är nog f-n det saftigaste bröd man kan få på råggrund.

En annan sak jag ändrat på är Martins rutiner. Lägger grunden på fredagskvällen och svänger ihop degen på lördagsmorgonen efter frukost. Gräddar nån gång mellan fem och åtta på kvällen. Försökte Martins variant en gång och det gick åt helskotten men du gör förstås precis som du vill utifrån dina rutiner.

Så det så. Man gör som man vill. Det är liksom det som är grejen.

//J

Kanske gillar du

Fritidsintressen

Grenfeldt — Sat, 10 Dec 2011 21:39:09 +0000

Jag tar er tystnad på det förra inläggets fråga som ett rungande ja. I brist på bättre blir bra bäst, sort of thing.

Den här bloggen är verkligen värd lite kärlek, men den senaste tiden (de senaste månaderna antar jag) har det varit så mycket annat. Twitter har varit en stor del av det hela, och jag har nog blivit bättre på att koka ner åsikter, tankar och reflektioner som förr krävde ett blogginlägg, till 140 tecken. Samtidigt så håller jag andra bloggar igång och vid liv på annat håll, något som lite har gjort att den här har fått stå tillbaka. Samtidigt arbetar jag ju faktiskt med artikelskrivning, så det är inte direkt stiltje på tangentborden…

Så vad har hänt sedan senast? Massvis. GFD är numera ett tvåmansgig sedan duktiga säljaren Daniel började i oktober. Vi växer så det knakar och jag har skickat in alla papper som behövs till Bolagsverket för att få igång ett aktiebolag. Typ så.

Men jag tror. Och tänker. Att ni från och med nu kommer att få läsa om sådana eskapader på GFD-bloggen. Jag lär väl inte kunna hålla mig från att ta upp saker som relaterar till företagande och entreprenörskap i allmänhet, men det som hör mitt företag till lär serveras från företagets sida. Det är liksom mer intressant att läsa om spännande SEO-experiment och digital marknadsföring när hela siten handlar om det, än på en blogg där du kanske mest suckar och återkommer någon annan dag när den typen av inlägg dyker upp.

Så vad blir det istället? Vet inte. Men jag tror att det kommer bli lite mer personligt här. Lite mer om fritidsintressena och så. För i och med att jag gjorde mitt största fritidsintresse till mitt jobb, så har det nu fått en egen site och blogg. Övriga fritidsintressen har fått stå tillbaka under de senaste månaderna ~~på grund av~~ tack vare arbetsbördan, men jag tror faktiskt att om jag medvetet satsar på att få in dem här på grenfeldt.com, så kommer de liksom att få lite mer tid bara av sig själva.

Nästa år blir nog också ett år av ganska stora förändringar. Lär väl bloggas om det med. Hursom, välkommen tillbaka. Om du vill.

//J

Kanske gillar du

Vad tycker ni?

Grenfeldt — Sat, 10 Dec 2011 20:58:28 +0000

Borde jag börja blogga igen?

Kanske gillar du

10 000 tweets senare

Grenfeldt — Wed, 22 Jun 2011 06:45:33 +0000

När jag först registrerade mig på Twitter så var det inte för att jag trodde att jag två år senare skulle föra mängder av intressanta dialoger med mängder av fantastiska människor i ett medium som har förändrat mitt liv, det ska ni har klart för er. Det var för att jag trivs med att ha mitt namn reserverat överallt på nätet.

Ett bra tag var Twitter också mest brus. Många intressanta personer, visst, men mest en osäker och oinspirerad monolog följd av sporadiska tjuvkikningar in i andra mondialoger. Sen kom Anna Järnebeck och förändrade mitt liv. Först introducerade hon TweetDeck som gör det möjligt att faktiskt sålla i, och följa utvalda, konversationer och personer. Sen lockade hon med mig på TweetupSTHLM, och det var där magin började ske och skönjas. Helt plötsligt blev avatarerna människor som inte var det minsta rädda för att bjuda av sig själva och sin kunskap, eller ens på en öl om man var trevlig nog.

Där, på Tweetupen, hade jag inte ens hunnit få visitkorten till GFD, men jag proklamerade ändå stolt till alla som ville lyssna att jag minsann drev en webbyrå där jag erbjöd artikelskrivning, digital marknadsföring och en massa andra fantastiska produkter. Några dagar senare kom första ordern av content som ett direkt resultat av det, och eftersom jag råkade göra ett bra jobb blev jag rekommenderad. På Twitter är man aldrig sen att hjälpa, men saken är att folk inte hjälpte mig eller GFD (även om det sen dess förstås har hänt). Folk hjälpte sina vänner som var i behov av någon tjänst jag kunde erbjuda, och jag råkade stå högt upp på listan. Awesome, som nån skulle sagt.

Sen den där dagen i sensomras har Twitter inte bara gett mig möjligheten att driva GFD, Twitter har också gett mig nya kontakter, nya mentorer, men framför allt – nya vänner. Även om jag definitivt har knutit värdefulla affärskontakter via Twitter så är det Jonas som twittrar, inte GFD. Nedan är bara några av alla de som är så värda din uppmärksamhet. Fråga mig bara, så ska du få hundra till som är minst lika intressanta, trevliga, kunniga, hjälpsamma och varma. Ett tack, också, till alla som någonsin tagit sig tiden att prata med mig på Twitter. Ni gör min dag, varje jävla dag.

100 fantastiska människor (som också råkar finnas på Twitter)

Tack

//J

Kanske gillar du

Säljarjävel eller medmänniska?

Grenfeldt — Tue, 14 Jun 2011 13:34:39 +0000

Jag hade just en Twitterkonversation med SEO-veteranen Urban Grotherus och känner väl att jag vill skriva av mig lite. Vill först och främst understryka att jag varken är ovän med, eller har något som helst emot, Urban. Det här gäller uteslutande ämnet säljare och där har vi, vilket man såklart får ha, delade meningar. Jag börjar med att publicera dialogen vi hade på Twitter:

@grenfeldt: Irriterande: Dåliga säljare. Mer irriterande: Folk som ser och rackar ner på säljare. _Alla_ förtjänar vanligt hyfs och respekt.
@UrbaLill: Mest irriterande: De som tror att de är säljare och läser innantill från manus.
@grenfeldt: Absolut, men att önska trevlig dag och nej tack är ju måttligt mer ansträngande än att dra luren i örat på dem.
@UrbaLill: Inte när Tele2 ringer för 3:e gången samma vecka. Yrkesmän respekterar jag men inte amatörer som ringer.
@grenfeldt: Då tycker vi olika. Ingen är fullfjädrat säljproffs från början.
@UrbaLill: Nej och tills dess de är det, blir det ett mycket kort samtal när de ringer. Företagen får väl ge lite bättre utbildningen först
@grenfeldt: När det kommer till försäljning så är det learning by doing som gäller. Teoretisk kunskap räcker inte särskilt långt.
@UrbaLill: Jag vet, jag har själv utbildat säljare. Och då får man får man lära sig ta ett antal mer eller mindre otrevliga nej.
@grenfeldt: Mjo, men man kan ju undra varför det ska “ingå” att bli “pissad på” av otrevliga kunder… Just sayin
@UrbaLill: Härda dem. Cold calls, canvas-besök ger runt 90% nej i början. Pallar man inte det så har de inte där att göra.

Vem pratar du med?

Min ståndpunkt är alltså, att det faktiskt inte skadar att vara lite trevlig. När telefonen ringer vid sju på kvällen (eller mitt på dan om du är företagare) med okänt nummer och du svarar, så kommer du med stor sannolikhet att få prata med en person som

förmodligen jobbar kvällstid
förmodligen går på uteslutande provisionslön
förmodligen inte är särskilt gammal
förmodligen inte har lika många högskolepoäng som du
förmodligen har blivit skriken på av 200 personer före dig.

Livet är, kort och gott, inte helt dandy.

Personen går på provision, och vet att du delvis är ansvarig för att han eller hon ska få betalt, och visst kan sånt leda till att en del säljare trycker på för hårt. Men jag har aldrig varit med om en säljare, bra eller dålig, som tjatat på mig efter att jag på ett trevligt sätt har förklarat varför jag inte kan eller vill köpa, och önskat lycka till med nästa samtal. Aldrig.

Snarare hör man hur personen i andra änden skiner upp. Kanske sålde hon inget, men hon slapp höra att hon borde dra åt helvete, och fick istället en klapp på ryggen. Och vad kostade detta mig? Ingenting. Inte ett dugg. Tvärtom lyckades jag förmodligen avsluta samtalet snabbare än om jag hade hållit på och skrika eller komma med invändningar, och vi båda sparade lite tid.

Men Urban är alltså av åsikten att man ska härda säljare. Lära dem ta skit. Sålla bort de svaga, de som inte pallar. Och det verkar nästan som att vi i samhället har ett ansvar att göra detta, eftersom Urban menar att man inte ska respektera “amatörer som ringer”, inte i egenskap av säljchef vad jag förstår, utan i egenskap av presumtiv kund. Och jag vet att det låter som att jag kanske riktar allt det här mot just Urban, men det där är en åsikt som jag vet delas av merparten av oss, från familj till företagskollegor. Inget personligt alltså.

Varför hatar vi säljare?

Få yrken är så bespottade som säljyrket. Ändå är säljare så gott som alltid företagets viktigaste resurs, och jag har träffat på många “säljsluskar” som tjänar bättre än marknadschefer och verkställande direktörer. Varför hatar vi, samhället, denna yrkesgrupp? “För att de stör mitt i middan”? Kom igen, tror du att de gillar att arbeta middagstid medan du sitter hemma och njuter av din franska löksoppa? “För de ger sig aldrig”? Lägg av, lär dig säga nej istället.

Med flera års sälj i ryggen, och lite perspektiv från hur det är i andra ringhörnan, kan jag med en liten obetydlig gest göra någons dag. Antingen kan jag bidra till en kultur som ska “härda” svaga säljare med skrik, hån och hot. Eller så kan jag säga “nej tack, jag vill inte slösa din tid för jag kommer inte att köpa det här, men lycka till med nästa kund och ha en trevlig kväll”. För mig är valet ganska lätt.

Vad tycker ni om säljare? Hur ska de bemötas?

//J

Kanske gillar du

“Välkommen” till Falu Kommun

Grenfeldt — Thu, 26 May 2011 21:00:08 +0000

Vill bara vräka ur mig det här lite snabbt, ni som är vana vid seriösare grejer får ursäkta. Det kommer bara att lite kort handla om Falu Kommun, och deras syn på det här med kommunikation.

Måhända är jag lite färgad av tidigare möten med falu kommun, men det skadar ju inte att lufta vad man tycker och tänker när man har en egen blogg. Det är ju inte som att någon därifrån någonsin skulle ge sig ut på Internet för att läsa blogginlägg och tweets från kommunmedborgare…

Till saken Jonas. Vi har mås här. Otroligt mycket mås. Faktum är, att det är mer mås här i Falun än i Stockholms skärgård. I skrivande stund sitter en 50-tal på gräsmattan här utanför och drar mask, och från ungefär 04 på morgonen är de igång med sina (inte särskilt) charmiga stämmor. De skiter ner allt och alla, och nu när ungarna börjar kläckas så dyker de på alla som kommer i närheten.

Jag är väl inte direkt skraj för att få en mås i skallen kanske, men ljudet. Oljudet.

Vad Falu Kommun tycker

Ingenting. Åtminstone inte vad jag vet. Över en månad efter att jag skickat ett långt och i ärlighetens namn ganska bedjande mail, har jag fortfarande inte fått något svar. En sak om svaret var att de tyvärr inte kunde göra något, fine. Men inget svar alls när kommuninvånare mailar in frågor? Djupt nonchalant.

Hyresvärden gör sitt, och pickar ägg där de kan och får. Vad Falu Kommun gör är en så länge ett fett jävla mysterium.

Det känns som att jag har lite otur som bor i hyresrätt och 60-talskåk. Här bor inga kommunchefer. För hade det gjort det, så hade problemet varit löst, det är lite så den här kommunen verkar fungera. Skillnad på folk och folk, och allt det där. (Och jag oroar mig inte för att trampa på någons tår här, för ingen från Falu Kommun kommer som sagt att läsa det här inlägget – någonsin.)

Falu Kommun & kommunikation

Jag är inte det minsta förvånad över det här, jag är ärligt inte det. Från tidigare duster med den här kommunen så vet jag hur det är. Men det som gör mig smått förbannad, och som får mig att skriva ett inlägg som detta, är inte att kommunen inte får bort måsjävlarna. Det är att Falu Kommun uppenbarligen inte tycker att kommunikation behöver ske, annat än på dess egna villkor. Varför bry sig om en missnöjd invånare, när man så enkelt slipper?

Om ett företag var lika osmidigt och ovilligt att lyssna på sina kunder, så hade det garanterat blåst upp till storm både i gammal och ny media. Frågan är hur vi kan låta kommuner som Falu Kommun göra det gång på gång och tycka att det är fullt naturligt.

//J

Tillägg: Fick svar tillslut. 500 ord om att de känt till problemet en längre tid pga flera klagomål, men att de inte vill göra något åt saken. Tydligen är avskjutning ingen långsiktig lösning…

Kanske gillar du

Våren hittills

Grenfeldt — Mon, 16 May 2011 11:47:18 +0000

Dags för ett grönt inlägg tror jag bestämt, ett välkommet avbrott från SEO, affiliatemarknadsföring, tuffa skrivuppdrag och annat som hör en webbyrå till.

Förra våren sattes det som nån kanske till och med kommer ihåg potatis i den grenfeldtska rabatten. Skälet var förstås att vi hade en rabatt, och en sådan är ju synd att försumma, i kombination med att jag inte är så mycket för blommor utan hellre odlar saker jag kan (äta) ha nytta av.

Även i år fick jag dock kompromissa en smula med det övriga hushållet som gillar saker som inte bidrar med något annat än lite ögongodis, så penséer fick återigen äntra jorden. Så här såg det ut för några veckor sen när allt hade satts och planterats. I lilla rabatten har grannens jordgubbar tagit sig över till oss, och det har man ju såklart inte jättemycket emot.

Klicka för större bild (gäller alla här under också för den delen)

Blasten som sticker upp bakom blommorna är vitlök som jag satte redan i höstas. Alla utom en överlevde vintern med bravur trots att de hade hunnit komma upp en bit, troligtvis var det det tjocka och konstanta snötäcket som räddade dem. Klyftorna plockade jag direkt från en färsk vitlök jag köpte hos torghandlaren, så länge de inte är besprutade eller bestrålade så fungerar det uppenbarligen utmärkt. Om man själv blir sugen så är det viktigaste att tänka på att man väljer så stora klyftor man bara kan – ju större klyfta desto större blir löken.

Årets grödor

Efter vinterns insomnade projekt som gick ut på att skapa ett forum för folk som ville byta fröer hade jag minst sagt en hel del att välja på inför årets säsong. Eftersom flickvännen lagt veto mot allt som växer ovan jord, typ sallad, spenat, majs etc. var jag återigen förvisad till rotfrukternas spännande (nåja) värld. Såhär blev årets plantering:

Vetet smög jag med, men efter en vinter i bilens handskfack med omväxlande +20/-20 verkar det inte gå så bra för det. Faktum är att jag hittills inte har en aning om hur det går för varken sockerrot, lök eller polkabeta – de är totalt omöjliga att skilja från ogräset som också passar på att spira. Tålamod är ju inte direkt en av mina största styrkor, snarare tvärtom, men i det här fallet är det nog bara att vänta och se… Något som däremot kommit upp är rödbetorna:

De är av sorten Bulls Blood, och namnet har de dels fått för att roten fullkomligt dryper av mörkröd saft, dels för att bladen är vackert röda och kan liva upp vilken sallad som helst under sommaren. En extra fördel med de röda bladen är ju att man kan skilja dem från ogräset också. Något annat som också växer fint är de potatisar jag måste ha missat att ta upp i höstas. På bilden nedanför kan ni tex se några av blasten mellan väggen och vitlökarna. De har hamnat lite här, där och varstans, men eftersom jag inte vet hur det andra tar sig (och eftersom potatis är gott) så kommer de att få vara kvar.

I helgen var jag och tjejen på loppis, och lyckades hitta en schysst blomlåda för några tior. Självklart var det första helgen utan bil för oss men vi fick hjälp av bilburen släkt medan vi själva cyklade vidare ner på stan och köpte lite kryddor och en tomatplanta. En gammal kruka som spruckit i botten under vintern grävdes också ner i rabatten och kommer att få nån fin blomma i sig, och allt som allt kan man säga att vi för tillfället är rätt nöjda med hur baksidan ser ut (åtminstone växtmässigt). Det går – även i hyresrätt.

//J

Kanske gillar du

Affiliate – hur passiv är en passiv inkomst?

Grenfeldt — Mon, 02 May 2011 07:55:32 +0000

Erik Bergman heter jag och jag har sysslat med affiliateverksamhet sedan 2008 med bingo på nätet som huvudnisch. Som många andra så slåss jag för att klättra i SERPen och just nu är bingobonus och svenska bingosajter två av de sökorden som jag jobbar hårdast med. Jag har fått chansen att gästblogga lite här hos Jonas och jag tänkte spinna lite på affiliateverksamhet och passiva inkomster.

Vad är en passiv inkomst?

En passiv inkomst är precis som namnet antyder att det är pengar som rullar in fast man själv är helt passiv. I den tredimensionella världen så krävs det oftast stort kapital för att uppnå en passiv inkomst värd att nämna men på allas vårt internet är situationen lite annorlunda.

En helt passiv inkomst är som affiliate är väldigt svår att nå och mig veterligen finns det inte många exempel. För att lyckas åstadkomma detta så krävs antingen att man har en helt fantastisk tjänst som dessutom är tidlös eller att man totalt dominerar sin nisch så att mödan att kunna börja konkurrera inte är värd besväret.

Det första alternativet finns det ganska många exempel på. De första som slår mig är tv.nu och synonymer.se, två väldigt enkla tjänster som med hjälp av bra domännamn, en timing och sannolikt en stor portion tur har lyckats väldigt bra. De har båda tio tusentals besökare om dagen och arbetsinsatsen som krävs måste vara väldigt begränsad.

Det andra alternativet har jag faktiskt inga exempel på. Har ni några förslag så får ni gärna lämna en kommentar!

Halvpassiv inkomst

En passiv inkomst kräver som sagt inget arbete och en vanlig inkomst kräver oftast att man arbetar X timmar för att få X timlöner. Som affiliate så faller man inte riktigt in i någon av kategorierna så “halvpassiv inkomst” känns som ett passande namn på det hela. Man tjänar pengar även när man inte jobbar men skulle man sluta med sitt länkbyggande och contentskrivande så skulle man sannolikt stå utan inkomst inom en inte allt för avlägsen framtid.

Hur passiv är min inkomst?

Min dröm är att vara mitt eget första exempel på alternativ två. Jag vill totalt dominera SERPen på alla bingotermer och därför är min inkomst i dagsläget långt ifrån passiv. Jag jobbar nästan jämt och det gör jag för att jag tycker att det är förbannat kul. Jag är kanske inte 100% effektiv hela tiden men jag tycker det är viktigare att ha 100% roligt, har jag det så orkar jag dessutom jobba mycket mer och i slutändan så blir det då mer gjort.

Vad gör jag för att min inkomst ska bli helt passiv?

Just nu jobbar jag mest med att jaga länkar till mina bingosajter. Drömmen är att konkurrera ut samtliga konkurrenter och kanske köpa upp de som blir över. Är målet realistiskt? Nej, inte ens nästan. Att kunna konkurrera bort jättar som MariaBingo eller Betsson kan man nog glömma men att vara ensam herre på täppan som bingoaffiliate är ett väldigt högt men ändå inte helt otänkbart mål!

Om mig

Jag sitter med 5 andra svenska webnissar i ett kontor på Malta. Har plats för fler om någon är intresserad! Här nere bor jag med min underbara flickvän Johanna som även bloggar om Malta om ni är sugna på att se hur vi har det. Titta gärna in på min personliga blogg om livet som Erik eller varför inte följa mig på twitter!

Tack Jonas för att jag fick gästa din blogg en sväng!

Tack Erik för att du kikade förbi och berättade lite om ditt entreprenörskap! Om någon annan läsare känner att man har något intressant som man vill skriva om, kopplat till någon av den här bloggens kategorier, lämna en kommentar eller maila jonas [a] grenfeldt.com så styr vi upp något!

//J

Kanske gillar du